Mexiko förbereder sig att ta emot deporterade migranter

9:10 min

I Mexiko förbereder man sig nu på att ta emot alla migranter som USA:s president Donald Trump hotat att deportera. Flera amerikanska delstater har redan antagit mer restriktiva migrationslagar för att enklare kunna avvisa papperslösa, däribland Texas.

Och på andra sidan gränsen, i nordöstra Mexiko, planerar myndigheter och frivilligorganisationer för hur de ska ta emot folkströmningen som snart väntas komma.

Daniel Rosas läser högt från sin powerpoint-presentation med förslag på aktiviteter.

– Vi kan ordna ett seminarium om migration, eller kanske en marsch till stöd för dom deporterade, för att samla pengar?

Vi sitter runt ett stort bord på tidningen El Mañana i Nuevo Laredo. Redaktionschefen Daniel Rosas har bjudit in universitetsrektorer, frikyrkor och myndighetsrepresentanter för att diskutera hur det civila samhället kan samarbeta med den mexikanska staten för att hjälpa deporterade migranter.

– Vi måste räkna med att antalet deporterade kommer öka kraftigt nu när Texas antagit en ny anti-migrantlag. Många papperslösa mexikaner i Texas är nog rädda nu, och vi måste fundera på hur vi kan hjälpa de som behöver juridiskt stöd, till exempel, säger Daniel.

Männen runt bordet nickar allvarligt. Brickan med smörgåsar står nästan orörd. Det är bara några dagar sedan Texas, som ligger precis på andra sidan gränsen, antog en ny lag som gör det enklare för polisen att gripa personer som misstänks sakna uppehållstillstånd. I rummet är alla oroliga över vad som kommer hända med migranter som skickas tillbaka.

– Som det är nu så deporteras ju migranterna ibland mitt i natten, och då riskerar de att hamna i händerna på knarkkartellerna, eftersom härbärgena inte är öppna så dags. Två migranter ju tagit livet av sig när de lämnats på bron över till Mexiko. Kan vi inte trycka på för att gränspolisen säger till oss innan deportationerna ska ske? , säger en av frikyrkoprästerna.

Dagen därpå står jag vid floden som delar Mexiko och USA. Gåendes över bron kommer en grupp män som just deporterats.

– Det känns skönt att vara här, i frihet, efter att ha suttit inlåsta i förvar. I USA vågade jag nästan inte gå ut till slut, polisen kan stoppa dig var som helst och be att få se dina papper, säger Ruz de la Garza, som deporterats efter nästan 20 år i USA. Han är fast besluten att återvända igen.

– Vad ska vi göra här? Det finns ju inga jobb, muttrar en annan av männen. De går bort till migrationskontoret, där deporterade migranter får hjälp att ringa anhöriga och köpa bussresor till sina hemstäder. På parkeringsplatsen utanför står Manuel Garcia och fingrar på en plastpåse.

– Jag har med mig ett brev från en vän som satt i samma cell som jag. Han skulle sitta ett år till så han ville att jag skulle ta med mig ett brev till hans mamma, säger Manuel, som just blivit deporterad efter att ha tillbringar nästan två år på ett förvar i Oklahoma.

– Jag fick sitta lång tid på förvaret för det var tredje gången jag försökte ta mig in i USA utan papper, säger Manuel, som är fiskare och greps av gränspolisen i sin båt, på amerikanskt vatten. I den vita plastpåsen ligger också tre foton på Manuel och hans cellkamrater framför golden gate-bron.

– Det var en organisation som kom till förvaret och satte upp olika planscher på amerikanska sevärdheter, och så fick vi ta foton framför dem, säger Manuel, och plockar upp ett litet armband som ligger kvar i påsen. På plastpärlorna står det "Yareli".

– Min dotter heter Yareli. Hon är 7 år, så armbandet är nog för stort för henne, jag tänkte nog ha det själv så länge, säger Manuel,
och jag hjälper honom att knyta det runt handleden. Idag är första dagen han har sina egna kläder på sig. Under de två åren i förvaret hade han uniform.

– Vi tvingades ju arbeta varje dag. Jag städade, och tjänade 18 dollar i månaden, säger Manuel. Han har aldrig dömts för något annat brott än att ta sig in illegalt i USA.

– Jag tänker inte försöka ta mig in i USA igen. Om de skulle ta fast mig på nytt så kommer jag få ännu längre straff. Jag har varit ifrån min familj, min dotter i nästan två år. Vi hoppades att jag skulle kunna få ett bättre betalt jobb där på andra sidan och kunna skicka pengar. Men det blev inte så. Istället har jag förlorat nästan två år av mitt liv, säger Manuel Garcia.

Inne på migrationskontoret är det fullt av människor. Vissa köar till telefonerna, men andra har ingen att ringa. De har bott i USA i många år, och har inte längre familj kvar i Mexiko. Då blir de hänvisade till kyrkornas härbärgen i Nuevo Laredo.

– Vi har brist på mat. Jag var precis och köpte socker, mjölk och bröd, det tar hela tiden slut, säger Fader Giovanni som driver det katolska härbärget Casa de Migrante Nazareth, bara ett kvarter från gränsen. De mexikanska myndigheterna har fina webbsidor och storskaliga projekt, men av någon anledning så når de resurserna aldrig fram till migranterna, säger Fader Giovanni, som kommer från Italien men bott i Mexiko i många år.

– Vi behöver långsiktiga lösningar, som jobb, annars kommer migranterna försöka ta sig tillbaka till USA i ren desperation, eller så riskerar de att hamna i händerna på knarkkartellerna som ständigt rekryterar bland de mest utsatta, säger Fader Giovanni.

Sedan blir vi avbrutna av hans assistent som frågar vad de ska göra med en ung kille som just blivit deporterad efter att ha försökt korsa floden för andra gången på bara några dagar. På en stol utanför Fader Giovannis kontor sitter 18-årige Victor och väntar. Han betalade motsvarande femtiotusen kronor till en smugglare som skulle ta honom in i USA.

– Men han övergav mig och de andra migranterna mitt i floden. När jag vände mig om var han inte där längre. Och precis när vi tagit oss över floden så kom gränspolisen, säger Victor. Hans skor har fortfarande inte helt torkat, det var iskallt och fuktigt inne på förvaret.

Victor är från Mexico City, kvar där finns hans mamma och lillebror. I USA bor hans morbror, det var han som betalade för smugglaren.

Hade det inte hade varit bättre att använda pengarna till något annat? Kanske starta något litet företag, eller investera på något sätt här i Mexiko?

- Det är inte samma sak. I USA kan du skapa dig ett liv, en framtid. Här i Mexiko lever man bara för att överleva, säger Victor.

Kommer du försöka ta dig över floden igen?

Victor tittar ner på sina blöta skor.

– Nej. Jag vill åka hem till min mamma nu.