Roy Jacobsen – en stor nordisk berättare

3:09 min

"De osynliga" som kom 2015 - och som just nu går som radioföljetong i P1 - hyllades som en av Roy Jacobsens bästa romaner. Nu återvänder han för tredje gången till Ingrid på Barröya i nya romanen "Fartygets ögon".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Fartygets ögon"
Författare: Roy Jacobsen
Översättning: Staffan Söderblom
Antal sidor: 212
Förlag: Norstedts

I Roy Jacobsens förra roman "Vitt hav", som utspelar sig i nordnorska havsbandet under andra världskriget, förälskar sig Ingrid í en skadad ilandfluten rysk krigsfånge, Alexander. När han blivit tillräckligt stark fortsätter han sin flykt undan tyskarna, många månader senare föder Ingrid en dotter, Kaja. Och nu i Fartygets ögon, den tredje fristående romanen om människorna på Barröya, är Ingrid 22, dottern Kaja har ännu inte fyllt ett, och de ger sig av inåt land för att leta efter Alexander och ta reda på hans öde.

Kustlandskapet med himlar av glas och svävande ejderdun finns kvar som en botten inom Ingrid och i hennes minnen, men nu är det fjällen hon ska korsa till fots med dottern knuten i en sjal på magen och en ryggsäck på ryggen.

Kriget har precis tagit slut, det är svårt att navigera i det nya landskapet, vem är vän eller fiende nu? Var det någon som hjälpte en rysk krigsfånge, eller var det någon som angav?

Spänningen är stor ibland; kanske litar Ingrid på fel person?

Roy Jacobsen som – som vanligt - visar stor omsorg om människor och detaljer, drar oss med ut på vägarna, ut i sommarens värme och strilande regn och det blir en lång resa i sökandet efter pusselbitar och ledtrådar. Ibland med tåg eller buss men mest till fots, i ett Norge som är på väg att samla ihop sig efter kriget där gamla levnadssätt och vanor håller på att ersättas med nya. Och här ligger romanens verkliga motor: vart ska vi och vad är det vi lämnar?

Och man både vill och inte vill att resan ska ta slut, för man vill ju att Ingrid ska hitta svar på sina frågor men samtidigt vet man att den där sanningen som ska ligga likt en guldskatt vid regnbågens fot aldrig låter sig fångas. Så hur ska det gå?

"Fartygets ögon" – vars titel är det sämsta med boken – är en berättelse som bygger på verkliga historiska händelser som tycks så nära i tiden att man kan ta på dem men samtidigt så väldigt långt borta.

Roy Jacobsen visar än en gång att han är en stor berättare.