Ursprungsbefolkningen i Kanada återtar sin kultur

10 min
  • I Kanada kämpar många ur ursprungsbefolkningen fortfarande med rasism, diskriminering och utsatthet. Under våren ledde ett par uppmärksammade dödsfall, där offren var unga ur ursprungsbefolkningen, till stor ilska och protester.
  • Samtidigt pågår en rörelse av unga som är stolta över sitt arv, och det ger avtryck på kulturscenen i Kanada.
  • Hör reportage av Palmira Koukkari Mbenga, korrespondent med uppdrag att skildra ungas frågor runt om i världen.

På en protest i utanför radio- och tv-huset i Vancouver står Jerilynn Webster, eller JB the first lady som är hennes artistnamn och läser upp en dikt. Protesten är för att kräva rättvisa för 15-åriga Tina Fontaine, som hittades död i en flod i Winnipeg. Hon är en av uppskattningsvis över 1200 mördade eller försvunna flickor och kvinnor ur ursprungsbefolkningen i Kanada. Hennes misstänkta mördare friades i rätten, i brist på bevis och nu frågar sig många - om det inte var han, vem var det då?

Shania är på protesten och är en av många som vittnar om en rädsla och säger att det är farligt att vara kvinna och ursprungsbefolkning i Kanada. Men kämpaglöden hon har sett växa fram hos folk under sin livstid, gör henne hoppfull:

– Jag är bara 22 och jag har sett folk bli starkare och mer högljudda bara under min tid på jorden. Det är läkande att se oss ta oss ut såhär. Det visar verkligen att kommande generationer ser till att våra röster blir hörda, säger Shania.

Jerilynn Webster är en av många unga ur ursprungsbefolkningen som använder musik, konst och kultur till att berätta sin historia. Hon har veckan innan hon läser dikten för Tina Fontaine ordnat en protest för Colten Boushie. En ung kille från provinsen Saskachewan i centrala Kanada och sköts ihjäl av en vit farmägare. Farmägaren sa att det av en olycka och han friades, både för mord och dråp.

Jerilynn Webster säger att tillvaron som ung och ursprungsbefolkning är delad idag i Kanada.

– När det gäller unga ur urfolken finns det en obalans. Du har unga som återtar sin kultur och sjunger och trummar. Samtidigt finns det stora problem med omhändertagna barn, självmord, barnfattigdom. All dålig statistik du kan tänka dig, så är vi i topp, säger Jerilynn Webster.

Det som händer på kulturscenen och i samhället i Kanada menar vissa är ett kollektivt uppvaknande.

– Jag heter Jarret Martineau, från Frog Lake First Nation i nordöstra delen av provinsen Alberta. Jag har bott här i Toronto de senaste åren.

Musikjournalisten Jarret Martineau kallar det för en våg av unga artister ur ursprungsbefolkningen.

Flera av artisterna slår igenom brett och många av dem använder sina plattformar för att föra fram ett budskap om rasism och diskriminering.

– De har inte alltid ett konfrontativt sätt att ta sig an politiken, utan pratar med om vilken typ av framtid de vill se, säger Jarret Martineau.

Han menar att en av anledningarna till att den här scenen blommar just nu, är att många av artisterna ger tillbaka till samhällena de kommer ifrån.

– Det kan vara genom att uppträda mer i urfolksområden, donera pengar eller vad det nu är. Den typen av saker är en stor anledning till att scenen blommar, säger han.

Kanadas ursprungsbefolkning består av strax över en och en halv miljon människor, strax under 5 procent av den totala befolkningen. De kan delas upp grupperna First Nations, Métis och inuiter. De flesta urfolken är First Nations; under det begreppet ryms över 600 olika folkgrupper som alla har sina egna kulturer och språk.

– Jag heter Allan Thomas Lindely. Jag är Thomson Okanagan och tillhör Nlaka'pamux-folket på min mammas sida. Min farmor är Cree, från Mistawasis i provinsen Saskatchewan.

Allan Thomas Lindely jobbar för organisationen Indigeneyez, som bland annat hjälper människor ur urpsrungsbefolkningen som är hemlösa eller lider av psykisk ohälsa. Hen är two-spirit, en av upp till fem tillhörigheter som många grupper ur urprungsbefolkningen erkänner. Det betyder att hen varken identifierar sig som man eller kvinna.

