Kontroll av oliktänkande i den kinesiska universitetsvärlden

8:28 min
  • I Kina ökar kontrollen eller förtrycket av oliktänkande - och det gäller även i den akademiska världen.
  • Nyligen avbröt det amerikanska Cornell universitetet ett studentutbyte med ett kinesiskt universitet. Anledningen var rapporter om studenter som förts bort av polis efter att ha demonstrerat tillsammans med fabriksarbetare. 
  • Vår korrespondent Hanna Sahlberg har undersökt var gränsen går, både för den akademiska friheten i Kina, och för universitet i väst som samarbetar med kinesiska universitet.

– För tio år sedan behövde universiteten inte lyssna på polisen, nu går polisen ofta in och styr, säger Zhan Jiang.
 
Han är själv vad han kallar tvångspensionerad. En frispråkig före detta lärare i journalistik vid Pekings universitet för utländska studier, men inte längre välkommen att undervisa. Vi träffas ute på gården i hans bostadskvarter. Det är såpass varmt i vintersolen att vi kan stå och samtala under de gulnande träden och blå himmel.
 
– De politiska kraven och begränsningarna har ökat de senaste åren, men det har inte skett någon plötslig förändring nu, menar Zhen Jiang
 
Zhen säger att han förblir optimist, trots att det amerikanska toppuniversitetet Cornell nyligen avbröt två studentutbyten med Renmin-universitetet i Peking efter att kinesiska studenter där rapporterat att de övervakats och hotats av sitt universitet. Studenter där och på andra kinesiska toppuniversitet rapporterat att minst ett dussin av deras studiekamrater förts bort av polis efter att de deltagit i en arbetsrättsprotest tillsammans med fabriksarbetare.
Zhen Jiang säger att behandlingen av studenterna som protesterade med arbetarrörelsen är ett extremt fall.
 
– Studenterna var marxister och gillade Mao Zedong, ungefär som den officiella kinesiska ideologin föreskriver, men det passerade ändå inte, eftersom deras protester orsakade en så kallad negativ incident som skapade uppmärksamhet  och hotade stabiliteten som myndigheterna sätter högst, förklarar han.
 
Zhan Jiang som själv råkat ut för påtryckningar, säger att kinesiska toppuniversitet vanligtvis erbjuder det bästa skyddet och den största akademiska friheten i Kina. Men när studenterna på det högrankade Renmin-universitetet gick med i en protest tillsammans med arbetare i södra Kina i somras var måttet rågat, och universitetet blev tvunget att straffa studenterna, menar Zhen Jiang. 
 
– Säkerhetsavdelningen är den som har det tyngsta ansvaret på universiteten, det ser ut som en intern avdelning, men består egentligen av polis och säkerhetstjänst, säger Zhan Jiang.
 
Han anser att oron bland tjänstemän för att göra fel och bli ensam ansvariga inför överordnade, om det till exempel uppstår protester, är så stark nu att det inte behövdes någon central order från högre ort för att studenterna skulle straffas.
Det amerikanska Cornell-universitetets avdelning för Industri- och arbetsrelationer meddelade i oktober att de det inte fanns tillräckligt mycket utrymme kvar för att bedriva ett meningsfullt akademiskt utbyte om arbetsrätt, och avbröt sitt kinasamarbete.
Zhan beskriver vissa kinesiska universitetsinstitutioner som ett slags skyddad verkstad där friheten består av att lärare och studenter kan pratas ganska fritt sinsemellan, och i att skolan kan vara villig att förhandla med utomstående myndigheter för sin personals räkning, om någon skulle råka ut för kritik.
 
– Vi talar naturligtvis om en relativ frihet, men all sorts frihet är känsligt att tala om på universiteten, om det inte handlar om frihandel förstås, säger Zhan Jiang.
 
Den frihet han beskriver verkar ligga långt ifrån den frihet som Eli Friedman, den ansvarige på amerikanska Cornell-universitetets avdelning för Industri- och arbetsrelationer satt upp som kriterium för att återuppta utbytet med Renmin-universitetet i Peking.
I en intervju med Washington post sade han att han förväntar sig bevis för att alla studenter ska få lov att undersöka, debattera och uttrycka sina åsikter fria från övervakning och hot.
Men frågan är om det går att bedriva något utbyte med kinesiska universitet om man har de kraven på akademisk frihet.
 
– Många tror att det blir bättre i Kina, men det är tvärtom.
 
Magnus Fiskesjö undervisar i antropologi vid Cornell University i USA. Han påpekar att trots att hans universitet gjort något så ovanligt som att avbryta ett par utbytesprogram i Kina, så är det en mycket begränsad protest. För trenden är tvärtom att öppna nya samarbeten.
 
– Det är inga andra som har lagt ner någonting, och det är samma på Cornell: inom business el vetenskap, talar ingen om att lägga ner något.
 
Magnus Fiskesjö är själv kinesisktalande och har arbetat som universitetslärare i Kina. Han är kritisk till att många universitet i demokratiska länder, inklusive hans eget, verkar anse att det går bra att både kräva akademisk frihet och samtidigt öppna nya filialer på den heta utbildningsmarknaden i Kina, trots att det inträffar händelser som visar att det kinesiska systemet inte skyddar oliktänkande och att domstolar under Xi Jinpings regering framför allt förväntas följa partilinjen.
 
– Med masslägren i Kina o massiva mrbrott där, borde det här redan vara på vår agenda. Ska vi verkligen ha samarbete o utbyte med Kina som haft hittills, måste vi inte tänka om?
 
Både i USA och Sverige har det funnits en positiv, liberal grundinställning som säger att utbyten i princip är positiva och bör fortsätta. Magnus Fiskesjö säger att han tror att det finns ett motstånd hos utländska universitet mot att packa ihop, lämna Kina och erkänna att saker inte blev som man hoppats.
 
Också den före detta journalistikprofessorn Zhan Jiang i Peking säger att han är lite förvånad.
 
– För tio femton år sedan var Kina fullt av hopp, nu är folk pessimistiska, men inte jag själv , folk skrattar åt mig och säger att du har ju till och med tvångspensionerats , hur kan du vara hoppfull? säger Zhan Jiang.
 
– Jag har hopp därför att kineser inte är dumma, eliten har studerat vid berömde fria universitet under fyrtio år och sett hur man kan åstadkomma utveckling genom marknadsekonomi och lagstiftning, och det kan komma en politisk vändning snart, menar Zhan Jiang. Kineser röstar med fötterna menar han, till och med ledarnas familjer.
 
– När kineser pratar om att åka utomlands pratar de om USA eller Europa, aldrig om Nordkorea eller Kuba, knappast ens Ryssland. Visst finns det många kineser som anser att vi går i fel riktning nu, var så säker, säger han.
 
Utländska universitet, särskilt amerikanska, har blivit mycket beroende av kinesiska studenter. Jag undrar om universiteten på något sätt skulle kunna dras in i det pågående handelskriget mellan Kina och USA, men det tror inte Zhan Jiang.
 
– Priset för att stänga dörren skulle bli alldeles för högt för Kina. De som studerar utomlands alla mest är de välbärgade och statsanställda kineserna. De skulle aldrig gå med på att avstå, menar Zhan Jiang.