RECENSION - FILM

Den blomstertid nu kommer - ett märkligt men inte charmlöst djur

26 min

Sverige är under attack, hur försvarar vi oss? Det Norrköpingsbaserade filmkollektivet Crazy Pictures har skapat en midsommardystopi.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: Den blomstertid nu kommer
Regissör/Manus:
Filmkollektivet Crazy Pictures
Skådespelare: Christoffer Nordenrot, Lisa Henni, Jesper Barkselius, Pia Halvorsen 
Genre:
Drama
Betyg: 
2 av 5

Den blomstertid nu kommer är utan tvekan en av det mest splittrade, förvirrande, svenska filmupplevelserna jag har haft.

Tre, fyra kanske nio idéer på en gång, som på något vis smält ihop till ett ganska märkligt men alls inte charmlöst djur med många långa armar och korta små ben som den springer runt på.
 
Men vadå, hur då vad händer i filmen?

Delvis är det en krigsfilm, Sverige attackeras av främmande makt via en mycket komplicerad metod där regnet gjorts giftigt så folk blir mycket och permanent snurriga i huvudet. Det är ett suggestivt krigsoffer-Sverige man fått fram med antar jag liten budget, långa, välvda broar som sprängts upp till trasiga hål, "hese Fredrik" som klagar över himlen, flygbilder över Riksdagshuset i en eldboll, flyende människor, det ser oroligt och trovärdigt ut.

  "Här gör jag allt för er och ni bara ser på dumburken!"

Ett tema är också det svenska försvaret, kanske är det bra att sätta i batterierna i gamla larmsystem och kolla att låsen funkar i de små försvarsanläggningar som vi har över riket lite lojt vaktade. Värt att notera är också att när den riktigt dramatiska musiken slås på, när katastrofen verkligen tränger in. Det är i en scen när Ekot tystnar i radion!

Det låter som en väl fungerande dystopi ändå?

Ja om det inte vore för att den då också är ett familjedrama, en kärlekshistioria och någon form av Bruce Willis hjältelek.

Allt rör sig kring musikern Alex som har en mycket dålig relation till sin militärfar, som kan skrika sånt som: "här gör jag allt för att försörja er och ni bara ser på dumburken", medan han stampar argt och ledset på alla saker i en sån här riktigt huvudvärksframkallande dålig dialog.

Samtidigt har Alex sin olyckliga kärlek Anna, ytterligare en film i filmen, en midsommarromans i släpljus som hela tiden handlar om att sitta och spela piano tillsammans. Nudda fingrar och nudda fingrar nudda fingrar tills man aldrig vill se ett finger till.

Ja som sagt vin och vatten, en kökkenmödding, med trivsamt höga ambitioner och en total brist på, tja dialog, normal blygsel, självinsikt....?