RECENSION - FILM

"First Man" – ett sorgearbete på månen

3:12 min

First Man, om astronauten Neil Armstrong den första mannen på månen. Farkost? Apollo 11

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Hör ett längre kritiksamtal längst ner i artikeln.

Titel: First Man
Regissör: Damien Chazelle
Skådespelare: Ryan Gosling, Claire Foy, Kyle Chandler, Pablo Schreiber m.fl.

Clara är sjuk.

Och effekt har den kan man sannerligen säga, Neil Armstrongs lilla dotters sjukdom. På hans minituösa förberedelser. På hans förnimmelser av färden till månen. På hans känsla av mening med att förbereda sig på en färd till månen. För hans känsla när han står på månen. Och för hela filmens uppbyggnad.

Regin har valt att låta hela Neil Armstrongs deltagande Apolloprojektet, bli ett skakande, slamrigt, utmattande, ständigt trasigt, hisnande, overkligt, konkret sorgerarbete.
Av en högpresterande man i en kapplöpningstid, som lärt sig att stänga inne allt men nu får en möjlighet att skjuta sig och alltihop rakt ut.

I en tidig scen testar Ryan Goslings, Neil Armstrong ett plan, kommer för högt upp och i försöket att ta ner det "studsar han mot atmosfären".
Resultatet blir en av filmens många magilande kameravinklar, som tätt inpå piloten, från insidan på nåt vis, fångar motsatssvindeln till att tappa höjd, att istället bara fara iväg högre och högre, komma längre och längre från marken, närmare och närmare ensamheten.
Jag har aldrig haft ett dödsjukt barn men kanske parallelen är rätt. Att ha ett är som att studsa mot atmosfären.

För övrigt finns så mycket att glädjas åt i denna film, ett återigen framristat 60-tals USA i rymdåldern, men lyckligtvis torrt, oblankt, vardagligt inrett. Månen som dyker upp i ett kabinfönster som den grå knöliga huden på ett gigantiskt djur, så har jag aldrig riktigt sett henne förr.

Också hur kaotiskt, farligt och plågsamt hela det väldiga månprojektet var, hur många som faktiskt dog för NASAS skattepengar, hur många astronautfruar som var utleda till fnöske, det får i denna omsorgsfulla perspektivmedvetna film lika mycket plats som den till sist dödstysta sagostämningen på en kanske meningslös men underskön, stenbumbling som en första kille gick på.