RECENSION – FILM

"Flotten": Livet tar över konstruktionen

3:41 min

"Flotten" kretsar kring ett beryktat antropologiskt experiment 1973, då en grupp människor fick driva på en liten farkost över Atlanten medan alla deras reaktioner studerades.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmen slocknar efter en halvtimme. Sedan sitter vi där i någon minut, hinner nog alla börja tänka att även det här är ett experiment: för att se vad som händer när ett visst antal kritiker stängs in i ett mörkt rum. Sedan kommer någon och berättar att strömmen helt enkelt gått – och att vi måste lämna förhandsvisningen.

Medan jag sedan tittar klart på filmen, via dator, går också tankarna till sinnrika iscensättningar av Peter Greenaway eller Lars von Trier. I sina bästa stunder påminner tagningarna med de nu åldrade försökskaninerna på den rekonstruerade flotten, filmade i neutral studiomiljö, om von Triers renskalade tragedi Dogville. Någonting på samma gång otroligt enkelt och otroligt komplext.  

En kameraslutare illustrerar fotografierna av den unga Fé, som vi hörde här. Och Marcus Lindeen växlar så elegant mellan sina dubbla rekonstruktioner: dels de dokumentära bilderna från experimentet 1973, dels de nutida scenerna med sju av expeditionens deltagare.

Men själva experimentet framstår ändå som mindre hisnande än jag trodde. På sätt och vis redan omsprunget av tiden som gått sedan den spanske antropologen Santiago Genovés lekte med sina försökskaniner. Av dokusåpor som Big Brother och Robinson. Eller, inte minst, av det nya projektet "Mars One", där 50 kvinnor och 50 män ska skickas långt ut i rymden att bygga upp en alternativ civilisation.

Så småningom börjar jag också få lite tråkigt: kanske för att filmen är lika perfekt hopsnickrad som den rekonstruerade flotten, utan sprickor eller patina.

Men till sist tar ändå livet över konstruktionen. När de sex kvinnorna, nu kring 70 år gamla, har skrattat och gråtit sig fram till hur man egentligen ska se på experimentet så här i historiens ljus. Brutit igenom både sina egna, varandras och åskådarens barriärer.   

Och om von Trier hade gjort filmen, skulle alltihop ha slutat helt annorlunda: mörkt och skrämmande. Jag säger inte mer – så att det här underbara slutet kan bli en överraskning även för er.