Lomma

Här testas framtidens växtodling

4:40 min

Rader av äppelträd i åkern och perenn spannmål. På SLU:s försöksstation i Lönnstorp testas framtida sätt att odla på i ett nytt större forskningsförsök.

Forskningsprojektet om framtidens växtodling på försöksstationen SITES i Lönnstorp kallas för SAFE och är ett nytt långliggande försök som började anläggas förra året. Förhoppningen är att på sikt bidra till ett mer hållbart jordbruk och en säkrare matförsörjning, enligt forskaren Linda-Maria Mårtensson.

Sedan har vi två system som är lite mer futuristiska, de är ganska långt ifrån tillämpning, men vi ska undersöka dem och lära oss så mycket vi kan om dem.

I försöken testas olika sätt att odla, som kanske kan användas i ett framtida jordbruk. 

- Vi har två system som är ganska likt vad som pågår i regionen redan, som motsvarar vanlig konventionell odling och vanlig kravcertifierad odling, säger Linda-Maria Mårtensson. 

- Sedan har vi två system som är lite mer futuristiska, de är ganska långt ifrån tillämpning, men vi ska undersöka dem och lära oss så mycket vi kan om dem och kanske ändra dem efterhand så att vi eventuellt kan föreslå jordbrukssystem eller växtföljder eller olika sätt att göra på som är mer hållbara än det vi gör idag.

Experimentet omfattar totalt 14 hektar på fälten i Lönnstorp, och är ett långliggande försök, som innebär att forskarna undersöker olika jordbruksekosystem. Tanken är att det ska pågå i flera år.

- Så länge pengarna räcker, säger Linda-Maria Mårtensson.

Vi har stannat framför ett fält med vajande grönt gräs, vilket är det ena av de två mer futuristiska försöken, berättar hon.

- Det här är en gröda som kallas perennt vetegräs och den är någonstans mellan vild och tam.

Vetegräset har förädlats, precis som vete en gång tiden.

- Så till slut har man fått ett gräs som ger lite mer mat, för det här gräset har frön som går att tröska och sedan mala till mjöl, som kan användas till pannkakor och till och med öl, och även bak, men de jäser inte för de innehåller inget gluten.

Vetegräset liknar kraftigt växande kvickrot.

- Ja det gör det och de är nog ganska nära släkt, men de är inte alls lika elaka, de är så väluppfostrade och står här i sina rader och växer fint.

Vi har möjligheten att testa det nya, om det inte funkar har vi lärt oss en massa saker vi kan dela med oss av, och funkar det kan vi göra samma sak, att vi delar med oss och då kan näringen, jordbrukarna, sätta det vi har lärt oss i verket.

Till skillnad från vanliga ettåriga grödor, som vete, korn och havre, är den här grödan perenn, alltså flerårig. Hur länge den kan stå, får försöket utvisa. Men just att den är flerårig kan innebära flera fördelar, berättar Linda-Maria Mårtensson.

- Det skyddar marken och markens organismer och dessutom hinner det växa ut ganska mycket rötter på den. Rötter betyder att vi får ner en massa kol i marken och det tänker vi mycket på, hur vi ska få mer kol i marken och mindre koldioxid i luften. Med tanke på klimatförändringar, säger hon.

- Kolet är också viktigt för markens organismer som mat, och markens organismer är viktiga för grödan och växterna, för det är de som ser till att det finns annan näring.

Vetegräset kan bli upp till 1.70 cm högt och måste skördas högt. Om grödan visar sig fungera, skulle den kunna ingå i en växtföljd, och odlas i några år på något fält, menar Linda-Maria Mårtensson.

- Så att den kan bygga upp marken och eventuellt sanera från vissa växtsjukdomar och skadedjur, och att man sedan återgår till att odla annat.

En mast sticker upp bland grödorna på fälten i Lönnstorp, den innehåller olika sensorer som övervakar försöken. Vi går vidare till den andra mer futuristiska försöksodlingen inom SAFE - ett system som de kallar för agroekologisk intensifiering.

På de fälten växer olika sorters spannmål tillsammans med baljväxter i en åttaårig växtföljd. Dessutom finns rader av äppelträd och andra träd och buskar insprängda i fältet. Ett spännande försök, tycker Linda-Maria Mårtensson.

- Det kan ju väcka mycket åsikter eftersom vi spränger in rader av perenner och buskar och träd, eftersom de kan skugga och sno vatten och näring, från den ettåriga grödan som finns runt omkring. Men det kan ju också vara så att de här strängarna bidrar med boplatser för nyttodjur, och att näring och vatten tas upp längre ner ifrån jorden, på djup som inte den ettåriga grödan når, och då får man i det långa loppet en förbättrad näringssituation, säger hon.

- Och här är det viktigt att påpeka att vi har designat det systemet utifrån vår maskinpark, det är perfekta avstånd mellan de här raderna, så det är lätt att bara köra in och plöja och så vidare.

Syftet med försöken i SAFE är alltså att bidra till utvecklingen av mer ekologiskt hållbara odlingssystem för framtiden.

- Det är en utveckling som tar långt tid, och där vi ideligen tar små steg, och en del av de systemen som vi nu vill utvärdera i SAFE är av det lite mer futurustisk slaget, just för att se hur kan vi trycka in mer biologisk mångfald eller grödmångfald, och vad som händer när vi gör så.

- Vi har möjligheten att testa det nya, och om det inte funkar har vi lärt oss en massa saker vi kan dela med oss av, och funkar det kan vi göra samma sak, att vi delar med oss och då kan näringen, jordbrukarna, sätta det vi har lärt oss i verket, säger Linda-Maria Mårtensson.