Framtiden osäker för allkonstmuseet Mannaminne

3:15 min

Ännu finns inga svar på vad som ska hända med Anders Åbergs livsverk i hjärtat av Höga kusten när landstinget slutar stötta museet.

Redan i år driver eldsjälarna bakom Mannaminne sin verksamhet med mindre resurser, efter att landstinget i Västernorrland bestämt sig för att nästa år är sista året som man ger bidrag till museet. 

– De som kommer hit utifrån faller pladask. Alla turister som kommer hit och säger "what is this?". Varför finns det så många olika grejer och varför är det så här? säger Karin Skoglund, ordförande för stiftelsen Mannaminne.

Just den här dagen guidar hon en grupp besökare som har kommit med färjan från Stockholm till Härnösand och tagit bussen upp till Nordingrå. Här är det är högsäsong för Mannaminne, ett resultat av konstnären Anders Åbergs 40-åriga samlande av olika föremål.

En av turisterna frågar om ryktena i pressen om att museet hotas av nedläggning och Skoglund förklarar att de gör allt i sin makt för att hitta en ny finansiär efter att landstinget slutar med bidraget. 

Karin Skoglund beskriver museet som att vara inuti en konstnärs hjärna. Här i skogsgläntan trängs allt från norska hus med båtar och logar. Men att fortsätta utveckla verksamheten i takt med att pengarna sinar är en utmaning.

– Har man väldigt ont om pengar, då blir det så att man underhåller och försöker se till att det inte förfaller, men det blir kanske inte det här nyskapandet. Det är farligt för Mannaminne och Anders Åbergs konstnärskap handlar hela tiden om att man utvecklar och gör något nytt eller innovativt. Då får det inte bara stelna i att det var ett museum som man gjorde på 80- och 90-talet, säger Skoglund.

Vad som kommer hända efter nästa år när det bara är Kramfors kommun som stöttar museet ekonomiskt vet fortfarande ingen. Och Skoglund är orolig för vem som ska betala för verksamheten i framtiden.

– Kultur som det här är är ju svårt att få självbärande för då blir det väldigt väldigt dyrt och då exkluderar man många människor från att komma hit, så man måste tänka att det allmänna måste någonstans vara med och bekosta den här kulturen.

Men trots att hösten kan bli svår vill hon inte ge upp hoppet om Mannaminne.

– Sommaren är det minsta problemet, för då kommer det folk hela tiden. Då äter de och betalar in sig. Det är sedan, när man kommer till hösten och tänker ojdå, det är fortfarande försäkringar, el och telefon och underhåll som ska göras då med. Jag är en "die hard"-optimist. Det här är alldeles för stort och roligt för att försvinna. Vi måste bara se till att fixa det på något annat sätt, säger Skoglund.