Kan digitalisering hjälpa Kinas fattigaste?

8:59 min
  • Tvåbarnsmamman vill sälja sina traditionella broderier över internet.
  • Myndigheterna i provinsen Guizhou vill bli centrum för digital industri.
  • Reportage av vår korrespondent Hanna Sahlberg.

66-åriga Tang Shengjiu går nerför byn Maomaohes slingrande cement-stigar i den kalla morgondimman. Hon ska till häradsstaden för att sälja spenat och kål från terrasser i bergssidan som hon brukar för hand.

Byn är känd för sina goda grönsaker och komplicerade sidenbroderier som kvinnor från miaofolket gör. Men trots att det finns många tillgångar här, räknas Guizhouprovinsen som Kinas fattigaste.

Tang Shengjiu går ner för berget med sitt ok och sina två grönsakskorgar över axeln. Hon är klädd i broderad miaodräkt. På huvudet en stor hårknut med instucken träkam. I fickan har hon en mobiltelefon. Den är en trygghet för henne som inte kan rikskinesiska och har svårt att göra sig förstådd utanför byn. I provinsen hoppas man nu att mobiltelefoner och digitalindustri ska hjälpa till att utrota fattigdomen och göra Guizhou till ett centrum för lagring av stora datamängder i Kina. 

– De flesta äldre har smart mobiltelefon nu, eller i alla fall en mobiltelefon att prata i. Här bor många från miaofolket, och en del äldre kan fortfarande inte prata kinesiska. Då kan mobiltelefonerna hjälpa till, berättar 28-åriga Xu som säljer mobiltelefoner i China mobiles LED-upplysta butik i häradsstaden Leishan.

– De flesta under 60 år har blivit ganska bra på att använda kameran för att ta bilder och Wechat för att chatta och betala, säger Xu i mobilbutiken.

Varje dag hjälper hon kunder från bergsbyarna. I dag är det marknadsdag och på gatorna i den lilla staden Leishan trängs kvinnor i broderade dräkter mellan stånd som säljer plastleksaker och traditionella träkärl för att ånga ris i. Samtidigt passar många på att komma in i Xus butik och reparera telefonen eller ersätta bortglömda lösenord.

Myndigheterna i provinsen försöker nu lansera Guizhou som ett nytt centrum för datalagring. Apple har redan flyttat hit sina kinesiska användares data, och flera av de stora kinesiska internetföretagen drar också nytta av att placera sina dataservrar ett nybyggt industriområde nära provinshuvudstaden. Det svala bergsklimatet passar serverhallar som annars skulle behöva kylas med luftkonditionering. Här i provinsen finns också gott om el från vattenkraft.

Bland de digitalföretag i Guizhou som också hoppas att hjälpa fattiga bergsbor finns medicinteknikföretaget Langma.

– Användaren ska kunna träffa läkare utan att behöva lämna byn eller lämna hemmet, förklarar Li Xiaofan som demonstrerar de medicinska apparna på företagets huvudkontor i provinshuvudstaden Guiyang.

Företagets tjänster låter patienter träffa rätt läkare på nätet och kan hjälpa patienterna att spara tid och pengar som annars ofta går åt till att resa till större städer och köa utanför ett eller flera sjukhus.

Företaget Langma erbjuder både konsultation med dyra specialistläkare i Beijing och Guangzhou, och en bastjänst i samarbete med de lokala hälsomyndigheterna och ett lokalt sjukhus som köpts upp av företaget för att digitaliseras.

– Byborna kommer långsamt att vänja sig vid den här sättet att gå till doktorn, säger Li Xiaofan.

Att skapa fler digitaltjänster för landsbygden ligger också i linje med den kinesiska regeringens mål att erbjuda billigt internet över hela landet och fler gratis uppkopplingar på offentliga platser.

