Jordan B Peterson har delvis rätt om jämställdhetsparadoxen

1:42 min

Publicerat tisdag 27 november 2018 kl 11.37

Psykologiprofessorn Jordan B Peterson har rätt i att många studier visat att personlighetsskillnader mellan män och kvinnor är större i rika och mer jämställda länder än i fattiga och mindre jämställda länder. Men skillnaderna är inte alltid störst i Skandinavien och det går inte att slå fast orsaken bakom sambandet som fått namnet jämställdhetsparadoxen.

Påstående: ”De största skillnaderna mellan män och kvinnor i världen när det gäller temperament och intressen finns i Skandinavien, och de har vuxit som en konsekvens av er jämställdhetspolitik. Ju mer jämställt ett land är desto större är personlighetsskillnaderna mellan män och kvinnor.”
- Jordan B Peterson i tv-programmet Skavlan, 26 oktober 2018

Betyg: Delvis Sant

Debattören och professorn i psykologi Jordan B Peterson har gjort sig känd genom sina videoklipp på Youtube där han föreläser om psykologi, religion, könsskillnader och politisk korrekthet. Just nu lanserar han sin nya bok 12 livsregler: ett motgift mot kaos med en internationell föreläsningsturné.

I Sverige gästade han bland annat tv-programmet Skavlan. Där sade han att de största personlighetsskillnaderna mellan män och kvinnor i hela världen återfinns i Skandinavien och att det är en konsekvens av vår strävan efter jämlikhet. Han sade att detta varit allmänt känt i vetenskapsvärlden i 30 år och han hänvisade till en nypublicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Science.

Uttalandet uppmärksammades under och efter hans besök i Sverige. Tv-intervjun kritiserades av bland andra vetenskapsjournalisten Karin Bojs i DN som skrev att Peterson feltolkat artikeln i Science och att den i själva verket visade att skillnaderna mellan män och kvinnor är större i t.ex USA och Kanada än i mer jämställda Sverige.

När Peterson sedan konfronterades med Bojs kritik i en intervju i nättidskriften Kvartal svarade han att han inte bara lutade sig mot Science-artikeln utan att ett ”tiotal andra studier” kommit till samma resultat.

När Ekot kontaktar Petersons medieteam och ber om fler källor till hans påstående får vi en länk till en sida på Youtube där Peterson listat nära 40 artiklar som handlar om skillnader mellan män och kvinnor när det gäller personlighet, studieframgång, politiska åsikter med mera. De flesta är vetenskapliga artiklar men här finns också bloggar och offentlig statistik.

Så hur sanna är Petersons påståenden?

Att mäta personlighetsskillnader

För att mäta preferenser och personligheter använder forskare ofta olika typer av personlighetstester där människor får svara på frågor om sig själva. Beroende på svaren graderas testpersonerna efter grundläggande personlighetsdrag.

I den här typen av tester tenderar män att graderas som mer riskbenägna och oförsonliga och kvinnor som mer försonliga, altruistiska och oroliga.

Skillnaderna är dock större inom gruppen män respektive gruppen kvinnor än mellan könen, det finns alltså större variationer mellan olika kvinnor och mellan olika män än mellan genomsnittskvinnan och genomsnittsmannen.

Många studier har visat att skillnader i intressen, personlighet och karriärval mellan kvinnor och män är större i rikare och mer jämställda länder än i fattiga och mindre jämställda.

Det här går på tvärs mot antagandet att ett mer jämställt samhälle skulle leda till mindre skillnader mellan män och kvinnor. Fenomenet kallas inom forskningen för jämställdhetsparadoxen.

Studien i Science

En av de större och senaste studierna som visat på detta samband är den Science-artikel som Peterson nämner i Skavlan-intervjun. Den är gjord av två ekonomer, professor Armin Falk vid Bonn Universitet och doktoranden Johannes Hermle vid University of California, Berkeley.

Forskarna lät intervjua 80 000 personer i 76 länder över hela världen. I den kvalitativa delen fick intervjupersonerna värdera sig själva på en skala utifrån sex olika preferenser: villighet att ta risker, tålamod, altruism, positiv och negativ ömsesidighet och förtroende. I den kvantitativa delen fick de med hjälp av svarsalternativ ange hur de skulle agera i olika situationer.

Utifrån svaren mätte forskarna skillnaderna mellan mäns och kvinnors preferenser i de 76 länderna. Därefter rankade de resultaten efter ländernas välstånd och jämställdhetsnivå, baserat bland annat på BNP per person och könsfördelningen på arbetsmarknaden.

Artikelns slutsats är alltså att ju rikare och mer jämställt ett land är, desto större är skillnaderna i preferenser mellan män och kvinnor, t.ex. att kvinnor är mer tillitsfulla och män mer riskbenägna.

