Faktiskt oklart om samhället kommer förlora 150 miljarder per år

1:55 min

Energiföretagen varnar för att staten kan gå miste om 150 miljarder kronor per år, på grund av att landets elnät inte håller måttet.

Branschorganisationen har rätt i att elnätet behöver utvecklas, men summan 150 miljarder har tagits fram med tveksamma beräkningar, enligt flera experter.

Påstående: "Om näringslivets behov av nyanslutningar till elnätet inte möts kan det leda till en samhällsekonomisk kostnad om 150 miljarder om året fram till 2030."

Energiföretagen, 19 september 2018.

Betyg: Faktiskt oklart.

Ett fungerande elnät med plats för nya satsningar är en viktig del i svensk industri. Ett exempel som ofta lyfts fram i sammanhanget är Facebooks stora projekt med flera serverhallar i Luleå, Norrbotten. It-jätten har sedan 2011 investerat miljarder i projektet, och fortsätter expandera på platsen.

Under hösten har Energiföretagen presenterat en rapport där slutsatsen är att den fas av expansion och teknisk utveckling som pågår i Sverige innebär ett stort tryck på de svenska elnäten, och att elnätets kapacitet inte räcker till.

Slutsatsen i Energiföretagens rapport har återgetts i flera medier, bland annat i Dagens Industri. I somras, innan rapporten var helt klar, höll Energiföretagen även ett seminarium i Almedalen med rapportens slutsats som diskussionsunderlag.

Energiföretagen Sverige är en branschorganisation för knappt 400 företag som producerar, distribuerar, säljer och lagrar energi. Bland medlemmarna finns till exempel Eon, Skellefteå Kraft och Ellevio – bolag som säljer el till exempelvis hushåll och företag.

"Elnätets kapacitet räcker inte"

Rapporten, som branschorganisationen beställt av konsultbolaget Pöyry, konstaterar att trängseln i elnäten på många håll innebär en samhällsekonomisk kostnad – idag ligger den på 80 miljarder kronor per år, år 2030 har den stigit till 150 miljarder per år.

För att få en uppfattning om den siffrans storlek kan man titta på till exempel regeringens höstbudget 2017. Där framgick att regeringens fördelar 992 miljarder mellan olika utgiftsområden under hela 2018.

Stamnät, regionalnät och lokalnät

Det svenska elnätet består i huvudsak av tre delar: stamnätet, samt regionalnät och lokalnät. Stamnätet kan beskrivas som ryggraden, och ägs av staten och förvaltas av myndigheten Svenska kraftnät.

Att elnätets begränsningar är ett problem är samtliga experter som Ekot pratat med överens om.

Hösten 2017 konstaterade Ulla Sandborgh, generaldirektör för Svenska kraftnät, att det svenska elsystemet i princip alltid kunnat ta emot nya industrier, men att situationen har förändrats och att det i dag finns stora utmaningar för att möta behovet av el. Redan i det korta perspektivet börjar nämligen elnätet helt ­enkelt bli fullt på sina håll. Då blir snabbt anslutningen av nya elanvändare problematisk, enligt Sandborgh.

Stämmer summan 150 miljarder?

Det som sticker ut i Energiföretagens rapport är att man presenterar en summa, någon sådan har inte tidigare presenterats. Men hur träffsäker är uppskattningen om en samhällsekonomisk kostnad på 150 miljarder per år, om elnätet inte utvecklas?

En grundläggande slutsats i rapporten är att det, idag och framöver, är så pass hårt tryck på det svenska elnätet att industrin inte kan bedriva sin verksamhet fullt ut.

Detta leder exempelvis till att industrisatsningar inte hamnar i Sverige. För att komma fram till summan 150 miljarder har konsulten bakom rapporten – Mats Wang-Hansen, senior project manager, Pöyry – utgått från industrins bidrag till BNP 2017, och ställt det mot industrins elförbrukning (terawattimme) 2017. Det nyckeltalet har sedan använts för att räkna ut hur stort bidrag till BNP som industrin inte kommer att levererar, utifrån den beräknade kapacitetsbristen av energi 2030. Så här ser uträkningen ut i rapporten:

"För 2017 utgjorde industrins bidrag av samlat BNP i Sverige ca 3200 mrdSEK, där tjänsteytande (sic!) industri stod för ca 2/3. Samtidig utgjorde förbrukningen i industrin ca 50 TWh i 2017. Med antaganden om utnyttjandetid om ca 4000 timmar/år för tjänsteytande industri och 8000 timmar/år för produktion av varor så ger det en viktad utnyttjandetid om ca 5000 timmar/år. En förbrukning om 50 TWh och 5000 timmar ger en effekt lik 10 000 MW. Nyckeltalet till analyserna blir därför 320 MSEK/MW & år (3200 mrdSEK/10000 MW)."

