Internflyktingar i Kongo
1 av 2
Internflyktingar i Kongo. Foto: Privat
Internflyktingar i Kongo
2 av 2
Internflyktingar i Kongo. Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio.

Internflyktingar i Kongo

7:46 min
  • Demokratiska republiken Kongo går till val den 23 december - ett val som skjutits upp från 2016 och det var då kongoleserna registrerade sig och fick sina röstkort.
  • Men Kongo är landet med utbrett våld, särskilt i den östra delen av landet och miljontals kongoleser är på flykt inom sitt eget land. Enligt FN:s siffror nästan 5 % av befolkningen, men det är osäkert hur många av de som kommer att kunna delta i valet.
  • Vår migrationskorrespondent Alice Petrén har varit i Goma och träffat internflyktingar. 

De ställer upp sig för ett gruppfoto och skrattar och flamsar. De hinner bli tjugofem - trettio - trettiofem som kommer fram mot vägen där vi har stannat. Det är förhållandevis platt och grönt och här fanns tidigare ett läger för internflyktingar, men det visar sig att det revs för något år sen. De som flytt inom Kongo får nu klara sig själva och få hjälp av andra fattiga kongoleser.

Banchira Materania kom hit till utkanten av provinshuvudstaden Goma för åtta år sedan från en by bara några mil bort.

Det var krig och strider, säger sexbarnsmamman, så vi fick lämna allt. När myndigheterna rev lägret erbjöds hon transport hem, men Bachira litar inte på att milis och beväpnade grupper har gett sig av från hennes hemby.

Bara mil härifrån finns Kongos ofantliga rikedomar, guld, koltan och längre bort kobolt - helt nödvändiga metaller för våra mobiltelefoner och elbilar. Det pågår en mycket blodig kapplöpning om att få tag på naturresurserna först. I de beväpnade striderna hamnar personer.

Banchira mitt i korselden och som kvinna riskerar hon dessutom att våldtas - offer som gynekologen Denis Mukwege kämpar för och som gett honom Nobels fredspris i år.

Flera här visar sig att ha flytt ganska korta sträckor. 23 årige Saphiri Moholirar Salvador är en.

Han kommer gåendes från en stol under ett paraply, där han säljer mobiltelefonkort. Banchira samlar pinnar, som hon försöker sälja som ved. Detta är utfattiga människor och 23-åringen talar om få pengar till en tvål, till mjölk och det mest basala. Här finns inga biståndsorganisationer eller stöd från myndigheter. Om någon har en boll så finns lite underhållning - jag sitter under paraplyet och väntar på kunder och att det blir dags att spela boll.

Två internflyktingar - har de ens röstkort och ska de rösta den 23 december? Jodå svarar både Banchira och Saphiri. Men hur vet ni då vem ni ska rösta på, hur får ni information - tittar ni på TV? Nej, via lyssnar på radio via mobiltelefonen, svarar 23-åringen. Här finns inga TV-apparater men det är bara några få som har mobiler säger han i nästa andetag. 

Inne i centrala Goma söker vi upp en av myndigheterna för att få veta hur många internflyktingar som finns i den konflikthärjade Norra Kivuo-provinsen och i hela Kongo.

FN:s katastroforganisation OCHA uppger att de är ungefär 4,5 miljon i Kongo, flest i hela Afrika, medan den kongolesiska regeringen tonat ner det till någon dryg miljon. Det är hur som många väljare.
Uppe under vindstaket i trä som i en bergsstuga sitter bland andra Demengi Yousafat. Han svarar svävande och visar till slut upp tabeller på sin dataskärm, som inte heller de klargör hur många människor som är på flykt här.

Tidigare fanns det fem läger här i Goma, men de har stängts och många människor har friviiligt återvänt till sina hembyar, påstår han, men medger att det hela tiden är nya personer som hamnar i korseld och tvingas fly inom sitt eget land.

Ja på grund av strider och sammandrabbningar fortsätter människor att fly, säger han.

Den katolska kyrkan har en mycket stark roll i Kongo och dess biståndsorganisation Caritas är de som bistår internflyktingar. I en vit prydlig uthuslänga bredvid en stor kyrka i Goma finns små kontor och där förklarar Christoffe Lekakamba att regeringen antingen transporterade hem internflyktingar, inackorderade dem i värdfamiljer eller lät dem klara sig själva. På hans kontor hänger kartor som ger vissa svar som myndigheten inte gav. 

Kartorna är fulla med triangler som symboliserar läger. Många hundra tusentals människor tas hand om i dem och får det mest basala.
Kommer då dessa kunna delta i valet - Ja svarar Christoffe Lekakamba.

Men advokaten Lily Lumbulumbu tror inte det. Hon menar att många inte kan läsa, de är utsatta för påtryckningar, saknar information och valmaskinerna via vilka rösterna ska avläggas kommer aldrig nå fram till alla de som är på flykt, säger hon. Hennes man är oppositionspolitiker och hon själv advokat inriktad på sexuellt utsatta kvinnor. Förtroendet för att valet kommer att gå rätt till är lågt.

Banchiri, Saphiri och internflyktingarna längs vägen lever under fattigdomsstrecket - de har inte någon dollar om dagen ens för mat. Och för dem skulle ett riktigt skifte vid makten kanske ändå inte innebära någon omedelbar förändring - naturresurserna är Kongos förbannelse, men skulle kunna vara dess lycka, som en man utrycker det. Den unge Saphir väntar på kunder under paraplyet och hoppas på att få lira lite boll, tills dess roar han sig och alla med att ta selfies med mig, vitingen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista