Rasande rolig Snövit och sju bittra dvärgar
Bröderna Grimm-sagan "Snövit" har blivit en mycket vuxen vuxenpjäs när sju farbröder, 400 år gamla, får tillvaron upp- och nervänd av en prinsessa i en låda.
Teater: "Snövit"
Scen: Klarascenen Stockholsm stadsteater
Regi/text : Staffan Valdemar Holm
Scenografi & kostym: Bente Lykke Møller
Medverkande: Ole Forsberg, Fredrik Zetterström, Sven Ahlström m.fl.
Prosits framförande av O helga natt mitt i framförandet. Det låter som Prosit blir kvävd, stämmer det?
– Ja, jo det blir han, det händer saker när dessa sju herrar som fått slipa fram sin tillvaro, sina manér, sina later, sin gemenskap, sin leda vid varandra, sin trygghet och sin helt maskulina grupptillvaro i en grå funkisdyster sovsal i gruvan under nästan ett halvt årtusende plötsligt står inför prinsessan Snövit, säger Jenny Teleman.
– Det är Snövit som försöker få Prosit att ändra sitt paradnummer "O helga natt". Hon boxar honom helt enkelt i bröstet så han blir tyst. Hon skriker också åt dvärgarna att de ska dansa annorlunda. Att de ska städa och till slut vill hon att de ska göra sig av med sina snoppar. För hon vill det. Och på julafton och allt.
Jag förstår, men brukar inte Snövit vara jättesnäll, vad är det som pågår?
– Det som pågår på Stockholms Stadsteater är att Staffan Valdemar Holm och ett antal mycket erfarna skådespelare Sten Ljunggren, Göran Ragnerstam, Lennart Jähkel, Niklas Falk, med flera verkar fått en upptäckarlyckoattack när de insett att de sju dvärgarna med sina färdiga karaktärsdrag är en av de roligaste mansgrupper man kan hitta. Man kan studera roller och egenskaper, vilka ju inte vart så många att välja på för vuxna karlar. Så kan man då kika på här hur manlighet kan te sig när såna här masker som "klok", "glad", "butter" fått verka i sådär 400 år.
– Och ja, Trötter går nu på psykofarmaka. Kloker, ledaren, är alltmer aggressivt cynisk. Blyger har liksom förfrusit helt av att aldrig någonsin vågat uttrycka sina känslor. Och Toker är alldeles oberäknelig, bara ett gällt fniss kvar. Butter är rent farlig. En explosiv gemenskap som verkligen behöver förnyelse, införsel av fler känslor. Och det blir inte, som det kan riskera att låta, banalt, utan räddas helt av den lite gåtfulla associativa texten som far över extrem fobi för Skåne via Blecktrumman, Sven Wollter, längtan, machosvordomar och ett väldigt poetiskt farbrorkroppspråk. Det är oerhört roligt ofta.
Men Snövit då?
– Hon är inte vad de hoppats på. Den också väldigt bra, Maja Rungs vrede är för stor. Hennes skador för charmlösa. De orkar inte förändras, de måste få behålla sina snoppar och sina bastoner.
– Så de återgår till livet utan henne ändå. Och sju män, får alltid tyst på en oskön brud. Skrämmande lätt.
