Ensamkommande utnyttjas i svartjobb

6:22 min
  • Många gånger tvingas ungdomarna arbeta under slavliknande förhållande med mycket låg eller ingen lön, enligt flera frivilligorganisationer Ekot talat med. 
  • Ensamkommande som inte har boende eller bidrag, men har laglig rätt att vistas i landet, har gjort det lättare för oseriösa företag att utnyttja dem. En som arbetade svart är Reza. Han heter egentligen något annat och vi har bytt ut hans röst.
  • Hör Maria von Bredow, utredare.

– Jag fick inte någon lön. Men jag fick mat och en plats att sova på. Och jag jobbade varje dag.

Reza säger att han har han jobbat svart i över ett halvår och att jobbet blev hans enda utväg i en svår situation.
Han hade inget boende.

– Jag fick sova på golvet i lokalen. Det var kallt på nätterna. På dagarna var det jättevarmt men på natten var det kallt för det fanns en ventilation i lokalen. Det var kallt men jag fick i alla fall någonstans att sova.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande uppehållstillstånd i Sverige. Två tredjedelar kom från Afghanistan och Reza är en av dom.
Han berättar att han först bodde i ett boende för ensamkommande i den kommun som han placerades i.
Men efter ett par år skrevs han upp i ålder och då miste han sin plats på det boendet.

Han fick avslag på sin asylansökan hos Migrationsverket och sedan också i Migrationsdomstolen.
Men eftersom den nya gymnasielagen var på gång beslutade Migrationsverket att han inte skulle utvisas innan han prövats mot den nya lagen.
Då fick han ett beslut om verkställighetshinder - som innebär att man inte ska utvisas - men han miste rätten till boende och ekonomiskt bidrag.

– Plötsligt fick jag inga pengar alls från Migrationsverket och jag visste inte vad jag skulle göra.

Socialtjänsten kan i vissa fall bevilja ekonomiskt stöd på runt 70 kronor om dagen. Reza berättar att han fick hjälp att ansöka om det men fick avslag på sin ansökan.

Han säger att han inte förstår hur samhället tänker att han ska försörja sig. Han har rätt att vistas i landet eftersom han fått beslut om verkställighetshinder men han har inte arbetstillstånd så han får inte jobba och han inte rätt till boende och inte rätt till några bidrag.

– Hur ska jag klara mig? Alltså, jag behöver köpa busskort till skolan och mat och kläder.
När jag fick avslaget blev jag förtvivlad. Jag visste jag inte vad jag skulle göra. Migrationsverket säger nej, kommunen säger nej. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Tidigare fick asylsökande som hade fått beslut om avslag bo kvar i Migrationsverkets boende och fick dagersättning fram till dess att de utvisades, men 2016 ändrades systemet så att man mister dessa rättigheter den dag man fått ett lagakraftvunnet beslut om utvisning.
Det gäller även om det finns verkställighetshinder som gör att man inte ska utvisas.

Reza såg ingen annan utväg än att arbeta svart.
På dagarna gick han i skolan och på eftermiddagar, kvällar och helger jobbade han.
Han har blandade känslor för chefen, som erbjöd honom ett jobb i livsmedelsbranschen.

– Jag jobbar nästan grattis, det är det som är problemet. Men jag kan inte göra något, för om jag slutar med jobbet kommer jag sluta med livet tror jag, för jag får inga pengar och utan pengar, man kan inte leva alltså.

Reza gjorde samma jobb som alla andra som arbetade på stället. Efter ett tag lyckades han förhandla till sig en lön. Han har räknat ut att han tjänar mellan 10 och 15 kronor i timmen.
Men vissa månader när det gått sämre för företaget har han fått ännu mindre i lön.

– Det gör ont i mitt hjärta alltså. Alla andra som jobbar där får betalt, men inte jag. Det gör ont. Dom använder mig bara. Chefen förstår vad jag har för situation och dom använder mig bara.

– Vad tycker du om din chef?

– Han, asså, han är bra, men han är också snål. Han behandlar mig som en kompis, men egentligen är att han snål.

Reza har funderat på att sluta men han säger att han inte kan det.

– Jag är maktlös. Jag har inget annat val, det är det som är mitt problem. Om jag hade arbetstillstånd skulle jag lämna det där stället direkt.

Ekot har talat med frivilligorganisationer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala som säger att det är vanligt att ensamkommande som saknar rätt till bostad utnyttjas på en svart arbetsmarknad.
Även poliser Ekot talat med ser den här utvecklingen.

Stadsmissionen i Skåne möter hundratals ensamkommande som precis som Reza inte längre är i asylprocessen och därför mist rätten till bostad och försörjning.
En del av dom ska fortfarande prövas mot gymnasielagen, andra har fått definitiva besked om utvisning men har inte lämnat Sverige.
Svartjobb i den här gruppen är mycket vanligt och det handlar ofta om ett grovt utnyttjande, säger Hanna Scott är projektledare på Stadsmissionen i Skåne.

– Jag pratade med en ungdom som jobbade med att renovera bostadsrätter och han beskrev just den här känslan av att känna sig helt som en slav och inte våga säga något för man är så rädd att förlora jobbet för även om det är ett dåligt betalt jobb under slavlikna förhållande så är det ens enda försörjning. Och det kan vara så att det är pengar som inte bara ska räcka till mat för dagen eller betala hyran utan det kan vara pengar som man ska skicka till mamma som lever i ett krigsdrabbat land.

Det handlar ofta om jobb inom restaurangbranschen men också till exempel i byggbranschen och/eller inom jordbruket.

Och Stadsmissionen i Skåne får in allt fler berättelser om svartjobb från gruppen ensamkommande.

En förklaring till det tror Hanna Scott är att många av dom som kom 2015 nu börjar få sina definitiva besked om avslag men stannar i Sverige och lever som papperslösa.

– Man står utan försörjning, man kanske får nöd stöd om man bor i rätt kommun, eller så hamnar man i svartjobb eller går in i en egen kriminalitet eller rekryteras av andra kriminella. Så den här arbetsexploateringen är ju verkligen en del av den enorma social utsattheten som vi ser där de allra flesta inom gruppen ensamkommande unga idag saknar en trygg sovplats, ett hem eller tak över huvudet.

Ett skäl som gör att Reza ändå är glad att han fått ett jobb är att det hållit honom borta från de kriminella gäng som rekryterar ensamkommande till drogförsäljning.

Istället jobbar han varenda kväll.

Men han har vänner som precis som han mist rätten till bostad och ekonomiskt bistånd och nu säljer droger på stan för att försörja sig.
Det gör honom ledsen.

– Jag vill ta upp en grej. Många tror att afghankillar är dåliga. Att afghankillar tar droger och stjäl. Det är inte deras fel egentligen. Jag tycker att det är Sveriges regler som är fel.

För att dom får inga pengar och dom får ingen plats att sova. Hur ska dom göra?

Dom som bestämmer över oss säger att vi inte ska få pengar, och inte mat och sovplats. Hur ska dom klara sig?

– Om afghankillar skulle få pengar och sovplats skulle ingen stjäla och sälja droger.

Egentligen är vi afghaner är inte så där, om vi skulle få arbetstillstånd skulle vi jobba och betala skatt till Sverige och samhället skulle bli bättre.
Men nu, vi får inga pengar, vi har ingen mat, ingen sovplats. Ingen vill sälja droger och stjäla egentligen.

– Tycker du att det finns en negativ bild av killar från Afghanistan?

– Ja, det är det jag märker alltså. Dom tror att vi är dåliga människor.

– Märker du det?

– Ja, jag pratade med några svenskar, från början när dom inte visste att jag var från Afghanistan så pratade vi som vanligt men när de fick veta att jag är från Afghanistan blev de rädda.

Vi måste avbryta intervjun för Reza måste skynda till sitt jobb. Han är aldrig sen, säger han.

Under hela tiden har han fortsatt att gå i skolan. Han är klar med språkintroduktionen och har börjat läsa på ett nationellt program.
Jag frågar hur han klarar av att jobba alla lediga timmar samtidigt som han går i skolan.

– Alltså nu är jag helt slut. Men man ska kämpa alltså, jag väntar bara på sista chansen som är den nya gymnasielagen.
Jag försöker tänka att allt kommer att bli bra en dag.

Reza heter egentligen något annat och hans röst är utbytt.
Efter att intervjun gjordes har han fått ett tillfälligt uppehållstillstånd för att studera på gymnasiet.