Hjärtstopp inom idrotten
Här kan du läsa hela programmet. Lyssna på programmet här.
Under första häften av 2005 dog sex ungdomar när de idrottade. Dödsorsaken för alla sex var plötsligt hjärtstopp. Efter det tog Riksidrottsförbundet fram rekommendationer om att göra hjärtkontroller på idrottare. De landade i att risken var högst bland elitidrottare mellan 16 och 35 år. Men även om det görs kontroller så upptäcks inte alltid hjärtfelen.
Kaliber i dag handlar om unga hjärtan som slutar slå, och arbetet för att motverka de plötsliga hjärtstoppen.
Joacims fall
– Jag har ju två barn, små barn. Så det var ju säkert upp och skicka iväg dem till dagis. Och sen hem och ta det lugnt, käka lunch, gå ut och promenera en sväng och sen är det ju match på kvällen, säger Joacim Ernstsson.
Det är den 24:e oktober 2014 och Joacim Ernstsson, handbollsspelare i Lugi i Lund, följer sina vanliga rutiner inför kvällens hemmamatch mot Kristianstad.
– Så samlas man ju lite innan och snackar igenom vad man ska göra och sådär. Och sen vanligt ombyte. Inga konstigheter liksom. Tråkig uppvärmning som man har gjort fyra miljoner gånger, gjort till leda, säger Joacim Ernstsson.
Klockan slår sju på kvällen och matchen i handbollens högsta liga för herrar startar. Hallen är fullsatt.
Lugi ligger under och Joacim Ernstsson hittar målnätet och gör 4-9 till Lugi.
Han hinner bytas ut innan han hoppar in igen och är med i nästa anfall då Lugi får ett frikast med sig. Då har matchen hållit på i 13 minuter.
– Jag ställde mig upp och skulle gå ut och lägga ett frikast. Sedan bara kände jag att det var något som var jättevarmt. Jag var tvungen att liksom sätta mig ner, säger Joacim Ernstsson.
Sedan ramlade Joacim ihop. Livlös. Hans hjärta stannade. Kaliber i dag handlar om plötsliga hjärtstopp bland idrottare.
Hjärtan som stannar
Under årets fem första månader 2005 dog sex unga idrottare – den yngsta bara åtta år. Gemensamt för dessa plötsliga dödsfall var hjärtstopp.
Såhär lät det i ekot i september 2005:
”I lunchekot nu om de plötsliga dödsfallen inom idrotten. För alla elitidrottare bör genomgå regelbundna hjärtkontroller. Det här har riksidrottsstyrelsen kommit fram till i en ny rapport...”
Efter de tragiska dödfallen 2005 började Riksidrottsförbundet, RF, att ta fram det som sedan blev rekommendationer för undersökningar av elitidrottares hjärtan, så kallad ”screening” och som började gälla 2006.
I en screening så går man bland annat igenom tidigare problem, tar blodtryck, EKG och lyssnar på hjärtat. I vissa fall kan det finnas anledning att göra ett ultraljud för att vidare undersöka hjärtat.
Rekommendationer och krav på hjärtkontroller på elitnivå finns alltså idag, men det har sedan 2005 skett flera uppmärksammade hjärtstopp, bland idrottare som inte spelar på det som deras förbund själva räknar som elitnivå. Och som alltså inte rutinmässigt testas.
2007 dog en 16-årig pojke under en fotbollsmatch i Ludvika.
I mitten på december 2009 föll en Örebrospelare ihop på isen när Örebro Hockey gästade Bofors i Hockeyallsvenskan. Han kunde återupplivas tack vare hjärt-lungräddning på isen.
Tidigare samma år dog en fjortonårig pojke när han spelade fotboll.
2012 ramlade en fotbollsspelare i Piteå ihop på planen under en division 2-match. Så här lät det i P4 Norrbotten:
”Ja, matchen var bara några minuter gammal i hemmamatchen mot Umedalen. Kort senare segnade Piteåanfallaren livlös ihop på planen. Och trots att omedelbara återupplivningsförsök sattes in, så gick hans liv inte att rädda.”
Så sent som förra året föll en innebandyspelare i Pixbo ihop under ett löptest till följd av hjärtstillestånd och avled. Pixbospelaren hade ett medfött hjärtproblem och hade fått en pacemaker.
Och hjärtkontrollerna, som främst görs på spelare på elitnivå, upptäcker inte allt. Trots att handbollspelaren i Lugi, Joacim Ernstsson, tidigare gått igenom hjärtkontroller så upptäcktes inte hans hjärtfel.
