Många anhörig-assistenter har det stressigt
En ny undersökning visar att vården kan bli bättre om någon i familjen jobbar som personlig assistent. Men samtidigt är risken större för att den anhörige fortsätter att arbeta även när han eller hon är sjuk.
En som har gjort så är pappan Bo-Gunnar Karlsson:
– Det känner vi nog allihopa ibland, den här tröttheten, maktlösheten över att inte kunna lösa sitt barns problematik.
Ja, det kan ta på krafterna att jämnt ha ansvar för att ens anhörige har det bra.
Pappans oro
Bo-Gunnar Karlsson i Borlänge i Dalarna har varit personlig assistent åt sin son i 27 år. Sonen har Downs syndrom, autism och blödarsjuka. Här berättar Bo Gunnar Karlsson hur det kan vara för honom ibland:
– Att också känna den här kampen hela tiden för behovet av stöd, som man behöver men inte är självklart. Det här är otroligt påfrestande, hans behov blir ju inte mindre för att jag blir sjuk.
Anhörigassistans är både bra och dåligt
Bo Gunnar Karlsson är inte ensam om att jobba fast han är sjuk. Det här visar en ny rapport från Försäkringskassan, som för första gången har undersökt anhörigassistans lite noggrannare.
Rapporten visar också att det kan finnas bra saker med att ha någon från familjen som personlig assistent. Vården kan bli bättre och mer sammanhängande, alltså man slipper byta assistent så ofta.
Roberth Klarquist är chef för ett assistansföretag i Dalarna och han känner igen beskrivningen av anhöriga som jobbar för mycket:
– Man kan ju se till exempel att anhörig anställda har en betydligt lägre sjukfrånvaro än vad externa personliga assistenter har och man har ju svårt att tro att de här anhöriga är supermänniskor och aldrig är sjuka. En extern assistent har ju möjlighet att sjukskriva sig och åka därifrån, den anhörige känner ju inte att den har samma möjlighet.
