Vem tar vem i politiken?

4:13 min

Den svenska partierna fortsätter att flirta och avvisa varandra om vartannat. När måste de bestämma sig för vem de ska vara ihop med?

Margit Silberstein om den senaste tidens febriga dans i politiken.

- Socialdemokraterna står i mitten i svensk politik sa Stefan Löfven i riksdagens partiledardebatt. Det sa han efter tre års intimt samarbete med Vänstern. Positionsangivelsen är rena, provokationen mot Jonas Sjöstedt. Sjöstedt håller på att bli försmådd. Stefan Löfven vill vara med andra. Det märks redan nu att han inför valet nästa år kommer att tala klartext. Hans strävan är att regera med Centern och Liberalerna.

Göran Persson sa en gång om samarbetet med Gudrun Schyman: Om man inte kan få den man älskar, får man älska den man får. Hetare än så har det väl inte varit mellan Löfven och Sjöstedt heller. Och något äktenskap var det aldrig tal om trots Jonas Sjöstedts tårar när Löfven gav honom korgen efter valet. Ungefär som när en vädjande Gudrun Schyman fick nobben av Göran Persson i valet 2002.

Persson drömde istället om tiden med Olof Johansson, när överenskommelser beseglades med manliga nävar som möttes i ett handslag. Ungefär så beskrevs det nära samarbetet mellan Persson och Johansson på 90-talet. Men det var en farlig kärlek för Centerns del. Borgerliga väljare flydde och opinionssiffror dalade. Vi håller på att dö sotdöden, klagade Olof Johansson, som avgick kort efter att samarbetet avslutats. När Maud Olofsson så småningom tog över förflyttade hon Centern högerut igen där hennes arvtagerska Annie Lööf stannat kvar.  

Jan Björklund andas att han kan tänka sig regeringssamarbete med Socialdemokraterna. Men ska det bli något över blockgränsen får det bli med hela Alliansen. Det där tror nog inte Björklund själv på. Att Löfven skulle klämma in sig i en regering med Anna Kinberg Batra som statsminister. Inför valet 1994 deklarerade Bengt Westerberg att en blocköverskridande regering var ett alternativ för Folkpartiet. Det skapade förirring och lär ha varit ett skäl till att Folkpartiet backade i det valet. Men Westerberg ville ändå förhandla med Ingvar Carlsson om en koalition. Carlsson nobbade och Westerberg avgick.

Stefan Löfven tänker framåt, efter valet. I partiledardebatten gjorde han sitt bästa för att bunta ihop Moderaterna och Sverigedemokraterna till ett eget block. Löfven vill med sitt favorituttryck KNÄCKA dagens blockpolitik. Han vill knäcka Alliansen också. Två feta flugor i en smäll. Nu är det inte så svårt eftersom Alliansen knäcker så bra själv. Ända sedan den dagen i januari när en av bundsförvanterna öppnade dörren på glänt för en katt bland hermelinerna. Alliansledarna är inte ens eniga när de går ut för att manifestera just enighet.

De hotar att rösta bort någon, kanske några ministrar, om inte regeringen drar tillbaka planerade skattehöjningar. Vilken minister som ryker har de inte kommit överens om. Inte Magdalena Andersson, twittrade Annie Lööf. För det kunde leda till att Stefan Löfven avgår och att Alliansen måste ta över. Det vill framförallt inte Annie Lööf och inte Jan Björklund heller, eftersom det betyder att de på något sätt måste smyga in Sverigedemokraterna i gemenskapen. Alliansen har satt igång ett händelseförlopp de inte har kontroll över. Det kan sluta i att den djupa splittringen kring regeringsfrågan träder fram i blixtbelysning några månader före valet.

I den febriga dansen kring vem som tar vem blir Stefan Löfvens kompromissvilja om skattehöjningarna ett lackmustest på hur allvarligt menade hans inviter till Annie Lööf och Jan Björklund är. Skattestriden blir också ett styrkeprov på Alliansens förmåga att hålla samman hela vägen ut.