Flera frågetecken kring uträkningen

Markus Wråke är vd för Energiforsk, ett forsknings- och kunskapsföretag som driver och samordnar energiforskning, som ägs av Energiföretagen Sverige, Svenska Kraftnät, Energigas Sverige och Swedegas AB (Skogsindustrierna och Svensk Vindenergi har optioner på ägarskap). Han tycker att det är viktigt att frågan om elnätets begränsningar debatteras, men ser flera frågetecken i hur rapporten har räknat fram siffran 150 miljarder. Framförallt väcks många frågor kring resonemanget att för varje krona från industrin till Sveriges BNP krävs det x antal megawatt, och omvänt: att för varje megawatt som tillförs så genererar också industrin pengar.

Beräkningen antyder ett orsakssamband; en direkt linjär koppling mellan megawatt och tillväxt, en typ av kausalitet, och så är det inte, enligt Markus Wråke.

– Det är inte helt säkert att alla industrier är begränsade av el. De har i rapporten tagit alltifrån skogsindustri till it-bolag till hårfrisörskor, och säger att för varje krona de genererar så krävs det el, och om vi bygger ut elnätet så kommer vi också få fler skogsindustri och hårfrisörskor. Riktigt så enkelt är det inte. Vissa industrier är väldigt beroende av el, och för dem är det så, men för vissa näringslivsgrenar så är det inte elen som i första hand begränsat, utan andra saker. Och det här antagandet, utan att säga att det ät rätt eller fel, driver hela beräkningen. Det blir ett väldigt endimensionellt sätt att räkna på, säger Markus Wråke.

Han tror att summan 150 miljarder ligger väldigt högt i spannet av möjliga världen.

– Poängen som de vill få fram i rapporten är väldigt sann: att vi har en industri i Sverige som i stora delar är beroende av eltillförsel, och att eltillförseln blir svårare att säkerställa för att det blir trångt i nätet. Men metoden reducerar ett komplext problem till en siffra, vilket är olyckligt, säger Markus Wråke.

Även Niclas Damsgaard, marknads- och systemutvecklingsdirektör på Svenska kraftnät, tycker att nyckeltalet för industrin som presenteras i rapporten är tveksam.

– Egentligen kanske man borde titta på förädlingsvärde eller liknande, snarare än BNP om man vill se kostnaden för samhället. Om man skulle se vilket förädlingsvärde som faller bort skulle vi få en helt annan lägre siffra, säger Niclas Damsgaard, som dock påpekar att problembilden i stort som rapporten pekar på känns igen.

"En svag metod"

Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers tekniska högskola, är inne på samma linje. "Kvantifieringen som görs i rapporten är dock svår att förstå ens som skattning av förlorad omsättning. Att använda medelvärden för beräkna marginaleffekter är alltid en svag metod. Det är ju avgörande vad det är för omsättning i just de verksamheter som inte blir av", skriver han i ett mejl till Ekot.

Kåberger tycker dock att slutsatserna i form av policyförslag som förs fram i rapporten är bra, men att han skulle försvara dem med andra argument, då "den kvantitativa ekonomiska argumenteringen de använder framstår som nonsens", enligt honom.

Ekot har även bett Lennart Söder, professor i elektriska energisystem, Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, bedöma trovärdigheten kring siffran 150 miljarder. Han tycker att rapporten saknar detaljer och kan inte förstår hur rapporten kommer fram till siffran. "Och eftersom jag inte förstår hur de räknar, kan jag heller inte dra slutsats om resultatet", skriver han i ett mejl.

Delar av den data som används i rapporten kommer från Svenska Kraftnäts egna nätdatabas. Enligt rapportförfattaren Mats Wang-Hansen är det ett "robust underlag", och det är första gången som tredje part får ta del av datan.

– Ett unikt beslut från deras sida. Till och med påskrivet av deras chefsjurist, säger Mats Wang-Hansen.

Northvolt valde bort Malmö – för Västerås

Enligt rapporten är det stor sannolikhet att nekad anslutning till elnätet för en industrisatsning leder till "flytt eller nyetablering till ett annat Nordiskt land". Som exempel lyfter rapporten fram batterifabriken Northvolts beslut förra året att inte etablera sig i Malmö.

Det var då Eon som tackade nej till bolagets ansökan om anslutning till elnätet "eftersom Svenska kraftnät meddelade att det inte var möjligt inom given tidsram", enligt rapporten.

