Rachmaninov lockar fram 16-åringen i Josefin
– Jag insåg att pianot inte var något tamt och småtråkigt instrument, utan det kunde vara som en hel orkester - det var totalt otämjbart! Josefin Holmström minns hur hon som 16-åring upptäckte Sergej Rachmaninovs 3:e pianokonsert.
För programledare Pernilla Eskilsdotter berättar Josefin att hon ramlade över pianokonserten i filmen Shine från 1996.
– Jag blev helt tagen. Det var som att den öppnade en helt ny värld. Jag hade hört Mozart och Beethoven som barn, men det här lät annorlunda. Den gav mig sådana bilder i mitt inre, så jag blev helt förtjust, berättar hon.
Josefin beskriver sitt 16-åriga jag som en sökande, konstnärlig, bokmal som mest läste böcker. Men de öppna rymderna i Rachmaninovs pianomusik gjorde henne så förtjust att hon bestämde sig för att börja spela piano och söka till musikgymnasium. Hon klarade inträdesproven och gick sen tre år på Nordiska musikgymnasiet.
– Jag insåg väl snart att det var en sak att gilla Rachmaninov och en annan att bli konsertpianist, säger Josefin sin idag spelar piano "för husbehov", men fortfarande lyssnar mycket på musik.
Ge oss bilden av ditt flickrum och hur det såg ut när du lyssnade på Rachmaninov som 16-åring?
– Det är i Södertälje och mitt rum vid den tiden var blått, blåa tapeter, så det var ganska mörkt. Mycket böcker och en säng med svart stålram. Där någonstans finns jag, förmodligen på mattan, säger Josefin.
I ljudklippet spelar Leif Ove Andsnes den första satsen ur Sergej Rachmaninovs 3:e pianokonsert.