"Mitt minne är att jag går ner lite på knä"
Tillbaka till Lugis hemmaarena i Lund 2014. Joacim Ernstsson hann aldrig kasta sitt frikast. Istället ligger han på hallgolvet, alldeles utanför bortalagets orangemarkerade målområde.
Hans hjärta slår inte längre och lagkamraterna har samlats runt honom.
Lagkamraten Nemanja Milosevic sitter just då på bänken.
– Jag var kanske två meter från honom. Jag kollade men min hjärna registrerade inget. Jag såg ingenting. Vem som hjälpte honom, vad som händer, ingenting. Jag har prövat att minnas när han blev bättre att minnas – men det finns ingenting. Det känns om att hjärnan raderat händelsen helt, säger Nejman Milosevic.
På läktaren finns en läkare. Han är snabbt nere på planen och hjälper till. En av Joacims lagkamrater springer samtidigt och hämtar en hjärtstartare, eller defibrillator, som hänger ute i korridoren.
Totalt hinner fyra minuter gå. Tills…
– Jag vaknar upp och ser min tränare som står ovanför mig och jag är helt andfådd av någon anledning. Och mår oförskämt bra, säger Joacim Ernstsson.
De får igång Joacims hjärta. Det börjar slå igen.
– Det känns som om jag varit ute och sprungit en sprint i skogen. Hjärtat slår jättesnabbt. Men jag förstår inte varför, säger Joacim Ernstsson.
Joacim minns inte när han ligger på hallgolvet. Men han minns när han vaknade igen.
– Det är ju det som är det konstiga, jag har ju egentligen bara bra minnesbilder. Alla var superglada liksom, för att det hade gått så bra. Det är det jag kommer ihåg. Jag har sett på TV när jag ramlar ihop men resten har jag ingen aning om, säger Joacim Ernstsson.
Vad tänker du när du ser de här bilderna?
– Det ser jättekonstigt ut. Mitt minne är att jag går ner lite på knä av egen vilja för att det känns konstigt. Men efter det så, det känns inte som att det är jag som ligger där, helt utslagen...Jag liksom vinkade ju till publiken som var på väg hem härutanför när ambulansen kom, när jag var på väg in där. De undrade säkert vafan jag höll på med, säger Joacim Ernstsson.
Året innan, säsongen 2013, drabbades Joacim Ernstsson av en liknande händelse men tuppade då aldrig av och hjärtat slutade inte slå. Undersökningar, det vill säga hjärtscreening gjordes, och prover togs, men de visade inget onormalt.
Men så hände det igen 2014 och den gången slutade hans hjärta att slå.
Fler utredningar gjordes, men visade ingenting. Det var först vid magnetröntgen som något upptäcktes.
– Nu när de skulle gå till botten med det så gjorde de magnetröntgen av hjärtat och då upptäcktes någon ärrvävnad från någon gammal hjärtmuskelinflammation när jag var, ja det kunde varit för 10 år sen, det kunde varit för ett halvt år sen. Att jag förmodligen tränat när jag haft någon infektion i kroppen, säger Joacim Ernstsson.
Magnetröntgen, som egentligen är en undersökning med magnetkamera utan röntgenstrålar, är inte en del av den vanliga hjärtscreeningen. Det görs i väldigt få fall.
I hur stor utsträckning görs hjärtkontroller inom idrotten idag? Vi har tittat på de tre största idrotterna i Sverige som berörs av rekommendationer av hjärtkontroller på elitnivå. Det handlar om fotboll, friidrott och gymnastik.
Men vi börjar med screening - vad är en screening egentligen, och hur går den till?
Undersökningen
En hjärtkontroll, eller hjärtscreening, baserad på rekommendationer från Riksidrottsförbundet, finns bland annat på Universitetssjukhuset i Linköping. En screening för idrottare kostar från några hundra kronor upp till ett par tusen kronor per idrottare, beroende på var och hur undersökningen görs. På sjukhuset i Linköping kostar det 900 kronor per idrottare.
För att förstå hur undersökningen är utformad gick jag själv igenom en screening. Den första delen av kontrollen utgörs av ett så kallat ”vilo-EKG”. Då kollas hjärtats elektriska signal. Johan Holmlund, som är biomedicinsk analytiker, sköter de första testerna. Och han börjar med att koppla på mig en del sladdar som är kopplade till en liten skärm som visar hjärtslagen.