Vad som inte nämns är att Northvolt istället etablerade satsningen i Skellefteå och Västerås. "Efter en djuplodande analys av tio mycket intressanta alternativ för Northvolts första fabrik har vi efter en samlad bedömning landat i att det finns bäst förutsättningar i dessa två orter. Elektrifiering och lagring av förnybar energi är nyckeln till ett koldioxid-neutralt samhälle och vi har mötts av ett fantastiskt engagemang i vår dialog med lokala företrädare i både Skellefteå och Västerås", meddelade Peter Carlsson, vd, Northvolt i ett pressmeddelande.

Problem med nekade industrisatsningar på grund av effektbrist finns inte bara i Sverige. "Samma problem finns i andra länder, och det finns fortfarande lokaliseringsmöjligheter i Sverige på platser där det finns effekt att tillgå. Lokaliseringen av Northvolt till Skellefteå är ett exempel där andra lokaliseringar föll bort av eleffekttillgångsskäl, men man ändå fann ett bra ställe i Sverige", skriver Tomas Kåberger till Ekot.

Rapportförfattaren Mats Wang-Hansen säger att exemplet med Northvolt togs med i rapporten för att visa att på vissa regionala håll i landet är nätet fullt, inte för att ge exempel på att industrisatsningar riskerar att lämna landet.

Det planeras investeringar i elnätet

Rapportens slutsats bygger på att inga investeringar i elnätet görs fram till och med 2030. Siffran 150 miljarder bygger alltså på att nätet fortsätter se ut som det för 2017. Enligt rapportförfattaren var han tvungen att "låsa systemet" på grund av studiens begränsade omfattning. Men elnätet kommer inte att stå orört fram till 2030, säger Niclas Damsgaard, på Svenska kraftnät.

– Det är ett antagande man kan göra, men det har inte särskilt mycket med verkligheten att göra. Utan vi har ganska stora investeringsplaner framåt, som det ser ut. Det gör att siffran (150 miljarder) blir extremt hypotetisk.

I Svenska kraftnäts investeringsplan, som lämnades till regeringen i våras, framgår att under fyraårsperioden för 2019 till 2022 beräknas investeringarna till 14,6 miljarder.

– En rätt stor del av de investeringar som krävs hinner vi inte. Men sen vet vi också att vi kommer att hinna med en del investeringar. Helt klart. Och därför så kommer den samhällsekonomiska förlusten 2030 kommer att vara lägre än 150 miljarder. Vi kommer klara av att bygga bort en del av den, säger Mats Wang-Hansen.

 

  • Sammanfattning 

Det svenska elnätets begränsningar är ett problem, som väntas bli allt större. Enligt en rapport som tagits fram åt Energiföretagen Sverige kommer staten gå miste om 150 miljarder kronor per år på grund av näringslivets behov av nyanslutningar till elnätet inte kan tillgodoses.

Den siffran har tagits fram med beräkningar som kan ifrågasättas, enligt flera experter som Ekot har pratat med. Teorin i rapporten att begränsningar i elnätet får industrisatsningar att lämnar Sverige, ifrågasättas också.

Slutsatsen bygger även på att inga investeringar görs i elnätet fram till och med 2030. Flera investeringar är dock planerade. Enligt rapportförfattaren utgör summan 150 miljarder en maxtak – och med investeringar kommer den samhällsekonomiska förlusten 2030 att vara lägre än 150 miljarder.

– Vi ska vara ödmjuka inför en komplex fråga. Vårt estimat är ett av de första seriösa, så vi ska vara ödmjuka inför det faktum att det kan finnas förbättringspotential, säger Mats Wang-Hansen, rapportförfattare.

 

Källor

Muntliga:

  • Markus Wråke, vd för Energiforsk, ett forsknings- och kunskapsföretag som driver och samordnar energiforskning, som ägs av Energiföretagen Sverige, Svenska Kraftnät, Energigas Sverige och Swedegas AB (Skogsindustrierna och Svensk Vindenergi har optioner på ägarskap).
  • Lennart Söder, professor i elektriska energisystem, Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.
  • Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy, Chalmera tekniska högskola. Ordförande i Renewable Energy Institute, Tokyo. Före detta generaldirektör för Energimyndigheten. Ledamot i Vattenfalls styrelse.
  • Joakim Munkhammar, docent vid Institutionen för teknikvetenskaper, Uppala universitet. Leder Electric Transport Group, som arbetar med att utveckla smart elbilsladdning.
  • Niclas Damsgaard, marknads- och systemutvecklingsdirektör på Svenska kraftnät.
  • Mats Wang-Hansen, senior project manager, Pöyry, författare till den aktuella rapporten "Trångt i elnäten – ett hinder för omställning och tillväxten?"