När nu de flesta människor till och med i Kinas fattigaste bergstrakter går omkring med en mobiltelefon i fickan skapas nya möjligheter att både samla in och använda data. Wei Qin som är professor vid Institutet för utveckling av digitalt industri och stora datamängder vid Guizhous universitet tror att provinsens nya inriktning på digitalisering och datalagring också kan hjälpa till att göra myndigheternas insatser mot fattigdomen mer effektiva.

– Tidigare var det svårt att överblicka, eftersom situationen för familjer förändras hela tiden och fattigdomen kan ha många olika orsaker. En ny fattigdomsbekämpnings-app används av flera myndigheter för att övervaka situationen och förbättra insatserna, säger Wei Qin när vi träffas på ett kaffehus i provinshuvudstaden Guiyang. 

Fattigdomsbekämpnings-appen som myndigheterna använder är kopplad till en databas där information om fattiga familjer lagras, på ett sätt som påminner om sjukvårdsjournaler. Men när jag frågar i byarna uppe i bergen verkar människor inte veta vilka detaljer som egentligen finns lagrade om dem. Att myndigheterna tar reda på mer information om individer och använder dem för olika former av övervakning har redan blivit norm i Kina.

Wei Qin kommer själv från den rikare östkustprovinsen Fujian och har doktorerat i USA. Guiyang brukade räknas som en avlägsen plats i Kina. Nu är staden bekvämt uppkopplad på den kinesiska snabbjärnvägen och välutbildade unga från andra delar av Kina söker sig hit för att få jobb i digitalindustrin.

Tjänstemannen Hu som kommer från en mindre ort i provinsen tror att arbetstillfällena som digitalindustrin skapar i Guizhou även i fortsättningen främst kommer att gå till inflyttade.

– De lokala guizhouborna strävar efter ett så stabilt liv som möjligt, och familjerna vill helst att barnen ska ta jobb som till exempel lokala tjänstemän. Data är fortfarande nytt för dem, menar Hu som vill att jag bara använder hennes efternamn. 

Det finns redan flera exempel på digitala tjänster som riktar in sig på glesbygden där många av de fattigaste i Kina bor.

För att vara säker på att komma med bussen en morgon från bergsbyn Zhangpi måste man fortfarande knacka på träluckan till snabbköpet strax efter sju på morgonen, vänta på att innehavaren kommer tillbaka från dasset, köpa biljett och sedan stå på pass i busskuren och vänta någon timme medan en försäljare ropar ut matolja och tvättmedel från flaket på en lastbil.

Taxiappen Didi som är marknadsledande i kinesiska storstäder är knappast ett alternativ här uppe i de glesbefolkade bergsbyarna. Men nu finns den nyutvecklade appen Tongcuncun – Bylänken, ungefär – som ska hjälpa bybor att köpa biljett och förutsäga ankomsttiderna för de buss som går genom bergstrakterna. 

– Den här tjänsten har precis kommit, och de flesta vet inte om den än. Unga som sett reklam i häradsstaden kanske använder appen, men för att fler ska få reda på den skulle det behövas reklam i byarna också, säger chauffören Long, som kör minibuss på de slingrande vägarna.

I bergsbyn Maomaohe funderar tvåbarnsmamman Li Min på hur hon kan använda de nya digitala plattformarna. Medan hennes svärmor drar in lite extra pengar genom att gå med sitt ok och sälja grönsaker på torget i Leishan har Li Min redan registrerat en egen butik på e-handelstjänsten Taobao.

– Det här året som kommer ska jag ställa i ordning min Taobao-butik och sälja smycken, plånböcker och andra saker som jag gör själv, säger Li Min.

På nätet hoppas hon kunna sälja sina exklusiva broderier till en ny kundkrets, och på övervåningen finns turistrum förberedda – det gäller bara att hitta gästerna. Tidigare försörjde sig Li Min på ett tryckeri nere i Shanghai – men kanske kan e-handeln och de digitala tjänsterna ge familjen nya möjligheter så att de ska kunna bo kvar här i sitt traditionella trevåningshus av cederträ på bergssluttningen.