RECENSION – LITTERATUR

"Håll mig utanför" – mångtydigt om tyst motstånd

2:38 min

Bli aldrig berörd. En kvinna väljer att gå in i tystnad och börjar jobba som museivakt. Så börjar María Sonia Cristoffs roman "Håll mig utanför".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Håll mig utanför
Originaltitel: Inclúyanme afuera
Författare: María Sonia Christoff
Översättare: Hanna Axén
Utgivningsår: 2014

Mara har lämnat sitt gamla liv som tolk och genomlever sina dagar som museivakt på ett nedgånget museum i utkanten av Buenos Aires, tillägnat Argentinas nationalistiska historia. Hon har helt enkelt fått nog, av samtidens samtal, av tolkandets förutsägbarhet, och av omvärldens överflöd. Till sin hjälp har hon en handbok i retorik med tio olika tystnader att tillämpa.

Mara tvingas ge upp experimentet att vad som än händer förbli oberörd.

Hon ska helt enkelt sluta fråga, och odla sin trädgård, åtminstone riva bort ogräset. Men en dag händer något. För de uppstoppade hjältehästarna Mancha och Gato som äventyraren Tschiffely red på från Argentina till Washington på tjugotalet och som står i en museimonter ska nämligen fräschas upp av en alltför pratglad konservator. Mara tvingas ge upp experimentet att vad som än händer förbli oberörd och gå till motangrepp. Och man inser att även hennes tolkkarriär slutade med en noga planerad offensiv.

Och det slår det mig att det är den andra romanen på kort tid jag läser om en kvinna som självmant väljer att stå utanför, gå in i tystnad, knyta an till uppstoppade djur. Den andra är "Inlandet" av Elin Willows.

En roman där huvudpersonens motiv för sina introverta aktioner hela tiden gäckar läsaren.

"Håll mig utanför" är en till sidantalet tunn roman om konsten att avläsa som kan räcka nästan hur länge som helst för den interfolieras med utdrag ur Maras anteckningsbok där hon både citerar och gör utvikningar från handböcker om konsten att isolera sig, konservering och kontorsvrede, dåligt uppstoppade djur, stillasittande resor och kloning av hästar.

María Sonia Cristoff har skrivit en roman där huvudpersonens motiv för sina introverta aktioner hela tiden gäckar läsaren, och en skola i tio tystnader skenbart lätta att genomföra men nästan omöjliga att genomskåda. Och när den är slut är det bara att börja om från början där Mara sitter på sin stol i museisalen och följer en flugas väg med blicken hela dagen.