Tonvis med ull slängs varje år
Varje år bränns och slängs över tusen ton svenskt fårull. Istället importerar vi ull för flera miljoner kronor.
– När jag är ute och klipper så ser jag att det är väldigt få fårbönder som gör arbetet med att ta hand om ullen. De flesta som samlar ullen och kör den till ställen får knappt ihop så att det täcker bränslekostnaderna för själva transporten. Så lite pengar är det i ullen i Sverige i dag, säger fårklipparen Patrik Jönsson.
Förra året producerades totalt 1800 ton ull men bara 18% togs tillvara. Över tusen ton brändes eller slängdes. Istället importerade vi över 300 ton råull från utlandet för cirka 15 miljoner kronor.
– Det är ett stort resursslöseri. Det är ett fruktansvärt stort resursslöseri. För vi importerar ju också en hisklig mängd, och varför gör vi det när vi har en så bra råvara hemma hos oss, säger Claudia Dillman på Svenska fåravelsförbundet.
I dag finns det totalt 17 företag och föreningar i Sverige som tvättar, spinner eller på annat sätt förädlar fårull. Majoriteten är små producenter som i dag inte kan konkurrera med aktörer på världsmarknaden som erbjuder både lägre priser och billigare arbetskraft.
Claudia Dillman på Svenska fåravelsförbundet säger att det är svårt för svenska producenter att växa i dag. Dels saknas det ett nationellt system, som till exempel klassificering och kategorisering av olika sorters ull, som gör det lättare för köpare och säljare att hitta varandra. Dels är det många fårbönder som inte vet hur man ska ta hand om ullen så att ullens kvalitet behålls och får ett högre värde på marknaden.
Enligt Jordbruksverket har intresset för fårull historiskt sett varit liten. I Sverige har fårbönderna prioriterat köttet eftersom det är det som dragit in pengar.
I dag finns vissa möjligheter att söka ekonomiskt stöd hos jordbruksverket för att producera fårull men i övrigt är ullen i dagsläget inte prioriterad.