Tema: Döden

Allt fler begravs helt utan ceremoni

1:34 min

Det kallas för direktare i branschen och har blivit allt vanligare. Helt utan ceremoni går kroppen direkt från bårhus till kremering eller grav.

Antalet direktare har fördubblats på några år och är nu ungefär 6 000 av totalt 90 000 begravningar på ett år, alltså ungefär sju procent av alla begravningar.

Direktare går ofta till kremering, men kan också innebära att efter kistläggning kan transport ske till befintlig grav eller ny grav och med gravsättning med kista utan ceremoni.

Sedan några veckor tillbaka kan man i Sollefteå gravsättas i en kistgravlund som är helt anonym. Ett helt nytt alternativ.

Gudrun vill inte ha någon ceremoni eller gravplats

En som vill ha sin begravning så är Gudrun Norefjord från Bredbyn. När hennes sambo dog var begravningen ceremonilös. De anhöriga sa farväl i rummet där han låg och sedan blev det kremering och askan spreds ut.

– Jag vill också ha det så. Jag tycker det är långt för mina barn att åka till begravning och grav och jag vill helt enkelt inte ha nån präst eller nån annan som pratar. Det är också dyrt med begravningar. Det är min vilja helt enkelt.

Från Svenska Kyrkan gillar man inte utvecklingen med allt fler direktare. 

Om det är de anhöriga som väljer tycker jag man behöver fundera en sväng till.

– Om det är den avlidnas vilja så får man respektera det, men om det är de anhöriga som väljer det så tycker jag man behöver fundera en sväng till, säger Kent Nordin, domprost i Härnösand.

– Det handlar inte om att lägga skuld på människor utan om att det kan bli jobbigt senare i livet när man tänker på att man inte gjorde allt man kunde för sin döda anhöriga.

– Det kanske är okej när man är mitt i livet och har fullt upp med allting men det kan slå tillbaka senare i livet. Då har vi i kyrkan ett ansvar att hjälpa till att tänka ett steg till, säger domprost Kent Nordin.

Han tror att ceremonin är viktig och att man även bör följa med kistan hela vägen till graven.

Minnas sina döda anhöriga kan man göra ändå – utan cermoni och gravsten.

Men Gudrun Norefjord menar att det inte finns någon anledning att ha en präst eller någon annan som pratar på begravningen.

– Jag är ingen sån människa som vill ha det så. Minnas sin döda anhöriga kan man göra ändå, utan ceremoni och gravsten. Man kan gå till en minneslund var som helst i Sverige eller sitta på en sten i skogen och prata och tänka på sin anhöriga.