Allan Thomas Lindely säger att en av de största utmaningarna för urprungsbefolkningen i Kanada idag, är att gememe man vet så lite om vilka de är och vad de har utsatts för.

– I provinsen British Columbia finns över 200 000 personer ur ursprungsbefolkningen och ur den gruppen finns 60 olika dialekter ur 30 olika språkgrupper. Men många i majoritetsbefolkningen vet inte om det. De ser oss bara som "indianer", ett begrepp vi inte använder, säger Allan Thomas Lindely.

Under lång tid fanns så kallade residential schools, internatskolor dit föräldrar ur ursprungsbefolkningen var tvungna att skicka sina barn. Där många blev offer för våld och övergrepp. Den sista skolan stängde 1996 och den kanadensiska staten har officiellt bett om ursäkt för hur barnen behandlades på skolorna.

Allan Thomas Lindely jobbar med unga i ett av Vancouvers mest socioekonomiskt utsatta områden, där är hemlöshet och missbruk är utberedda problem. Hen säger att det hjälper många att förklara att sakerna de och deras föräldrar känner och går igenom kan härstamma från tidigare trauman.

– Så till unga säger jag alltid det här hände oss, men det definierar oss inte. Vår historia finns hos våra förfäder, säger Allan Thomas Lindely.

– Jag heter Red Butterfly Woman. Jag är från Siksika First Nation på min pappas sida, det vill säga Blackfoot-folket. Jag är österrikisk, dansk, norsk och engelsk på min mammas sida. Mitt engelska namn är Darla Rasmussen.

En annan organisation som jobbar med unga ur ursprungsbefolkningen är Through an Aboriginal Lens.

Red Butterfly Woman berättar att de försöker vara bra förebilder för unga de möter genom sitt jobb med Through an aboriginal lens, och informera om sina kulturer och sitt ursprung. Idag är de alla stolta över att vara ursprungsbefolkning, men det har inte alltid varit så.

– Jag växte upp i ett väldigt rasistiskt och fördomsfullt samhälle. Jag brukade säga att jag var spansk eller från Hawaii för det kändes mer accepterat än att vara urfolk. Jag började inte acceptera dem förrän i 20-årsåldern säger Butterfly Red Woman. Hon känner av ett kollektivt uppvaknande.

– Jag tror att det här uppvaknandet är läkning. Några av oss börjar läka, jag är en av dem. Vi plockar upp andra och sluter oss samman och tar oss framåt. Vi vill inte stå ut med den här skiten längre. Vi är trötta på att bli nedtryckta och tillsagda att vi inte är värda någonting, för det vet vi att vi banne mig är, säger Red Butterfly Woman.

– Jag heter Theoren Black Kettle. Jag är 25 år gammal och kommer från Calgary, i provinsen Alberta. Jag är från Siksika First Nation, vi tillhör Blackfoot-folket.

På Capilano University i norra Vancouver är stämningen fokuserad bland filmstudenterna, trots att det är sent. De håller på att spela in scener till olika projekt.

En av studenterna är Theoren Black Kettle. Han går ett program i filmskapande specifikt för studenter ur ursprungsbefolkningen och han är en av alla unga som har gjort resan från självhat till att känna sig värdefull.

– Jag har mött mina demoner och jag är så stolt över att vara Frist Nations. Men det hände inte över en natt utan var en process. När jag var yngre försökte jag alltid gömma det, trots att du inte kan ändra på hur du ser ut. Jag var inte mig själv för jag kände mig inte accepterad, säger Theoren Black Kettle.

Bland det bästa han vet med att vara ursprungsbefolkning är sammanhållningen och den rika kulturen.

– Jag är stolt över att vi har överlevt, vi är fortfarande här. Jag kan inte vara arg på historien för alltid, jag kan bara konstatera att det har varit väldigt lärorikt att växa upp som ursprungsbefolkning. Jag har aldrig varit mer öppensinnad än var jag är idag, säger Theoren Black Kettle.

Nu när han har släppt ilskan och börjat älska sig själv, så tänker han inte hålla tillbaka.

– Jag tänker inte låta faktumet att jag är ursprungsbefolkning hålla mig tillbaka.