Stieg Larssons hemliga liv i ny fokuslös dokumentär
2004 avled Stieg Larsson innan han blev världsberömd med deckartriologin Millennium. Nu kommer en film om Stieg Larsson som undersökande journalist.
Ett längre kritiksamtal, där Mikael Timm och Roger Wilson tycker väldigt olika, finns längst ner i artikeln.
Var är filmen? Det har jag faktiskt aldrig frågat mig förr efter att ha kommit ut från biografen men denna gång undrar jag: Jag har sett en timme och 45 minuter rörliga bilder som alla kretsar kring samma person. Men har jag sett en film?
Nej, en film skall ha en berättelse, ett bildspråk, en avsikt, ett konstnärligt uppsåt. Det undrar jag om "Mannen som lekte med elden" har.
Stieg Larsson är en av de senaste decenniernas mest fascinerande författare. En författare som skriver tre romaner i ett svep, utan att tidigare ha skrivit en enda. En man med suverän känsla för intrig och symboler, med förmågan att skapa ett litterärt universum människor världen över fascineras av. Honom hade jag velat ser porträtterad.
Men filmen om Stieg Larsson handlar om vägen fram till romanskrivandet. Mannen som lekte med elden är ett hjälteporträtt av en undersökande journalist. Vilket förstås kan vara högintressant. Men det är en ofokuserad film, berättad med så många clichéer att det är en förolämpning av huvudpersonen: bilder, ljussättning, musik – allt är banalt. De intervjuade får alla säga flera gånger hur hårt Stieg Larsson arbetade. Hans dubbelgångare får i ett oändligt antal nytagna scener vid skrivbord titta tankfullt i väggen och gå långsamt längs nattmörka gator. Det enda negativa som sägs om Stieg Larsson är att han rökte för mycket och åt skräpmat. För säkerhets skull visas ett hundratal bilder på hur han röker och smörgåsen filmas också.
Enligt sluttexterna har filmen en regissör, Henrik Georgsson. Jag undrar? Har det verkligen funnits någon konstnärlig ledare av detta projekt eller har den gjorts av en anonym filmverkstad. Fanns det ett manus? Vad ville man berätta?
Förmodligen om högerextremismens framväxt. Här finns några intressanta scener med klippmaterial från demonstrationer och vit makt-konserter men de bildar ingen berättelse om Stieg Larsson och hans tid.
Men en tv-serie blir det nog. Den ser jag inte fram emot. Däremot hoppas jag att någon annan får göra en spännande film om den spännande och mystiske Stieg Larsson. En verklig film om en verklig författare.
