Brasilianska transaktivisten Linn Da Quebrada kämpar i motvind
Hösten innebär en rad specialistfilmfestivaler. I tisdags drog både den latinamerikanska filmfestivalen Panoramica och queerfilmfestivalen Cinema Queer igång.
Det är två festivaler som samarbetar snarare än konkurrerar, bland annat så visar de den brasilianska dokumentären Tranny Fag som ett samarrangemang. Filmen handlar om artisten, transaktivisten och performancekonstnären Linn da Quebrada, och hade sin världspremiär på Berlinalen i våras, där den vann en teddybjörn, som bästa hbtq-dokumentär.
Och det här är en spännande skildring, av en person som vägrar att låta sig inordnas i fack, och som verkar kunna göra nästan varenda aspekt av sitt liv till en del av ett multikonstverk. Och hela filmen börjar med ett tal till manligheten. Om hur de lyckats göra sig själv till norm i samhället, bland annat genom att göra allt som är feminint till något som är mindre värt, underordnat och svagt.
Linn da Quebrada är en sådan där outsider som lyckats omvandla det som omvärlden tycker är svagheter till sina egna superkrafter. Hon sjunger sånger om hur det är att transkvinna, om att det hon har mellan benen inte definierar hennes kön, hon hyllar det feminina i sina texter, även den fjolliga formen av femininitet hos bland annat homosexuella män. Allt framfört med humor och självironi.
Dokumentären om henne är en blandning av klipp från hennes konserter och olika filmade samtal som Linn har, med vänner och kollegor, om livet, identitet och samhället. I några scener får Linns mamma också vara med. Och trots att mamman nästan inte får en syl i vädret i de där scenerna, så är de viktiga för Linn. Hon tycker själv att de skildrar hur de bägge försöker skapa ett gemensamt ordförråd för att kunna förstå varandra.
Och så har ju Linn med tiden insett hur stor betydelse mamman och de andra kvinnorna som Linn växte upp med haft för hon skulle bli den person som hon är idag.
Även livets svåraste stunder verkar vara en del av en ständigt pågående performance för Linn. I filmen finns det till exempel klipp från när hon genomgår en cellgiftsbehandling för cancer. Hon låter sig filmas när hon drar av håret som lossnat från huvudet. Hon ligger i sjuksängen med knallblått läppstift och berättar om sitt förhållande till sin kropp.
Och när jag träffar Linn i Berlin så förklarar hon att sjukdomsperioden var en tid då hon kände sig svag, ful och ointressant. Men när hon ser på bilderna idag så inser hon att det var en viktig period då hon fick ett nytt förhållande till sin kropp.
Men Linns öppenhet och kaxighet blir inte mindre imponerande när man ser till transpersoners ställning i Brasilien. En av filmens två regissörer, Kiko Goifman, beskriver ett land med utbredd transfobi och många mord på transpersoner.
– Vi är inte på en bra plats i Brasilien just nu, säger Kiko Goifman.
Brasilien toppar mordstatistiken för transpersoner i världen. I fjol blev till exempel mordet på den 42-åriga Dandara dos Santos känt över hela världen. Hon torterades och sköts till döds, men efter att en video på tortyren av henne började spridas i sociala medier var mordet på henne en världsnyhet.
Men Linn da Quebrada verkar inte låta sig stoppas. Från att ha inlett sin karriär med en performancegrupp som uppträdde på gatorna med föreställningar om genus och kön, så samlade hon i våras ihop pengar till ett nytt album genom crowdfunding, och när jag intervjuar henne i Berlin är siktet inställt på att skapa kontakter med folk som kan hjälpa henne att utforska filmmediet och multimedieuttryck.
