Här bor de ukrainska flyktingarna i ett limbo
- I Ukraina finns idag över 1,5 miljoner internflyktingar, människor som lämnat sina hem på grund av kriget.
- Vad händer med drömmen om sitt hem när dagarna på flykt blir till år?
- Sveriges Radios Moskvakorrespondent Jesper Lindau har besökt en tallskog vid fronten där runt 200 människor på flykt bor i väntan på en framtid.
Hunden Katja har sett oss komma körande genom de stillsamma raderna av brons-färgade tallstammar. Katja skäller och skäller. Hon är så klart på sin vakt, det här har ju varit hennes revir de senaste fyra åren.
Katjas matte heter Anna Kretova. Hon är i 50-årsåldern, kommer från staden Donetsk, men flydde därifrån 2014 när kriget bröt ut, och hamnade i den här tallskogen utanför den lilla orten Svjatohirsk i östra Ukraina.
– Vi väntade på att något skulle ändras. Varje månad sa någon att om en månad skulle allt bli bra, vi skulle kunna återvända. Det sas om och om igen, men det blev inte så, säger Anna.
Livet är ett som ett ständigt pågående beslutslimbo tycker hon. Det som var så självklart för fyra år sedan, att de snart skulle åka hem, den drömmen, eller man kan kalla det - tron på livet – den är helt enkelt satt på vänt.
– Som att planera helger. Vi stannar här, men det går inte att planera något, vi vet inte vad som väntar oss, och det är det mest deprimerande, säger Anna Kretova.
Utspridda bland tallarna ligger tre- och fyra våningshus i tegel. I varje hus finns rum eller små lägenheter. Det är varmt på sommaren, på vintern fungerar inte värmen.
Det ringer i telefonen. Det är något som ska fixas i lägenheten som Anna Kretova har kvar i Donetsk, i hopp om att få komma hem. Även hennes liv på andra sidan fronten ska det fixas med, trots att det är ett liv hon egentligen inte lever.
Det finns mer än 1,5 miljoner registrerade internflyktingar i Ukraina enligt FNs flyktingorgan UNHCR, de allra flesta av dem i Östra Ukraina. De finns inte i stora kvadrat-kilometervida läger. Flyktingarna finns överallt, speciellt i de små och stora städerna, i parker, hus, skolor och butiker. Som i Bachmut, en gång en lugn småstad på den ukrainska landsbygden för 40 000 människor, nu lever där många fler.
– Om vi pratar om Bachmut så finns här cirka 90 000 flyktingar registrerade, de finns här som en stad inuti staden, det säger Anna Doronina från ”Barnens leende” en organisation som jobbar med människor på flykt. Anna är själv flykting, hon kommer från en by utanför staden Luhansk.
– Det största problemet som folk kommer till oss med är arbete, eftersom de lämnat sina hus, de behöver arbete för att betala mat, värme och ett nytt boende, säger Anna Doronina.
Barnens leende har blivit ett sorts alltiallo kontor för de på flykt. Arbetslöshet, brist på bostäder, folk behöver hjälp med att få ett ukrainskt pass, ordna skola och så pensionen, för många som kommer är pensionärer. Och folk mår dåligt.
– De som flyr lever under stark stress, de har övergett sina hem, sina jobb och måste anpassa sig till ett helt nytt liv, säger Anna Doronina.
I semesterbyn i tallskogen utanför Svjatohirsk finns en liten fiskedamm, helt illgrön, med en liten sandstrand där barnen badade förr. Där sitter Fjodor Fjodorovich och metar.
Han kastar i lite bete och berättar att han fångar lite Ruda ibland, det är en karpfisk, och det blir något extra litet att äta.
– Det finns abborre och gädda, säger Fjodor, men han är säker på att det bara finns tre gäddor kvar i dammen.
Fjodor Fjodorovich kom även han hit för fyra år sedan. Han hoppas så klart på att få komma hem, men han vet inte längre. Det här är ju ett liv det med.
– Vi är vana att leva här. Hemma lockar så klart, men vi har ordnat här, klippt vassen och rensat dammen, förut simmade det svanar här, säger Fjodor. Innan kriget var den här skogen en fin plats, säger han, nu finns det bara dom kvar här, flyktingarna.
