Hitraketen Rhys kämpar mot popmallar
Den svenskamerikanska sångerskan Rhys stod för en av fjolårets mest spelade svenska låtar. Nu släpper hon sitt debutalbum "Stages".
Titel: "Stages"
Artist: Rhys
Betyg: 3
Att Rhys låt "Last dance" var förra årets mest spelade låt på P3 förvånar inte. 20-åringen, född i Portland men uppvuxen i Stockholm, kryssar nästintill alla boxar för ett pophopp av idag. Hon är ung och kvinna, hon har öppnat för Zara Larsson, hennes högsta dröm är att få spela hos Ellen DeGeneres.
Debutalbumet "Stages" är idel välproducerad pop av tåligt, nordiskt virke, frammejslat tillsammans med Britney Spears-producenten Jörgen Elofsson, rösten imponerar och flera av låtarna är antingen redan hits eller på god väg dit.
Samtidigt är det just där, i den så väldigt genomarbetade, genomtänkta pophoppsmallen, som min enda invändning ligger: Att Rhys riskerar att bli en dussinprodukt, att brinna starkt och fort men ut. De storgestade kärleksballaderna är fläckfritt framförda men känns ibland generiska, just mallade; Melodifestivalen-tvåan Felix Sandmans medverkan känns mer som ett pr-knep än som kompetensförstärkning och jag kan sakna ett eget uttryck.
Det är inte som att förutsättningarna saknas, och väl förvaltade kan de nog leda till både Ellen och längre än så. Det visar Rhys med all önskvärd tydlighet på flera av debutens låtar, på avskalade ballader som "Maybe I will learn" och "Spite my flaws", på tillbakalutade hitkandidater som "No vacancy" och "You'll never know".
