Salman Rushdies nya roman – skruvad berättelse från Trumps USA
Sedan 80-talet har Salman Rushdie varit en litterär världsstjärna. Numera bor han i New York där hans nya roman "Det gyllene huset" utspelas. Mikael Timm har läst.
Det Gyllene huset ligger i ett mytomspunnet kvarter i New York med en berömd trädgård där Bob Dylan och många andra berömdheter bott.
Så Salman Rushdie har en väl avgränsad och väl känd scen för sin roman. Och tiden är lika preciserad: nutid. Här finns den amerikanske presidenten, fast han kallas inte Trump utan Jokern, efter en serietidningsfigur som Jack Nicholson gjorde på film, här med fatal ryskfödd fru. Huvudpersoner är Nero Golden, mannen som flytt sitt liv i Bombay/Mumbai med tre vuxna söner som alla är smått geniala och landat på den främmande planeten New York.
Och så finns berättaren. René Unterlinden, namnet en signal om detta är en surrealistisk historia. René bor mitt emot familjen Goldens hus som han bevakar i hopp om att hitta sitt filmämne. Rushdie öser ut referenser till böcker och filmer. Huvudspåret är Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby om en märklig miljonär som förtrollar omgivningen innan han går under. Men också Hitchcocks Fönster mot gården och Tom Wolfes "Fåfängans fyrverkeri".
Det är en overklig livsmiljö som påminner lite om Rushdies roman Marken under hennes fötter om två egendomliga rockstjärnors liv. Det Gyllene Huset är inte lika omsorgsfullt komponerad. Romanen är en malström av tankar om det nutida USA, lagda över referenser till filmer. Kärnfrågan lyder: vilka är vi? Ja, det går att läsa boken som en studie i malariafrossa kring identitetspolitik.
Nero Golden, hans geniale mellanson som är målare, hans neurotiska äldste son som är datageni, hans yngste som är polysexuell om det nu är rätt ord för denna undflyende gestalt – de är alla skisser som vi får fylla i med hjälp av filmreferenser.
Det är ett lätt bisarrt upplägg av en berättelse om en bisarr tid. När Rushdie rycks med och sprutmålar med långa, skruvade meningar hänger jag gärna med i berg- och dalbanan, förbi skräckkabinett fyllda med samtida könskrig, gangsterkapitalism, konceptuell konst – ja, allt som far genom ett febrigt kollektivt amerikanskt undermedvetet visas fram i skruvad sarkasm.
Andra gånger är romanen som en misslyckad julskyltning – för mycket av allt. Så Det Gyllene huset är knappast ett mästerverk – men den är nog rätt roman för en tid som definitivt inte är den bästa av tänkbara världar.
