Forskare i kriminologi om otrygghet och brottslighet
Totalt sett minskar brottsligheten i samhället. Men många svenskar tror tvärtom att kriminaliteten ökar och känner sig otrygga.
– Vi har haft en brottsminskning under 2000-talet. Samtidigt visar Nationella trygghetsundersökningen under samma period att 80 procent tror att brottsligheten ökar. Idag är det historiskt låg risk att dö eller skadas av våld i Skandinavien. Det är svårt att beskriva en historisk period när färre har dött på grund av våld. Vi lever längre och är friskare än någonsin. Om det finns en ökad otrygghet i samhället så måste man leta efter förklaringar till den på andra ställen än i brottsutvecklingen, säger Hanna Sahlin-Lilja, som är forskare i sociologi vid Lunds universitet.
Hon menar att mångas känsla av otrygghet handlar om okunskap och inte bygger på verkliga faror som människor riskerar att utsättas för. Men hon framhåller samtidigt att upplevelsen av otrygghet måste tas på allvar.
– Brottslighet är ett socialt problem och ska man lösa ett sådant problem så behöver man ha starka sociala institutioner i ett fungerande samhälle. Om vi är verkligt intresserade av att öka tryggheten behöver vi fundera på hur vi skapar ett socialt starkt och inkluderande samhälle, säger Hanna Sahlin-Lilja.
Hur definierar man minskande brottslighet statistiskt/kriminologiskt?
– Man måste titta på flera olika datakällor. Om vi ser att färre vårdas till följd av våld. Att vi har troligtvis mindre mörkertal när det kommer till anmälningar av våldsbrott idag. När man tittar sammanlagt på de källorna så går det åt rätt håll, säger Hanna Sahlin-Lilja.
Hon hänvisar alltså till patientregisterdata från sjukvården som visar att färre söker vård på grund av våld efter misshandel, och att våldsbrotten därmed minskar ur ett längre perspektiv sedan decennier tillbaka.
Ett mått som används i forskningen är Socialstyrelsens register över vårdade patienter inom slutenvården i Sverige efter övergrepp av annan person. Ett utdrag ur registret över antal patienter per 100 000 invånare visar följande (vartannat år redovisat); 1998: 24 patienter per 100 000 invånare, 2000: 25, 2002: 25, 2004: 26, 2006: 27, 2008: 28, 2010: 25, 2012: 23, 2014: 20, 2016: 16.
Däremot har brottskategorin dödligt våld börjat öka de senaste åren. Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport ”Det dödliga våldet i Sverige 1990-2014” visar att antalet offer för dödligt våld hade sin senaste toppnotering 1990 för att sedan minska fram till 2013 när det steg till 87 konstaterade fall av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Siffran för 2017 är 113 konstaterade fall men ökningen har inte nått toppnoteringarna på 1990-talet, när siffran under några år översteg 120 fall.
För den som vill sätta in Sveriges dödliga våld i ett internationellt perspektiv har Världsbanken jämförande statistik över mord per 100 000 invånare. Senaste siffran är från 2015. Snittet för EU var det året ett fall per 100 000 invånare, Sverige hade ett fall, Danmark ett fall och Finland två fall. Ytterligare några europeiska exempel är att Belgien hade två fall, Frankrike två fall och Estland tre fall. Till exempel USA har fem fall och värst i världen är El Salvador med 109 fall per 100 000 invånare.
Läs mer
Hanna Sahlin-Lilja är forskare i sociologisk kriminologi vid Lunds universitet och arbetar med avhandlingen "The fear of crime discourse".
För fördjupad läsning om brottsutvecklingen ur det långa perspektivet hänvisar hon till Hanns von Hofers ”Brott och straff i Sverige, Historisk kriminalstatistik 1750 -2010, Diagram, tabeller och kommentarer.” Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
För fördjupad läsning om brottsutvecklingen i Sverige de senaste decennierna, som lägger samman kriminalstatistik, sjukvårdsstatistik, polisens arbetssätt med mera, ger hon boken "Kriminalpolitik: brott och straff i Sverige sedan 1965" som exempel. Bakom det forskningsprojektet står Henrik Tham, som är professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet.
Källor: www.soc.lu.se och www.su.se
Läs mer
Hanna Sahlin-Lilja är forskare i sociologisk kriminologi vid Lunds universitet och arbetar med avhandlingen "The fear of crime discourse".
För fördjupad läsning om brottsutvecklingen ur det långa perspektivet hänvisar hon till Hanns von Hofers ”Brott och straff i Sverige, Historisk kriminalstatistik 1750 -2010, Diagram, tabeller och kommentarer.” Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
För fördjupad läsning om brottsutvecklingen i Sverige de senaste decennierna, som lägger samman kriminalstatistik, sjukvårdsstatistik, polisens arbetssätt med mera, ger hon boken "Kriminalpolitik: brott och straff i Sverige sedan 1965" som exempel. Bakom det forskningsprojektet står Henrik Tham, som är professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet.
Källor: www.soc.lu.se och www.su.se
