RECENSION - KONST

Konstnären Siri Aurdals förbluffande enkelhet

2:25 min

Den norska konstnären Siri Aurdal är mest känd för sina stora, böljande skulpturer som hon började arbeta med i slutet av 60-talet.
Nu visas hennes verk på Malmö Konsthall och Skissernas museum i Lund. Tor Billgren har varit där.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Continuum
Konstnär: Siri Aurdal
Plats: Malmö Konsthall och Skissernas museum i Lund
Pågår: Båda pågår till den 26 augusti.

Siri Aurdal ville som ung bli arkitekt, men på 50-talet antogs inte kvinnor till arkitektutbildningen i Oslo. Så hon sökte sig till konsten istället – men drömmen om att skapa rum höll hon fast vid, och det är i högsta grad vad hon har gjort på Malmö Konsthall.
Verken ”Intervju” och ”Konversation” består av hängande genomskinliga plexiskivor i komplementfärger, utskurna i former som lurar ögat på ett subtilt sätt. Rum efter rum öppnar sig när man går genom skogen av skivor.

Konsthallen domineras annars av de väldiga skulpturerna i serien ”Våglängd”, som baseras på idéer från 60-talet. Verken böljar sig fram i rummet, speglar sig i varandra och sticker iväg i olika riktningar.

Enkelheten är förbluffande. Ta ett antal tomma hushållsrullar. Skär kortsidorna i mycket spetsiga vinklar. Klyv rullarna på längden, och bygg sen ihop rörhalvorna till skulpturer. Variationsrikedomen är stor och formerna är tillgängliga för alla som har lite papp och en sax. Rören Aurdal använder sig av är dock tillverkade av tjock glasfiber med en diameter på en meter. Konsthallens rum tas till vara på ett fenomenalt sätt, särskilt när skulpturerna med sina dramatiska former söker sig upp mot ljuset i taket.

På Skissernas Museum i Lund visas samtidigt en serie fotografier av de modeller som Siri Aurdal utgår från. Lite som hushållsrullarna, fast mindre. På bilderna hålls de upp mellan en tumme och ett pekfinger.
De är slitna och patinerade på ett sätt som gör att de får något sprött, organiskt över sig. Jag tänker på torra stjälkar, rosentaggar och kronblad som löses upp i vinden – en stark kontrast till de kraftfulla uttrycken i konsthallen.
Bilderna ingår i ett dokumentationsprojekt av Eline Mugaas, som har lagt många år på att uppmärksamma Siri Aurdals alltför länge förbisedda konstnärskap.