– Det första vi gör är att koppla på ett EKG. Vi kopplar på sex stycken elektroder på bröstkorgen, fyra stycken på extremiteterna, armar och ben. Det fångar upp hjärtats elektriska signaler, kan man säga, säger Johan Holmlund.
Resultatet av vilo-EKG:t skrivs ut. Där syns hjärtslagen och de ska snart tolkas av läkare.
Riksidrottsförbundets rekommendationer och riktlinjer för screening riktar sig till elitidrottare från 16 upp till 35 år. En av de som satt i expertgruppen som tog fram rekommendationerna 2005 var Eva Nylander.
Hon är professor vid Linköpings Universitet och överläkare vid Linköpings Universitetssjukhus. Hon är också med vid min screening och det är hon som ska tolka testresultaten. Men resultaten skiljer sig mellan ett elittränande hjärta och ett mer ”vanligt” tränat hjärta, som mitt. Om jag vore elitidrottare och fått resultaten som jag får nu, så hade det sett allvarligt ut.
– Skulle man inte använda särskilda kriterier för idrottare, då skulle rätt många fastna i det här nätet och man skulle klassa det som lite misstänkt. Men man måste sätta det i relation till idrotten, säger Eva Nylander.
I nästa del av screeningen ställer Eva Nylander frågor till mig om min hälsa. Jag har på förhand svarat på frågor i ett formulär, och jag berättar att jag en gång svimmat av ansträngning när jag tränat, så därför gör de även ultraljud på hjärtat.
– Normalt sätt ska hjärtat slå i sin regelbundna takt och det styrs av elektriska signaler. Men där kan någonting gå fel så att man får en kaosartad, mycket snabb elektrisk aktivitet istället. Vilket gör att hjärtat inte pumpar effektivt utan det flimrar som vi kallar det, kammarflimmer. Och då kollapsar personen och avlider om man inte räddar dem med en hjärtstartare som finns tillhands, säger Eva Nylander.
Och det var på grund av dödsfallen 2005 som Riksidrottsförbundet, RF, satte ihop expertgruppen där Eva Nylander var med, för att ta fram riktlinjerna för screening. Vi åker till Idrottens hus där Riksidrottsförbundet sitter, för att ta reda på mer.
Riksidrottsförbundets rekommendationer
– På förekommen anledning så plockade Riksidrottsförbundet upp frågan och tillsatte då den främsta expertis som man kunde hitta i Sverige, och kom fram med de här rekommendationerna, säger Peter Matsson.
Peter Mattsson är verksamhetsområdeschef för idrottsutveckling på Riksidrottsförbundet.
– För att man ju säkerligen hade sett att det här är ju ett problem som naturligtvis finns i idrotten, säger Peter Mattsson.
När Riksidrottsförbundet under 2006 för första gången kom med rekommendationer om screening, fanns ingen samlad kunskap på området som kunde fungera som underlag för idrotten.
– Det var ett ganska nytt område. Det fanns en del skrivet naturligtvis. Och det expertgruppen kunde göra var att samla ihop den forskning som fanns. Sedan blev rekommendationerna någon slags konsensusrekommendationer utifrån det kunskapsläge som den här expertgruppen kunde samla ihop, säger Peter Mattsson.
Med 71 specialidrottsförbund i Sverige, alltså förbund per idrott där Svenska Fotbollsförbundet är ett av dem, så finns det ingen generell gräns för när idrottare tillhör eliten, och som gäller i alla idrotter. Var gränsen för elit går har Riksidrottsförbundet överlåtit åt specialidrottsförbunden att själva bestämma. Och det är när idrottare klassas som elit, som rekommendationerna om hjärtkontroll, alltså screening, gäller.
– Vad betyder elitnivå, egentligen? Och medvetet så har Riksidrottsförbundet genom åren inte velat definiera vad elitidrott egentligen är. För vi anser att det är en fråga för våra specialidrottsförbund, alltså de måste själva definiera vad elitidrott är för oss, för det skiljer sig så väldigt mycket åt mellan de här 71 specialidrottsförbunden, säger Peter Mattsson.
Att rekommendationerna gäller elitidrottare mellan 16 och 35 år beror på att det är då det är störst risks för hjärtstopp, säger Peter Mattsson.
– Och det är därför att expertisen menar att det är då riskerna ökar. För man kanske intensifierar träningsnivåerna och har man då till exempel ett medfött hjärtfel så ökar risken där, säger Peter Mattsson.
