Dunkirk - krigets inferno i stort format

2:04 min

Christopher Nolan ger oss andra världskrigets massevakuering från Dunkirks strand som ett tillstånd, ett inferno. Se! (Premiär 19 juli)
Betyg: 4

Titel: Dunkirk
Regissör: Christopher Nolan
Manus: Christopher Nolan
Skådespelare: Fionn Whitehead, Tom Hardy, Mark Rylance
Genre: Krigsdrama
Betyg: 4

Det här är Christopher Nolans första film som bygger på en verklig händelse, tidigare har hans filmer varit fiction både realistisk och mer fantasifull.

I Dunkirk vill han berätta om räddningen av över 300 000 britter och allierade från stranden där de omringats. Evakueringen skedde både med flottans fartyg men också med en armada av rekryterade civila småbåtar, där besättningarna riskerade livet.

Christopher Nolan skildrar det genom tre personer, en ung soldat som väntar på stranden, en båtägare som tar sonen med sig till den franska sidan av kanalen, och så genom en pilot i en Spitfire. Han väver ihop deras ögonblick i evakueringen, och skapar mer ett tillstånd än en traditionell historia. Ett kaotiskt, pulserande, osäkert tillstånd.

Att han sen också låtit filmaren Hoyte van Hoytema använt storformatskameror och undvikit digitala lösningar, gör att det blir en bildmässigt väldigt mustig och otäckt vacker film.

Men det som skiljer ut Christopher Nolans Dunkirk allra mest från många andra krigsskildringar är ljudet, det ligger ett buller, ett dån över hela filmen, klockor tickar oroväckande, det tjuter... det kanske inte låter märkvärdigt när jag beskriver det så, men det kryper inpå en och det närmaste exemplet jag kan komma på ljudmässigt är rymdthrillern Gravitys ljud.

Dunkirk är en krigsskildring som ett tillstånd, rädsla, inferno. Den unge soldaten på stranden ser en annan soldat gå rakt ut i vågorna för att ta sitt liv. Christopher Nolan försöker inte förklara - så här gick det till, snarare vill han få oss förflyttade till Dunkirk.