Tvär poesi att läsa både på längden och tvären
Poeten Lars Hermansson har skrivit annat än lyrik: prosa, kritik, essäer och radiopjäser. Men att han är just poet märks i det mesta han skriver - nu ger han ut diktsamlingen ”Dödsorsaksregistret”.
Titel: Dödsorsaksregistret
Författare: Lars Hermansson
Sedan 1961 har Socialstyrelsens dödsorsaksregister loggat svenskars död: hur många som har dött, och varför, och av vilket kön de var, och andra variabler man kan göra statistik av. Att tänka på det där registret ger mig svindel – där finns de, en förlorad men ständigt ökande befolkning, förkortade till diagnoskoder och datum.
Lars Hermanssons ambitiösa dödsorsaksregisterdikt är också obegripligt omfattande. Den handlar inte om ett jag, den handlar om alla möjliga människor, mer än så: alla möjliga substantiv.
I nio längre dikter flödar livet fram. Ibland far språkets blick som en sociologisk drönare över ett samtida Sverige, besöker torg, korridorer, köpcentra, registrerar "ensamma och kommande". Ibland för dikten engagerade resonemang om samhället den ser och hur det är ordnat. Frågar sig med Jäderlunds ord varför vi inte är i paradiset.
Dessa nio språksjok skiktas med tjugoåtta sjuradiga kortdikter, en för varje bokstav i alfabetet. Alla följer de en viss struktur, förstaraderna konstrueras på sitt sätt, sjunderaderna på sitt. Man kan läsa dem både på längden och på tvären.
Särskilt förtjust blir jag i andraraderna, som handlar om rörelser. Den första lyder "kryper in under köksbordet och stannar där", den tjugoåttonde "går baklänges ut ur själens hus". Däremellan hoppas, stapplas, rusas, snubblas, haltas, sjunks, cyklas, dråsas och springs det, bland annat. De där verben rör mig. Sammanlästa bildar de ett väldigt mänskligt levnadslopp.
Hermanssons tvära poesi skärper läsarens urskillningsförmåga. Han drar ut fraser ur den språkväv som omger oss, ur nyhetssändningar och diktklassiker, och får en att hejda sig inför dem, höra dem på nytt, verkligen märka orden. Men han kan också vända ens blick mot själva väven: hur struktureras samhället och språket? Hur sitter allt ihop med allt?