Eliten i de tre största idrotterna i Sverige
Hur ser det då ut med dessa hjärtkontroller, screeningarna, idag?
Vi tittar på de tre största idrotterna i Sverige som berörs av Riksidrottsförbundets rekommendationer – det är fotboll, friidrott och gymnastik - för att se hur de arbetar för att upptäcka hjärtproblem för sina elitidrottare. Och definitionen av elit ser olika ut mellan idrotterna.
Vi börjar med den största sporten – Fotboll.
Här är det ett krav från förbundet, alltså Svenska Fotbollsförbundet, att göra screening på elitnivå. Svenska Fotbollsförbundet drar sin gräns för när fotbollsspelare är elit, beroende på om dom spelar i en liga som har elitlicens eller inte.
Elitlicens gäller i dag för herrarnas två högsta ligor – Allsvenskan och Superettan, och i damernas högsta liga – Damallsvenskan. Två uppmärksammade fall inom fotbollen de senaste åren, där spelare fått sluta på grund av hjärtfel som upptäckts vid screening, är när herrlaget AIK:s lagkapten fick avsluta spelarkarriären efter en hjärtkontroll i februari i år.
Och för två år sedan upptäcktes att en fotbollsspelare i herrlaget IFK Norrköping hade ett medfött hjärtfel som stoppade hans karriär. Men på grund av andra regler i USA – så kunde han fortsätta sin fotbollskarriär där.
Gränsen i Sverige för om fotbollslagen är elit enligt förbundet ska göra screening, går alltså vid om de har elitlicens eller inte.
Olle Davidsson är ordförande för Kvarnsvedens IK, som i år spelat i Elitettan efter att förra säsongen åkt ur Damallsvenskan. När de spelar i Elitettan, så gör dom inte screening.
– Nej, vi har inte kunnat göra det av ekonomiska skäl helt enkelt, säger Olle Davidsson.
Men samtidigt menar han att det inte är någon skillnad i ansträngninsgnivån mellan Elitettan och Damallsvenskan.
– Nej, det ser helt lika ut. Skillnaden nu är att vi kanske är lite yngre i Elitettan, säger Olle Davidsson.
Det är alltså en fråga om pengar, både att ha elitlicens som i sin tur kräver att dom gör screening. Och utan krav gör de flesta lag inte screening. Det kostar, som sagt, allt mellan några hundra kronor per spelare – upp till ett par tusen kronor per spelare, beroende på var och hur screeningen görs.
Men hur ser det då ut bland fotbollslagen som måste göra screening, de som har elitlicens?
Alla lag i Allsvenskan svarar att de gör screening, förutom ett lag som inte svarar.
Alla lag i Damallsvenskan svarar att de gör screening.
Och av lagen i herrarnas Superettan svarar 13 av 16 lag. Alla som svarar säger att de gör screening, förutom Norrby IF.
David Kryssman är sportchef för Norrby IF.
– Det handlar väl om ekonomi skulle jag säga är en stor grej. Vi har inte de resurserna att ha läkare och kanske alla poster man behöver ha kanske på den här nivån, ska tilläggas, Superettannivån, säger David Kryssman.
Orsaken är enligt David Kryssman att klubben saknar resurser, både ekonomiskt och personalmässigt. Men att man inte varit medvetna om att det är ett krav att göra hjärtscreening i Superettan, som en del av elitlicensen.
Men vad säger Svenska Fotbollsförbundet om att inte alla lag med elitlicens gör screening?
Rickard Jonsson är ordförande för Licensnämnden på Svenska Fotbollsförbundet.
– Den här uppgiften är ny för mig och det är givetvis någonting som vi kommer att följa upp. Därför att det är ett "A-kriterium", så att är det så att man inte har uppfyllt reglerna så får det ju konsekvenser. Utan att gå in på en enskild förening så är det som jag har sagt tidigare, att uppfyller man inte ett ”A-kriterium” så är påföljden att man inte beviljas licens, säger Rickard Jonsson.
Elit inom friidrotten
Friidrott är den andra största idrotten som omfattas av Riksidrottsförbundet rekommendationer om screening för eliten.
Svenska Friidrottsförbundet ställer inga krav på föreningarna att göra screening på elitnivå, men de rekommenderar det.
