Bohlins Tristessa - ett allkonstverk på Kungliga Operan
Sex, könsbyte, kamp och våld - Angela Carters roman Den nya Evas passion från 1977 är en kultklassiker om makt och kön. Den har nu blivit opera på Kungliga Operan i Stockholm.
Titel: "Tristessa". Efter Angela Carters “Den nya Evas passion"
Musik: Jonas S. Bohlin
Text: Torbjörn Elensky och Jonas S. Bohlin
Scenografi: Ann-Sofi Sidén
Bohlin, Elensky och Sidén står som operans upphovspersoner gemensamt
Dirigent: Fredrik Burstedt
Medverkande: Kerstin Avemo, Johanna Rudström, Susann Végh, Joel Annmo och John Erik Eleby.
Kungliga Operans Kör. Kungliga Hovkapellet.
Spelperiod: tom 1 november 2018
Det är ett allkonstverk precis som en opera ska vara.
Det händer hela tiden saker på scenen, spännande bilder i massor, och musiken är inbjudande och dramatiskt följsam. Här finns strålande körpartier, stilla lyriska delar och explosivitet.
Det är alltså Jonas S Bohlin som skrivit musiken, författaren Torbjörn Elensky det mesta av texten och konstnären Ann-Sofi Sidén som står för det visuella. Men de har valt att stå som en gemensam trio bakom allt - mycket ovanligt.
Angela Carters roman är en sprängfylld, spretig roadmovie - en vansinnig saga, en blandning av mycket tydliga sexscener och lärda referenser till hela litteraturvärlden.
Den handlar om, i en enda mening, en kvinnofientlig man som reser till ett USA i inbördeskrig och där kidnappas han av en kvinnogrupp som könsopererar honom och sedan flyr han/hon till en machogrupp som letar efter Tristessa - som är en Marilyn Monroe-figur. Mer ska inte sägas... men jag kan citera Tristessa: "Det du ser är det du aldrig får".
De flesta stora roller är dubbla - de spelar både man och kvinna. Joel Annmo och Johanna Rudström gör de centrala rollerna med stor finess.
Men trots kompentens hos dirigenten Fredrik Burstedt och regissören Katharina Thoma har romanen och operan har ett gemensamt dilemma. Man bryr sig väldigt lite om personerna på scenen, de är bara där som exempel på kön, makt och sexualitet.
Texten är en del av en feministisk diskussion och den blandar teoretiska, abstrakta teser med människotyper som är i olika stadier av förnedring eller kamp.
Dessutom har man i operan valt att göra huvudpersonen rätt oförarglig i starten, vilket förtar lite av kraften i det som händer sedan.
Men jag har ändå svårt att se att inte den här operan får ett liv utanför Sveriges gränser, gärna i den här blodfyllda gestaltningen. Den borde förstås nå Carters hemland England - den sjungs på engelska.
Så gå och se den för att det är en opera att uppleva på plats. Men kräv inte att förstå eller gripas av den - den ska diskuteras.
Tristessa sändes direkt i Opera i P2 och finns för efterlyssning under 30 dagar.
P1 Kultur har sänt ett samtal med Jonas S Bohlin och Ann-Sofi Sidén, en essä om författaren Angela Carter och en Klassiker om romanen Den nya Evas passion.
