Ny idé får elever att komma till skolan i Detroit

5:39 min
  • Detroit tampas med USAs högsta elevfrånvaro.
  • Lärare verkar ha lyckats vända trenden på ett oväntat sätt.
  • Hör reportage av Fernando Arias.

Rektorn Tammy Mitchell öppnar ett rum fullt med kläder upphängda på ställningar. Skor, vinterjackor i olika färger, byxor, tröjor.

I en ett par plastlådor ligger hygienartiklar som Tammy Mitchell visar mig.

– Tandbortstar, tvål, strumpor, schampo, allt de kan behöva, säger hon.

Vi har gått ner i källaren på låg och mellanstadieskolan A.L. Holmes School Academy of Blended Learning i Detroit, till en plats som personalen kallar för ”affären”. Det är egentligen inte en affär, det är snarare ett rum där man förvarar kläder.

Det också en del av förklaringen till varför elevnärvaron har ökat här.

I Detroit är det så gått som omöjligt att undgå alla tecken på ekonomisk depression och fattigdom. Sönderfallna hus, ibland nedbrända. Enorma fabrikskomplex som gapar tomma och ger ett ansikte åt decennier av jobb som förvunnit.

2013 gick staden i konkurs.

Situationen i Detroit har påverkat det mesta i samhället, även elevnärvaron som är den lägsta i landet, enligt en undersökning från Attendance Works.

Det man i USA kallar kronisk frånvaro, det vill säga att man missar 15 dagar per skolår, var på Tammy Mitchells skola så hög som 60 procent för sex år sedan.

Vi går in i ett annat rum för att titta på det senaste tillskottet till skolan. En tvättmaskin.

Tammy Mitchell insåg att en stor del av frånvaron berodde på att eleverna inte hade tillgång till saker som låg långt utanför skolans ansvarsområde. Vinterkläder att ha på sig för att komma hit, hygienartiklar, någonstans att tvätta smutsiga skoluniformer. Föräldrarna hade inte råd. Och eleverna stannade hemma, ibland på grund av att de skämdes.

– Antingen ringer föräldrarna och ber om kläder eller så är det eleverna själva som kommer till oss och ber om något. Allt är gratis och både kläderna och tvättmaskinen har donerats till skolan, säger Tammy Mitchell.

Resultatet är talande. I dag är den kroniska frånvaron 35 procent, långt över genomsnittet för skolor i Detroit som ligger på 58 procent.

Tammy Mitchells idéer slutar inte där. En annan sak som påverkar närvaron och skolresultaten är avsaknaden av jobb i stadsdelen där skolan ligger.

– När familjer flyttar härifrån blir det svårare för eleverna att ta sig hit, eller så byter de skola, säger hon.

Det är därför skolan har startat ett partnerskap med en ny fabrik vars chef har förbundit sig att anställa elevernas föräldrar.

För mig är det uppenbart att Tammy Mitchell tagit på sig att göra det andra delar av samhället egentligen borde ansvara för, vilket jag också säger till henne när vi står framför tvättmaskinen och en korg med svarta strumpor.

– Är det här verkligen ert jobb? frågar jag.

– Ibland måste man göra saker som ligger utanför arbetsområdet, svarar Tammy Mitchell. Vi visste att det här var problem. Så om jag kan göra något åt det, så borde jag göra det. Jag antar att mitt jobb är att hjälpa studenterna att bli de bästa medborgare de kan bli, och då är också det här mitt jobb.