Vi frågar de 12 största friidrottsföreningarna i Sverige som har idrottare på elitnivå. 11 av dom svarar såhär:
Tre gör screening på sina elitaktiva idrottare systematiskt inom föreningen. Två föreningar gör det vid enstaka tillfällen på enstaka idrottare. Och en förening gjorde det när det erbjöds från förbundet 2014.
Fem föreningar svarar att de inte gör screening på elitaktiva friidrottare över huvud taget. Istället gör det om och när idrottarna tas ut till mästerskapsgruppen.
Svenska Friidrottsförbundet definierar alltså elit inom friidrotten såhär:
– Från förbundshåll så har ju vi en definition på de som är på internationell nivå. Det vill säga de som är med på EM, VM och OS i det som kallas mästerskapsgruppen. Och där är det ungefär ett 50-60-tal som är aktiva i den grupperingen, säger Stefan Olsson.
Stefan Olsson är generalsekreterare för Svenska Friidrottsförbundet. Screeningarna sker alltså oftast först när friidrottarna tas ut till landslaget, det vill säga mästarskapsgruppen - där går Friidrottsförbundets gräns för screening på elitnivå.
Av de 11 föreningar som svarar säger 9 av dom att föreningarna vill göra hjärtkontroller även inom föreningarna, men att det bland annat krävs resurser för att göra det.
Gymnastik
Den tredje största sporten som omfattas av rekommendationer från Riksidrottsförbundet är gymnastiken.
Enligt Svenska Gymnastikförbundet görs inte någon screening inom idrotten alls. Åsa Ekdahl är medicinsk koordinator på Svenska Gymnastikförbundet.
– Det har ju varit en tradition att vi inte haft någon problematik inom gymnastik över huvud taget. Det har inte bedömts som en risksport heller, på grund av att vi inte har någon hög hjärtfrekvens, eller att vi har trott att vi inte har så mycket hög hjärtfrekvens i de gymnastikutövningar som man gör. Så därav så har så har det inte varit. Och dessutom har vi inte haft något organiserat arbete runt det medicinska stödet på det sättet som vi har nu, sedan en kort tid tillbaka kan man säga, säger Åsa Ekdahl.
Men efter att ha undersökt hjärtfrekvenserna hos sina idrottare så kommer de att börja införa hjärtkontroller även inom gymnastiken.
– För våra landslagsaktiva, som är uttagna i våra landslag, där kommer det att bli obligatoriskt att genomgå en hälsoundersökning varje år och en kardiologisk screening, hjärtscreening, vartannat år, enligt Riksidrottsförbundets rekommendationer. Så vi tar ett större helhetsgrepp runt hälsofrågan för våra landslagsaktiva. Vi vet ju att gymnastiken är väldigt tekniskt svår. Men vi har inte trott och vetat om hur mycket hjärtat får jobba när man gör de här tekniskt svåra serierna som man kanske gör på vissa redskap. Men nu vet vi att i vissa av de här serierna och hos vissa individer så jobbar hjärtat ganska hårt. I och med det tycker vi också att vi faller inom det som Riksidrottsförbundet säger är riskgrupp, säger Åsa Ekdahl.
Sammanlagt rör det sig om ungefär 200 idrottare som nu kommer att genomgå årliga undersökningar och specifika hjärtkontroller, det vill säga screening, vartannat år.
Inom största sporten - fotboll, så är det alltså de två högsta divisionerna bland herrarna, och den högsta bland damerna som ska måste göra screeningar. Inom friidrotten så finns inga krav, men rekommendationer om att det ska ske vid uttagningar till landslagstävlingar. Och inom gymnastiken finns det inga krav och heller ingen rutinmässig screening för idrottare på elitnivå, men kommer alltså att börja göras från och med nästa år.
Enligt forskare så kan det vara svårt att dra en definitiv gräns, när det till exempel gäller ligorna inom fotboll – för när riskerna ökar. Men det finns en anledning till att gränsen är dragen någonstans, säger Eva Nylander, professor på Linköpings universitet, som satt med i arbetsgruppen som tog fram rekommendationerna om screening.
– Det är ju en fråga man ganska ofta får. "Varför rekommenderar man screening av elitidrottare, är division 3-spelare mindre värda?". Den typen av fråga. Och så är det ju förstås inte. Men, man vet att ju mera elit man är desto större är ändå risken. Sådan data finns det och det ligger bakom detta. Sen kan man väl inte i det enskilda fallet alltid ange en gräns att här under är det säkert och tyngre än så är det riskabelt, säger professor Eva Nylander.
