Rysk och belarusisk film på filmfestivalen i Vladivostok
Filmfestivalen i Vladivostok är över för i år. Sveriges Radios kulturkorrespondent Naila Saleem berättar om möten och filmer från festivalen.
Hur är festivalstämningen?
– Den har varit god i veckan får man säga. Jag lämnade festivalen här mitt på dagen och reste vidare till Seoul i Sydkorea, men det har visats mycket spännande film tycker jag. Särskilt roligt är det ju att få se film som inte tar sig till Sverige så lätt. Man får hoppas att några kommer att nå den svenska publiken. Jag vet att det är en film som jag kommer till Göteborgs filmfestival.
Vilken är det?
– Den heter Crystal Swan och är från Belarus. Jag såg filmen igår kväll och det är en intressant berättelse, ett slags dokument över tiden precis efter Sovjetunionens fall på 90-talet när det var ont om pengar och svårt att hitta ett jobb. Man får följa unga Evelina som vill till USA till Chicago för att arbeta som DJ. Hon är helt inne i housescenen och har också spelningar i Minsk tillsammans med sin kille. Men hon ljuger i sin visumansökan, man måste uppge arbetsgivare och hon skriver bara ett telefonnummer utan att veta vem det går till. Men så säger ambassadtjänstemannen att ok det ser bra ut men vi måste ringa och kolla med dina referenser att det du sagt stämmer och det blir upptakten till en resa långt ut på landet dit där hon ska försöka övertala människor hon inte känner att ljuga å hennes vägnar. Filmen baseras på en sann historia berättade regissören Darya Zhuk.
Hur har den här filmen tagits emot?
– Jo det var en nästintill fullsatt biosalong igår när den visades här och den har visats på några festivaler förut och gått upp på bio i Belarus i några veckor. Darya Zhuk berättade att det är svårt att få visningsmöjligheter om man gör icke-statssanktionerad filmer i landet så det har varit en viss hype runt den och den har också växt mycket känslor i Belarus där den fått press på sig att stå för en sanning som är giltig för alla, säger Naila Saleem.
Filmens regissören Darya Zhuk berättar om reaktionerna i hemlandet såhär:
Det var en dramatisk period i människors liv så många vill inte tänka på det. Det väcker gamla trauman, så jag kände nästan film får göras om samtiden för historiska perioder som ligger så nära i tiden väcker gamla minnen om hur det ska vara. Det ger väldigt lite spelrum att skapa något nytt, säger Darya Zhuk.
Vad tyckte du själv om filmen Crystal Swan?
– Jag tyckte om den, det var spännande att få påminnas om den fasen i öst-europas historia när allt kunde säljas för att köpa något annat; kläder, smink, presenter. Samtidigt finns det en övergreppsscen som jag hajade till inför. Det har ju ganska länge nu diskuterats om våldtäkt visas lite för slentrianmässigt på film och jag är lite kluven men jag tycker regissören Darya Zhuk har en bra förklaring till varför den finns med, säger Naila Saleem.
– Jag tänkte mycket på hennes situation och tyvärr kändes oundvikligt. Filmen är om en självcentrerad, men individualistisk , nästan amerikansk karaktär som placerats i en öststat. Det finns en kollektiv önskan i öst att ta ner en individuell person. Kollektivet ska vinna. För att "ta ner" huvudpersonen kände jag att något sånt här var tvunget att hända, säger Darya Zhuk.
Hur gick det för den enda ryska filmen som var i tävlan?
– Jo, jag såg den igår kväll. Annas krig heter den. Den handlar om Annas vars hela familjen avrättades av nazister under andra världskriget. Hon hamnar till slut i lokala nazistadministrationens byggnad. Hon gömmer sig i en skorsten, i en öppen spis, och det handlar om hur hon lyckas gömma sig där i två år. Det är en stark film, men inget för den äckelmagade, säger Naila Saleem.
Filmens fotograf Alisher Khamidkhodzhaev beskriver filmens tillblivelse såhär:
– Man gör en sådan här tid när det finns ett behov av den. Nu är det en tid i Ryssland där det behövs mer medmänsklighet. Var och en lever i sin egen lilla bubbla och frågar inte andra hur de mår. Den här filmen kan påminna film att gå ut ur den egna kapseln, säger han.