Men precis som Karin Bojs skrev i DN så visar inte studien att skillnaderna är allra störst i Skandinavien. Sverige kom på fjärde plats efter Kanada, USA och Storbritannien.

Svensk studie med liknande resultat

En svensk studie med liknande resultat publicerades i september i år i tidskriften International Journal of Psychology. Psykologiforskarna Erik Mac Giolla och Petri J. Kajonius vid Göteborgs universitet rankar där skillnader i personlighet mellan män och kvinnor efter länders jämställdhetsnivå enligt World Economic Forums mätning som baseras på kvinnors livslängd, politisk representation, med mera.

I denna studie toppar Nederländerna, följt av Norge och Sverige listan över störst personlighetsskillnader mellan män och kvinnor. Forskarna skriver i slutsatsen: ”Resultaten visar att kvinnor oftast är mer oroliga, sociala, nyfikna, omtänksamma och ansvarsfulla än män, och att dessa skillnader är större i mer jämställda länder.”

Inte alltid störst skillnader i Skandinavien

Ekot har gått igenom alla de artiklar som Petersons team hänvisar till som källa till hans påstående. De två studierna som nämns ovan finns inte med på listan. Fem av artiklarna på listan handlar om jämställdhetsparadoxen.

I en av artiklarna nämns många olika studier på området. En av studierna visar att Finland, Tyskland och Sverige har störst könsskillnader när det gäller kvinnors och mäns utbildningsval och en annan visar att Island, Nya Zeeland och Danmark uppvisat störst könsskillnader när det gäller narcissism och psykopati.

I en annan av artiklarna toppar Norge listan över länder med störst könsskillnader när det gäller förmåga att bedöma rumslig rotation.

I en annan av artiklarna hamnade Norge på åttonde plats när det gäller personlighetsskillnader mellan män och kvinnor, här kom Belgien, Kroatien, Nederländerna, Frankrike, USA (latinos) och Italien före Skandinaviska länder.

I ytterligare en artikel kommer Finland först på plats 52 av 55 när man rankat länder efter personlighetsskillnader. Inga andra skandinaviska länder finns med i studien. Här toppar Frankrike, Nederländerna och Tjeckien listan över störst skillnader mellan män och kvinnor.

Den femte artikeln är en meta-studie som inte nämner specifika länder.

I flera studier hamnar skandinaviska länder högt på listan över störst personlighetsskillnader mellan män och kvinnor. Men de kommer inte alltid högst. Mer korrekt vore att säga att länder i Nordamerika och Europa har störst personlighetsskillnader mellan män och kvinnor.

Orsak och verkan

Även om många studier funnit en positiv korrelation mellan större personlighetsskillnader och rikare och mer jämställda länder så går det inte att slå fast något orsakssamband. Det går alltså inte att säga att det är jämställdhetspolitiken som leder till större skillnader mellan män och kvinnor, vilket Peterson hävdar när han säger han att skillnaderna vuxit ”som en konsekvens av jämställdhetspolitik”.

Vi kontaktar Johannes Hermle, en av forskarna bakom Science-artikeln som Peterson refererade till i Skavlan, för att fråga hur han ställer sig till Petersons tolkning av deras studie. Han svarar i ett mejl att studien inte analyserade effekterna av jämställdhetspolitik eller det specifika sättet på vilket jämställdhet uppnås. Det går alltså inte att med stöd i deras studie säga att jämställdhetspolitik leder till större skillnader mellan könen.

Den vanligaste teorin om orsaken till jämställdhetsparadoxen är att när människor får större frihet och mer ekonomiska resurser får de också större möjligheter att uttrycka sina inneboende preferenser. Först när de grundläggande behoven är tillfredsställda får människor tid och råd att utveckla och uttrycka sina inre preferenser. Johannes Hermle förklarar.

– Exempelvis kan större konsumtionsmöjligheter i rikare länder ge utrymme för nya könsspecifika sociala roller att uppstå, eftersom kvinnor och män kan erbjudas särskilt könsbestämda materialistiska konsumtionsval, skriver Johannes Hermle i ett mejl.

Erik Mac Giolla, en av författarna bakom den svenska studien från i september, tycker att den förklaringen är rimlig.

– Inom forskningen brukar vi tala om Ockhams rakkniv, det innebär att den enklaste förklaringen oftast är den riktiga.

Socialt eller biologiskt?

Exakt varför preferenserna skiljer sig åt mellan män och kvinnor är ytterligare en obesvarad fråga. Forskningen har hittills inte kunnat slå fast hur våra personligheter skapas och exakt hur mycket som är socialt och biologiskt betingat.