"Man kan aldrig upptäcka alla"
Det finns i dag inga tillgängliga siffror på hur många som avlidit på grund av hjärtstopp när de idrottat. Varken specialförbunden som vi pratat med, försäkringsbolagen eller arbetsmiljöverket kan ge exakta siffror. Alla säger att de inte har någon samlad statistik på just det. Enligt det största försäkringsbolaget som har avtal med ett trettiotal av dom svenska specialförbunden, så dör ungefär fyra personer varje år inom idrottsförbunden som de försäkrar varje år. Men det är en totalsiffra som innehåller alla typer av olyckor och händelser, inte bara hjärtstopp.
De studier som gjorts visar alltså en uppskattning om att mellan en och tre av 100 000 idrottare om året dör på grund av hjärtstopp i Sverige – av de som är under 35 år.
Uppskattningen har sett likadan ut sedan 2005, oavsett om screening är vanligare på elitnivå nu, jämfört med då.
Den vanligaste hjärtsjukdomen som ligger bakom dödliga hjärtstopp hos idrottare under 35 år är Hypertrofisk kardiomyopati (HCM). Det innebär att hjärtats kammarväggar är förtjockade, och hjärtat får svårare att pumpa ut blod. Det är också den vanligaste orsaken till plötslig hjärtstopp bland barn och ungdomar generellt. Symptomen är andfåddhet och hjärtklappning som även kan leda till svimning vid fysisk aktivitet. Det kan upptäckas om det görs en EKG, som till exempel görs vid screening.
Även om alla idrottare screenas kommer alla som har hjärtfel inte att kunna fångas upp. Undersökningen kan hitta flera hjärtfel eller problem, men någon perfekt metod är det inte. Vissa avvikelser kan vara svårupptäckta, enligt professor Eva Nylander.
– Oavsett vilken sjukdom vi pratar om, så kan man aldrig upptäcka alla. Det kan vara så små förändringar att vi inte hittar de med våra metoder men att det ändå utlöser en händelse. Man brukar säga att många av de här sjukdomarna har vissa saker gemensamt. Och det är ärftligheten och att det kan finnas symptom fast personen kanske inte har berättat om det eller att man inte har tolkat in det riktigt. Eller att det finns förändringar i ett vilo-EKG, säger Eva Nylander.
Men trots hjärstoppen inom idrotten, behöver man som idrottare inte oroa sig, säger hjärtspecialisten Sofia Sunnerud. Hon är doktorand vid institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings Universitet.
– Generellt som idrottare så ska man inte vara orolig. Det är otroligt ovanligt att det händer något allvarligt. Men det finns ju de här rekommendationerna av en anledning. Vi tycker de är bra och vi står bakom att man följer dem. Men att det skulle spridas någon slags generell oro inom idrottsvärlden tycker vi inte känns befogat. För det är fortfarande mycket positiva hälsoeffekter av att vara fysiskt aktiv, säger Sofia Sunnerud.
Nästan tre månader efter att Joacim Ernstsson fick hjärtstopp under matchen i Lund 2014, återupptogs matchen mellan Lugi och Kristianstad. Han stod med i laguppställningen för Lugi och fick göra ett symboliskt avkast. Med det satte han punkt för sin elithandbollskarriär. Sedan dess har Lugi börjat med systematiska screeningar av spelare, även om Joacims hjärtproblem var ovanligt svårt att hitta och inte upptäcktes när han testades. Det krävdes flera undersökningar och sedan en undersökning med magnetkamera för att hitta det.
Idag, fyra år efter att Joacim Ernstssons hjärta stannade, lever han ett helt vanligt liv som mäklare. Förutom att han fått en ICD inopererad, som är en blandning mellan pacemaker och defibrillator, och som ska förhindra nya hjärtstopp.
– Jag hade en sådan här namnskylt. I början när jag var på visningar, som mäklare måste man ha namnskylt för att visa att det är jag som är mäklaren. Och det var någon magnet där så jag satte på den. Och sen helt plötslig så började den pipa. Så undrade jag "vad fan är det som piper." Och så tittar jag runt och så var det inifrån mig. Den reagerade på magnetfältet när man ska läsa av de här trådlöst, som man gör nuförtiden. Man sätter bara en mackapär på den, så läser den trådlöst med magnetfält. Så den piper när man har en magnet när, helt enkelt. Då vet man att den funkar. Så det var ju en överraskning, men nu är det helt naturligt, säger Joacim Ernstsson.
