Syrien bortom kriget

7:32 min

Vad tar du med dig när du flyr från bomberna runt ditt hus? De mest vardagliga saker kan få oanad betydelse för människor. Medelhavsmuseet i Stockholm bygger i en ny utställning upp en bild av Syrien bortom kriget, med hjälp av barbiedockor, kaffepaket och nyckelknippa. Hör reportage av Joel Sund.

Ett krigsdrabbat Syrien i spillror. I nyhetssändning efter nyhetssändning. Det är den dominerande bilden av landet just nu. Utställningen Berättelser från Syrien har dock en annan historia att berätta. Om land, människa och kultur.

Sofia Häggman är intendent på Medelhavsmuseet, som sköter utställningen.

– Vi gör det för att lyfta fram ett annat Syrien, Syrien bortom krigsrubrikerna, med fokus på människors personliga minnen och berättelser, baserade på de föremål som bär berättelserna. Vi gör det för att ge en annan bild, visa andra sidor av Syrien.

Utställningen utgörs av föremål som tillhör människor som är födda i Syrien. En del har bott i Sverige under en lång tid och andra har kommit hit under det nuvarande kriget. De personliga ägodelarna samsas också med antika föremål ur museets samlingar.

Sofia Häggman har tillsammans med arkeologen Lusian Alassaf samlat in alla föremålen från privatpersoner. Lusian Alassaf kom från Syrien till Sverige för tre år sedan. Han har själv lämnat saker till utställningen.

Kan du beskriva vad det är vi ser och varför den är med här?

– Det är en sjal. Jag har varit vid universitetet i Damaskus, jag studerade arkeologi där och min lärare sade till mig att vi har en grupp som kommer från Frankrike. Där träffade jag Emanuelle och vi blev jättenära kompisar.

Lusian Alassaf står vid en grå stickad sjal, en gåva från Emanuelle från Frankrike. Runt omkring vilar 38 föremål i glasmontrar. Barbiedockor i en, ett tomt kaffepaket i en annan. Han berättar om ett besök på hans universitet. Han blir ombedd att hjälpa en fransk grupp som ska resa runt i Syrien. Han blir god vän med Emanuelle. Hon köper halsduken till honom för att klara av kalla nätter i Palmyra. När hon reser hem ber han henne att ta med sjalen som ett minne. Historien slutar dock inte där. När Syrien hamnar i inbördeskrig får Lusian stöd av Emanuelle för att ta sig till Europa. Där möts de till sist igen.

– Hon tog med sjalen till mig och hon sade att den är från Aleppo, den är från Palmyra och vi har varit i Damaskus också. Den kommer ifrån Frankrike nu och du måste ta med dig den till Stockholm. Den är från alla de här platserna; för du inte är ensam, vi är med dig.

När invigningen av utställningen gick av stapeln hölls det tal och band spelade musik i de historiska lokalerna. Många drogs entusiastiskt med i musiken och i de arabiska texterna. Precis som utställningens föremål är musiken en länk till det tidigare hemlandet. 

– Vi älskar Syrien så mycket. Det är ett så fint land, ett land av civilisation och förlåtelse, men efter kriget är det samma som i Serbien och Albanien, en annan situation till våld och krig, säger Khouzama Rasheed.

Khouzama Rasheed kom till Sverige 2014. Hon är en journalist och pjäsförfattare från Damaskus. Hon har med en nyckelknippa och en burk handkräm i samlingen. Nycklarna går till huset i Syrien.

– En nyckel är så viktig för att det är en symbol för drömmen att komma tillbaka. Vi vet ingenting om framtiden och när jag kollar på min nyckel känner jag mig så ledsen och besviken. Det gör ont i mitt hjärta.

Det är nu tre generationer av familjen som har tvingats bort från sina hem. 

– Till nu jag vet inte vilket hemland vi vill tillbaka till. Förra generationen drömmer kanske om Palestina och vi drömmer om Syrien. Kanske drömmer mina döttrar om huset i Sverige.

Det är de vardagliga objekten i utställningen och människornas berättelser som ska ge en ny förståelse för Syrien. För Samah Alwarad handlar det om rötter och uppväxt.

– Varje person känner att mitt land är det vackraste landet. Damaskus ser väldigt fin ut. Jag hoppas att det blir trygghet snart igen i mitt land.  

Hur skulle du beskriva Syrien?

– Åh, Syrien. Ja, Syrien, det är som, vad heter det? Det finns ett uttryck i svenskan. När man kommer ihåg Syrien blir det en klump i magen. Ja, det känns som en klump i magen. Nu tittar jag aldrig längre på nyheter från Syrien på tv:n, eftersom jag inte orkar mer, men hela tiden har vi hopp om att det ska bli bättre.

Samah Alwarad arbetade innan kriget som sekreterare i Damaskus. Hon och familjen flydde hastigt när bomberna började falla runt huset. Hon hann bara få med sig två saker.

– Jag hämtade med mig en klocka och en mobil. Klockan var från min mamma.

De två sakerna finns nu med i utställningen. Mobilen fick hon av sin man och var hennes allra första. Innan de gifte sig hade de blivit djupt förälskade i varandra.

– Först hade vi ingen hemmatelefon så min man köpte mobilen för att vi skulle kunna prata med varandra lite granna. Samma sak var det för att jag kom ensam till Sverige först utan min man och därför hämtade jag också mobilen.

Mobilen förblir en symbol för kärlek och längtan. Samah Alwarad har två barn som är födda i Syrien och ett tredje har fötts i Sverige. Familjen har anpassat sig till livet i Sverige och den yngsta som är drygt 1,5 år kanske extra mycket, berättar Samah Alwarad skrattande.

– Hon pratar bara svenska nu. Hon vägrar att prata arabisk, trots att vi bara pratar arabiska hemma, men kanske kommer det.