– Våra resultat utesluter varken sociala roller eller evolutionära eller biologiska determinanter som ultimata drivkrafter för könsskillnader, skriver Johannes Hermle till Ekot.

Kritik mot könsskillnadsforskningen

Eva Magnusson som är professor i psykologi med inriktning mot genusvetenskap på vid Umeå universitet skriver just nu en kritisk bok om forskning om könstillhörighet.

”Det finns en vana att närmast automatiskt förklara en observerad skillnad mellan kvinnor och män som effekten av någon antagen inre psykologisk eller biologisk orsakande skillnad mellan dem. Det förklaringsmönstret är så kulturellt vanligt och invant att det ibland slår igenom även när det inte går att veta om den antagna orsakande skillnaden verkligen existerar”, skriver Eva Magnusson.

En kritik av jämställdhetsparadoxen handlar om metoden i studierna. Una Tellhed som är psykologiforskare vid Lunds universitet berättar att en hypotes som framlagts om varför jämställdhetsparadoxen uppstår är att det skulle kunna finnas skillnader i hur människor bedömer sig själva i olika kulturer

”Personer i mer jämställda länder jämför sig med både män och kvinnor oavsett eget kön, medan personer i mindre jämställda länder kanske jämför sig mest med personer av samma kön.”

På så sätt skulle skillnaderna framstå som större i mer jämställda länder.

I den Science-artikel som Peterson refererar till har de försökt kontrollera för den effekten.

Peterson hävdar att kvinnor av naturen är mer intresserade av människor och att män av naturen är mer intresserade av saker, och att det förklarar att fler kvinnor blir sjuksköterskor och fler män blir ingenjörer. Men det finns svensk forskning som visar att unga väljer utbildning också utifrån en tro om samhörighet med andra på utbildningen än bara intresse.

Tidigare i år publicerade Una Tellhed och kollegor en artikel i Journal of Vocational Behavior och en artikel i Sex Roles där de undersökt varför pojkar och flickor i Sverige har olika yrkesintressen och väljer olika typer av utbildningar.

Enligt studierna kan könsskillnaden delvis förklaras av att flickor inte tror att de klarar det som stereotyperas som maskulint, t ex teknik, trots sina höga betyg, och att pojkar och flickor inte tror att de skulle trivas i utbildningar som domineras av det andra könet.

Enligt Una Tellhed kan just samhällets tankar om att pojkar och flickor är olika bidra till att skapa de skillnader som Peterson menar är medfödda.

En annan kritik av Petersons tolkning av jämställdhetsparadoxen kommer från forskaren Nima Sanandaji. I en rapport för den libertarianska tankesmedjan Cato Institute skriver han om det nordiska glastaket som hindrar kvinnor i världens jämställdaste länder från att nå ledande positioner i lika hög grad som i exempelvis USA.

Sanandajis analys är att det är traditionell välfärdspolitik och solidarisk lönesättning som hindrat kvinnor från att komma längre i näringslivet här. Han menar att monopol i kvinnodominerad offentlig sektor, generös föräldraförsäkring som gör att kvinnor stannar hemma längre med barn och höga skatter på tjänster är förklaringen till att svenska kvinnor inte når ledande positioner lika ofta som amerikanska kvinnor.

Sammanfattning

Jordan B Petersons uttalande i Skavlan innehåller tre påståenden.

1. Peterson har rätt i att forskare har uppmätt större personlighetsskillnader mellan män och kvinnor i rikare och mer jämställda länder än i fattigare och mindre jämställda länder.

2. Men det stämmer inte att personlighetsskillnaderna alltid är störst just i de skandinaviska länderna. Skandinaviska länder hamnar högt upp i vissa studier men i andra toppar andra länder i Europa och Nordamerika.

3. Även om det finns ett samband går det inte heller att säga att jämställdhetspolitisk orsakar större skillnader mellan män och kvinnor. Orsakssambandet bakom jämställdhetsparadoxen är inte fastställt.

Tillägg

Vi har skickat den här faktagranskningen till Petersons team, men han har avböjt att kommentera.

Om översättningen

Jordan B Peterson använder det engelska ordet egalitarian som kan betyda både jämlikhet och jämställdhet. Vi har mejlat och frågat honom om vilket han avsåg men inte fått svar. Vi har valt att översätta ordet med jämställdhet eftersom samtalet handlade om jämställdhet och skillnader mellan könen och eftersom de studier han refererar till handlar om kopplingen mellan jämställdhet/välstånd och könsskillnader. Såhär sade sig Peterson på engelska:

“The biggest differences between men and women in the world in terms of temperament and interest are in Scandinavia and they have maximized as a consequence of your egalitarian policies. The more egalitarian your state, the bigger the personality difference between men and women.”

Källor:

Skriftliga eller muntliga intervjuer med: