Veckans ord: Samtal
I Veckans ord resonerar Joakim Silverdal kring ordet samtal och om hur vi i dagens politiska polarisering kan lära oss något av en prisvinnande performancekonstnär och en åldrad predikant.
När den världskända performance-konstnären Marina Abramovic lämnade en boksignering i Florence i veckan, kom en man fram med en målning och slog henne i huvudet med den. Orsaken till attacken är oklar, men klart är att Abramovic själv efteråt lät meddela att hon mest var intresserad av att samtala med mannen om varför han gjorde som han gjorde.
Det där ordet. Samtal. Visst klingar det lite bekant för oss svenskar, så här i regeringsbildartider.
Ordet återkommer bland de flesta politiker som efter valresultatet söker allianser. Men, det är ju inte alls länge sedan det kastades ut en betydligt mindre smicker i det hårda debattklimatet inför valet.
Jag vet inte hur ni skulle kategorisera det, men jag skulle säga att det är ganska långt från samtal.
I Norstedts etymologiska ordbok beskrivs prefixet 'sam' som ett "allmänt germanskt prefix med grundbetydelsen 'tillsammans; förenad med'". Samtal innebär alltså att vara förenade i tal, det innebär att parterna är överens om att prata.
Vi ska se om vi kan hitta ett exempel till det goda samtalet i det fiktiva Iowa, på 1950-talet:
I Marilynne Robinsons pulitzerprisvinnande roman Gilead, får vi följa den åldrade predikanten John Ames i slutskedet av hans liv. Gilead är en plats där inte mycket händer; hundar ligger och gassar i solen på vägarna, och de hasar sig motvilligt ner i diken för att släppa förbi de enstaka bilar som mot förmodan passerar.
Lugnet störs dock när en yngre bekant till predikanten återvänder till hemstaden. Vanligtvis så språkligt begåvad, är det nu som om blotta närvaron av den yngre mannen, gör att pastorn hamnar ur balans. Han tillbringar en hel del timmar i bön och eftertanke, men det är i samtalet som de till slut når fram till varandra.
För oavsett vad som finns begravt i historien, och oavsett om de tycker olika i nästan allt, är viljan, men oförmågan att förstå den andre, en central del i vad som gör Gilead till den fantastiska roman den är.
Nu när Sverige är mer politiskt polariserat än på mycket länge, är vikten av att vi, medborgare och politiker, lyssnar på varandra allt större. Där är prefixet 'sam-' minst sagt lika viktigt som det efterföljande talet. Det är svårt att nå någon vart, om vi inte är redo att sätta oss ner och diskutera våra olikheter.
Vi må vara åldrade predikanter, politiker eller prisvinnande performancekonstnärer, men utmaningen alltså densamma: samtala med varandra.
För den som ändå känner att utmaningen är för stor, eller att allting känns för mörkt, ordineras en dos Joni Mitchell. Hennes sång 'Conversation' kan överbevisa den mest motvillige av samtalsvägrare.
