De svenska tjuvjägarna

Sverige ska ha en livskraftig rovdjursstam, med björn, järv, kungsörn, lodjur – och så varg. Men rovdjur väcker starka känslor. En del går så långt att de tar lagen i egna händer för att stoppa djuren. Varför gör de det?

Kaliber har sökt i domar de senaste tio åren och pratat med några av dem som dömts för illegal rovdjursjakt.


”Helvete vad har hänt? Vad fan har vi gjort liksom? Då fick man liksom kalla fötter.”
”Då tog vi den i knä och åkte till närmaste buskage och dumpade av den där. Det gick helt överstyr allting, det var inte alls meningen, det var… men, men så är det ju.”
”Det var nog inte många hjärtslag i minuten. Så jag hämtade en pinne ute i skogen och slog den i huvudet för att vara säker på att den skulle vara död om man säger så.”


Den nio månader gamla vargtiken på 28 kilo dör av slaget. Skallen är krossad från huvudets mitt ned mot ögonhålan. I den krossade skallen finns små träflisor från en tallgren. Men sex revben är också knäckta på vargtiken. Och lungorna är fyllda med vätska och blod.


Om ett halvår ska mannen gripas av polis och senare dömas till fängelsestraff. Men det vet han inte just då, när han tillsammans med sin kamrat forslar bort djuret några hundra meter och lägger den blodfärgade döda vargen bakom en sten och begraver den i snön.


Åse Schoultz är åklagare. En av fem i landet, specialiserad på grova jaktbrott. Och de brott hon utreder nu liknar inte någon annan brottslighet hon tidigare mött.


– Med inslag av djurplågeri som ibland finns med i den här jakten är att det är ett hat. Ett rovdjurshat som är svårt att begripa.
– Det är så känsligt och det är så starka grupper på båda sidor. Det är ju svart eller vitt. Det finns inga nyanser av grått här, tycker Åse Scholutz.


För åklagare utsätts för hot, hat och påtryckningar under utredningarna. Hon har fått polisbeskydd under rättegångar.


– Jag har aldrig upplevt under mina drygt 20 år som åklagare innan jag gick in på den här typen av brottslighet att det var organiserade demonstrationer utanför domstolarna, till exempel. Eller personliga angrepp upplevde jag det som.


De svenska rovdjuren har varit på gränsen till att bli utrotade. Nu är de på väg tillbaka, men lever fortfarande under fara. Det kan bland annat bero på illegal jakt, uppger norska och svenska myndigheter.


”Vi säger nej till frilevande varg”

För det finns ett motstånd mot rovdjur, inte minst bland jägare. Och vargen är det djur som möter hårdast motstånd:


– Vi säger nej till frilevande varg. I dagens samhälle passar den inte in. Noll kanske vi inte klarar av. Men de är för många och det bästa vore om de hölls inhägnat. I djurpark eller på något annat sätt i speciella områden, säger Preben Garner.


– Det är inte modernt att utrota djurarter. Men vargen är ett så potent rovdjur så vi måste begränsa den. Vi tycker det är för mycket varg, att vargstammen skulle halveras i förhållande till vad den är idag, säger Gunnar Glöersen.


Preben Garner och Gunnar Glöersen representerar de båda stora jägarorganisationerna Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet om hur de ser på vargen.


Rovdjur väcker känslor


Sverige ska ha en livskraftig rovdjursstam, med björn, järv, kungsörn, lodjur – och så varg. Det har riksdagen fattat beslut om. Men rovdjur väcker starka känslor. Och en del går så långt att de tar lagen i egna händer för att stoppa djuren.


Just nu pågår två stora polisutredningar om olaglig rovdjursjakt. En industrimiljardär och ytterligare fem personer misstänks för att ha dödat varg, lo och kungsörn, bland annat i Västmanland. I Hälsingland misstänks sex personer för att ha jagat varg. Samtliga i de här båda fallen nekar till brott.


Vi vill ta reda på vilka det är som dödar rovdjur illegalt - och vilka som döms. Och hur omfattande den illegala jaken är på rovdjur i Sverige.
Det handlar Kaliber om idag.


Enkät på sta’n i Göteborg och Östersund:


Vilka tror du det är som döms för illegal rovdjursjakt i Sverige?
– Typ tyskar, sådana från närliggande grannländer.
Och om det är svenskar, tror du det är storstadsbor eller de på landsbygden?
– Garanterat storstadsbor.
– Bönder!
Bara bönder?
– Bara bönder, ja.
– Antar att det är folk på landet, uppe i Norrland, skulle jag tänka mig. Det kanske är fördomar att det är där man tjuvjagar.
– Åh herregud, jagas björn i Sverige, undrar jag? Ok, vilka som döms? Män i 50-årsåldern.
Och var bor de?
– I storstan och så åker de ut till landet.
– Då tror jag det är mer folk från landsbygden som fixar det där, det känns så, om man har dem in på husknutarna.


En vargtagen vit älg i skogen i Värmland


Här var det…en vit älg.


– Ja, en vit älgkalv som hittades av en slump för tre veckor sedan. Vi har försökt spara vita älgar i det här området och vi har en tjur som är nio år nu, blir tio till våren, som sannolikt är far till den här. I år var det två, men det verkar som båda är vargtagna.


– Ja, nu har det varit vildsvin här också, det ser ut att vara en stor galt för det är väldigt stora spår. Den har nog också bidragit. Sen vet jag att det varit tre olika vargar här och ätit. Vi har spårat tre vargar här, sen kördes det ihjäl två, så minst fem har det varit i den här flocken i år.


Vi är i skogarna norr om Karlstad, i ett av cirka 60 vargrevir som finns i landet. Gunnar Glöersen är rovdjursansvarig på Svenska Jägareförbundet och vi har pulsat genom den djupa snön, in bland träden för att hitta den vargdödade vita älgen. Vita älgar är ovanliga. De kan inte lagra det färgämne som kroppen producerar. Och de älgarna finns framför allt i Värmland.


– Det är inte lätt att få isär, nej huvudet är borta faktiskt, jag tyckte det där var öronen som stack ut, det halsen som är vikt tillbaka här. Det är nästan helt urätet. Sist jag var här för två veckor sedan då var det helt intakt. Vi vet att en varg var tillbaka och åt. Sedan har det varit vildsvin här också.


Vad tänker du när du ser det här?


– För oss jägare är det tråkigt. Vi har en förvaltningsplan om hur mycket vi ska jaga. Och det blir väldigt svårt att förvalta älgstammen på ett vettigt sätt om man har varg på området. Vi vet aldrig hur mycket de tar. Sen är det ännu tråkigare när vi sparar de här vita älgarna att de blir vargdödade.


– Här har du lo, tre stycken, visar Gunnar Glöersen på spåren i snön, och spåren i området avslöjar att här i skogarna finns såväl lo, som järv och så varg.


Världens länder har kommit överens att skydda arter på jorden från utrotning. Och Sverige har bestämt hur många av våra rovdjur det måste få finnas för att de ska kunna överleva långsiktigt. Men det är beslut som inte alla ställer sig bakom. För rovdjur innebär konflikt. Med renskötare, djurägare och jägare. En del dödar djuren illegalt. Och det är brott som är svåra att klara upp.


Vi vill få en bild av vilka det är som döms för olika former av jaktbrott mot de svenska rovdjuren och går igenom de senaste tio årens domar. Och tar kontakt med dömda jägare.


Dömda berättar


Och nu berättar mannen om vad som hände när vargen dog den där vinterdagen i snön. Det är när han hittar spår efter varg som han börjar följa efter på skidor. Han är beväpnad – med en kamera. För största drömmen är att fotografera en varg som just tagit en älg. Vargen förstör, tycker han. Och han vill få fram en sanningsenlig bild eftersom en del bara tror att vargar äter bär, säger han.


– Vi var ju i området dagen före och enbart ute för att leta älgkadaver och på lördagen hittade vi tre älgkadaver. Och det vi var ute efter var att hitta älgar som var rejält skadade och filma dem och visa allmänheten hur äckliga de är när de tar ett byte. De börjar ju äta på dem sen kan de låta bli dem, ja tarmarna hänger och de har ätit upp ett stort hål i baklåret och de kan leva både en och två dagar.


Och han är inte ensam. Det finns också en man på snöskoter.


– Vi hittade färska spår som vi åkte efter.


De får kontakt med vargen – och det är då det händer:


– Så brann det ju till i skoterföraren, så vart det som det vart. För det var liksom inte alls meningen för det gick ju liksom överstyr alltihopa.
När vi går igenom utredningsmaterial om dem som dömts de senaste åren för olika former av brott mot rovdjur finns en gemensam nämnare:


Det är bara män. Män som oftast bor i glesbygd. I Mellansverige och norrut. Nästan alla är ganska jämnt spridda mellan 30 och 60 år. Den äldsta var 74 när han dömdes. Alla utom en är tidigare ostraffade. Nästan ingen medger under rättegångarna att de begått något brott.


– Min bild är att det är små grupperingar med frustrerade människor som projicerar frustrationen på våra rovdjur och som får en gemensam fiende och en sammanhållning och använder sig av kameror, åtlar, utläggande av gift för att få bort våra vargar framför allt, säger åklagare Åse Schoultz i Östersund. Hon beskriver de illegala jägarna som små celler som delar information om var rovdjuren finns:


– Det är små tajta grupperingar som håller ihop som finns i rovdjursområden och som har någon slags kontakt och förmedlar bilder, information om hur rovdjuren rör sig. Nu är det djuret på väg in i ert område. Väldigt små tajta grupper, fortsätter hon.
– Bildmaterial som sprids från åtelkameror, något sms…


Vi får kontakt med flera av de dömda. En av dem har dödat en järv, ett djur som ställer till stor skada för rennäringen. Han vill inte medverka med sin egen röst:


– Rovdjuren tar vårt levebröd. De urholkar vår kultur. Vi står ju på randen till kollaps. Rovdjuren äter våra renar som vi lever av.


Han berättar om järvarna som finns i området där renarna finns. Och om den skada de gör.


– Det är helt fruktansvärt. Det är helt fruktansvärt i dagsläget. Vi har gjort spillningsinventeringar i två år och vi hade 29 järvar bara i vårt betesområde. För att du ska få en känsla för hur stor det är så är det åtta gånger tre mil stort. Inom det området är det 29 järvar som huvudsakligen lever på ren. Det är ett helt oacceptabelt tryck bara på oss i dag.
– Hela samebyn har vi räknat ut att… du kommer aldrig tro det…men det handlar om upp mot ett par tusen renar. Det låter helt galet, men så är det. Vi få bara tillbaka 50 procent av kalvarna som föds. Det är då största tappet är på våren när kalvarna är så där små och hjälplösa, det är då det försvinner jättemycket till järv, örn, lo och björn.
– Ökningen, det har bara eskalerat. Det är ingen förståelse från myndigheter överhuvudtaget. Vi har då fått två stycken på skyddsjakt, alltså laglig jakt på järv. Det är väl därav frustrationen kommer, när man inte får gehör hos myndigheterna tar man lagen i egna händer. Lite så kände jag.


Lågt förtroende för myndigheter


En man som friats från grovt jaktbrott men dömts för förseelse mot jaktlagen efter att ha lagt ut slaktavfall vid en åtel, som domstolen anser skulle användas för att locka björn och satt upp kameror på platsen som han inte hade tillstånd för – berättar. Hans röst ersätts av en annan person:


– Det är grova straff i proportion till brottet. Det är trots allt djur det handlar om.
Du dömdes ju härom året…
– De kamerorna är lagliga nu. Det jag dömdes för då är i princip lagligt nu. Som jag hävdade under rättegången, jag hängde upp kameror men det var andra som lagt ut döda djur.
Vad var anledningen till att hänga upp dem?
– Framför allt för att se vad som kommer dit och vad som rör sig i skogen.
Hur ser du på illegal rovdjursjakt?
– Det är inte okej, det har jag aldrig tyckt. Däremot kan jag ha viss förståelse för det, speciellt renägare och de som tappar stora pengar.
Vad tänker du om framtiden – ska rovdjuren få finnas?
– Det är klart de ska. Men de måste få verklighetsförankring i all den här….de har lågt förtroende Naturvårdsverket i jägarkretsar. Det görs dåliga inventeringar. Det känns som om att det oftast är viktigare med rovdjuren än med dem som bor och har problem med dem. Det blir så snett.


Anmälningar om illegal rovdjursjakt ökar och de senaste tio åren har drygt 600 polisanmälningar gjorts. Men få åtalas och ännu färre döms, visar Kalibers genomgång.


Ett av undantagen är från i fjol då fem män dömdes av Hovrätten för övre Norrland för illegal jakt på järv, lodjur och björn, efter en första omfattande rättegång i Luleå tingsrätt. Åklagaren:


”…uppsåtligen dödat fredat vilt en björn genom att snara björnen i en fälla vid en illegal åtel. Brottet är grovt då det avsett särskilt skyddsvärt vilt och då det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod…”


Under tioårsperioden har sammanlagt 14 personer dömts i åtta mål i svenska domstolar. I fyra av fallen handlar det om jakt på björn, järv eller varg, samt jakthäleri där polisen hittade ett björnhuvud i frysboxen hos en av de dömda. I två fall om att ha anordnat en så kallad åtel och filmat djuren – som domstolen anser är en förberedelse till jakt.


Fler friade än fällda


Två andra fall handlar om jakthäleri av rovdjur, med kungsörn och lodjur. Straffen sträcker sig från dagsböter och samhällstjänst till fängelse i två år. Under samma period har domstolarna friat 17 personer.


Männen på skidor och skoter som jagar efter vargen kommer allt närmare. Nu kör skotern efter och stressar djuret. Och kör därefter över vargen. Djuret krossas under den tunga skotern.


– För det var liksom inte alls meningen för det gick ju liksom överstyr alltihopa, varken han eller jag har mig veterligen aldrig tjuvjagat något rovdjur, berättar han.


Obduktionen ska senare visa att vargen skadas kraftigt av påkörningen från skotern. Vätskeansamlingen och blodet i lungorna kan förklaras av en kraftig fysisk ansträngning och tingsrätten anser det osannolikt att någon skulle kunna springa eller skida i kapp en varg. Vargen är fortfarande vid liv när mannen på skidorna kommer fram. Båda är obeväpnade. Men en trädgren från en tall gör slut på vargens lidande.


Så han körde på och du såg till att den dog?
– Ja.


Här kunde historien slutat. Men dagen efter passerar andra personer genom området och upptäcker spår från en snöskoter som kört i cirklar, ser avtryck från vargtassar och hittar blod. Då slår de larm till polisen.
Jaktbrott mot rovdjur är svåra att upptäcka och utreda.


Åklagare Åse Schoultz beskriver det som en tystnadskultur, att det finns personer som känner till att djur jagas illegalt – men som inget säger:


– Rädsla, det är obekvämt att sätta ned foten. Det är kanske någon som har ett stort jaktarrende som håller på med det här och man är beroende av det i hela jaktlaget. Min bild är att det kan vara ganska starka individer som man inte konfronterar som finns med i de här grupperna, säger Åse Schoultz.


Och bland vissa grupper finns ett starkt missnöje mot den svenska rovdjurspolitiken och mot myndigheter. Forskare på Brottsförebyggande rådet, BRÅ, beskriver det som en djupgående konflikt där jägare, en del lantbrukare, renskötare och boende på landsbygden inte tycker att statsmakterna lyssnar på dem och deras behov.


Konfrontationer mellan olika grupper


Det blir en konflikt mellan stad och landsbygd. Missnöjet vädras i sociala medier. Till exempel har en Facebookgrupp bildats för att stödja industrimiljardären som nu utreds av polis och åklagare misstänkt för grovt jaktbrott. Gruppen har på ett halvår fått drygt 26 000 medlemmar.
Och Åse Schoultz vittnar om starka reaktioner åklagare möter, som de aldrig möter när de utreder annan brottslighet. Hon beskriver en rättegång i Mora tingsrätt för några år sedan där de inblandade senare friades av tingsrätten:


– När jag kommer och ska påbörja rättegången så var det, om jag inte missminner mig, två busslaster som hade fraktats dit så stod då, jag tror det var en jägarorganisation som anordnat det här, det stod medlemmar ur den organisationen med plakat om att jag var största hotet mot landsbygden. Det var en ny och märklig upplevelse.


Men det finns också de som tycker annorlunda. På YouTube hittar vi till exempel en film där en grupp aktivister vill stoppa en licensjakt av varg i Västmanland 2018. Och det blir våldsamt när de konfronterar gruppen med jägare.


Fyra av fem rovdjur har ökat i landet de senaste åren. I dag finns tillräckligt med björn, lodjur och kungsörn för att de ska kunna överleva på sikt, bedömer Naturvårdsverket. Järven ligger på gränsen. Och när det gäller varg så har Naturvårdsverket slagit fast att det måste finnas minst 300 vargar för en livskraftig stam och att det vandrar in en varg från Ryssland eller Finland och parar sig med de svenska vart femte år för att minska risken för inavel.


Alla djuren innebär stora problem för rennäringen i Sverige. Och varg finns i huvudsak i Mellansverige. Den jagar i huvudsak klövdjur, vanligen älg. Därmed konkurrerar den med människan om bytet och det leder till konflikter. Fram till 2015 har vargstammen ökat. Men då hände något. Sedan dess minskar den. Och mycket talar för att minskningen inte beror på naturliga orsaker.


För emellanåt hittas dödade vargar. På botten av Gullmarsfjorden utanför Uddevalla, till exempel, hittade försvarets röjdykare en skjuten varg paketerad i en presenning och sänkt med hjälp av tyngder. I vattnet vid Eldforsens kraftverk i Dalarna påträffades en skjuten varg inlindad med eltråd.


Det svarta hålet


Hur omfattande är då den illegala jakten?
Idag finns ett stort område i Dalarna och Värmland där det troligen inte finns någon varg alls. Åklagare Åse Schoultz beskriver:


– De kallar det för svarta hålet. Och det vidgas för varje år och det blir ingen återetablering av varg i det området.


Och det svarta hålet beror med stor sannolikhet på illegal jakt, menar såväl åklagare som vargforskare.


– Jag heter Olof Liberg, forskare vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU, på Grimsö, tidigare har jag varit koordinator för Scandulv, det Skandinaviska vargforskningsnätverket.


Det är en kall vinterdag när vi träffas vid Kolmårdens djurpark utanför Norrköping. Olof Liberg är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och har i många år jobbat vid forskningsstationen i Grimsö. Han är här för att föreläsa för studenter på Linköpings universitet.


– Gått en räv här, en liten gnagare som sprungit där. Rävspår här, du ser inte dynan det är igensnöat, men mönstret är så typiskt räv. Vargspår ser precis ut så här, bara att då är det så här stort i stället. Jävla skillnad.

För åtta år sedan beräknade forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet att cirka 12 procent av vargarna dödades illegalt varje år. Sedan dess har den illegala jakten ökat. Enligt preliminära siffror från förra våren handlar det om 15 till 18 procent. Och nu är siffran ännu högre visar deras nya studier som inom kort publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Forskaren Olof Liberg vill inte ge den exakta siffran innan forskningen är publicerad, men säger att den nu är närmare 20 procent av hela populationen.


– Ja, det har ökat markant efter 2010-11 så har det gått upp.


Det är bland annat genom DNA-analyser av spillning och urin som forskarna har följt vargarna år efter år. En liten del dör en naturlig död genom sjukdom, ålder eller på grund av skador. Andra skjuts i laglig jakt eller dör i trafikolyckor.


– Så det blir en restkvot som är ganska stor. Den har vi antagit är illegalt dödade.


I ett område i Sverige finns idag få eller inga vargar, trots att det borde finnas varg där. Ett svart hål på vargkartan, som vi hörde om tidigare:


– Grovt räknat kan man säga området mellan Siljan och Klarälvsdalen. I det området är det praktiskt taget tomt på varg. Men det finns varg på bägge sidor, både öster, söder och väster om. Till och med lite norr om. Därför det är märkligt med det här gapet.


– Och vi vet att det är flera vargar som försökt etablera sig där, i korta perioder har vi haft enstaka revir i det här området som har försvunnit och inte återbesatts. Det normala när ett vargrevir väl etablerats och de vargar som håller reviret dör så återbesätts det ganska fort därför vi har väldigt stor föryngring av varg, säger Olof Liberg.
Varför tror du att det är tomt där?
– Det här är så fruktansvärt känsligt så säger man ett ord för mycket så får man ett elände. Det får var och en själv fundera på och gärna luska i.
Just nu pågår inventering av varg. Förra vintern fanns ungefär 400 vargar i Skandinavien cirka 300 i Sverige, säger Olof Liberg:
– Sen har vi haft reproduktion i år. Den totala populationen nu i början av vintern i Skandinavien ligger nog upp emot 450 vargar.


Vad säger då de två största jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund, med tillsammans drygt 200 000 medlemmar?
Preben Garner som sitter med i styrelsen för Jägarnas riksförbund tror inte den illegala jakten är så omfattande:


– Den förekommer nog säkert men inte så mycket som folk tror. Vi från förbundet sida är emot det, absolut att vi är emot det. Det drabbar ju alla andra som är skötsamma.
I västra Dalarna och östra Värmland är det i princip tomt på varg, trots att det finns varg runt om kring. Vad tänker du om det?
– Har ingen aning. Vargen tycker väl inte om att vara där. Ja, någon bättre förklaring kan jag inte ge.
Forskarna har en annan förklaring…
– Ja, men det får forskarna stå för. Så länge inget är bevisat. Jag kan ju inte säga till en varg eller björn du ska vara där. Det bestämmer den själv, säger Preben Garner.


Licensjakt skulle öka förståelsen


Gunnar Glöersen från Svenska Jägareförbundet tror att den illegala jakten är ett uttryck för ett missnöje mot samhället och mot dagens rovdjurspolitik, där beslut om jakt ligger långt från dem som påverkas av rovdjuren:


– När man upplever att man förlorar oerhört mycket, man kan inte jaga med hund längre, man kan inte skjuta älg, man kan inte få något i frysboxen längre och samhället inte lyssnar. Då är en uppenbar risk att man får en utveckling som man inte önskar med ökande illegal jakt.
Skulle toleransen för varg öka om man fick skjuta av lite mer?
– Ja, jag tror det är helt avgörande för toleransen att man har en årlig återkommande vargjakt som visar att samhället håller vad man lovar, säger Gunnar Glöersen.


Jens Andersson arbetar med rovdjursfrågor på viltanalysenheten på Naturvårdsverket och han kan förstå kritiken och misstron från dem som bor på landsbygden:
– Jag bor själv på landsbygden och ibland känner man frustration över att de som bor i städer inte förstår hur det är. Ganska ofta får man höra att det finns mer än vad vi undersöker och det finns alltid en osäkerhet men vi har väldigt bra metoder, vi försöker utveckla dem och hade till exempel i fjol en extra stor DNA-insamling där alla kunde vara med och lämna prover. Finns det då väldigt mycket mer varg skulle de dykt upp i de här insamlingarna där alla kunde skicka. Det gjorde inte det. Man hittade 299 unika individer, trots att vi analyserade nästan 4 000 prover, säger Jens Andersson.


De båda jägarförbunden säger att de försöker påverka sina medlemmar när det gäller illegal jakt. Preben Garner:
– Vi kan ju bara påverka via utbildningar och information. Vi kan ju inte göra något handgripligt.


Gunnar Glöersen:
– Vi pratar om det du och jag pratar om att vi måste ha en förvaltning som fungerar. Och Brottsförebyggande rådets studie säger ju att det är enda sättet att komma till rätta att man får en politik som kan tolereras av människor därute.


”Jag är ingen rovdjursmördare”


Det går ett halvår innan polisen hittar skidåkaren som slog ihjäl vargen.
Vad tänkte du när polisen hörde av sig till er?
– Ja, man sov ju lite tungt och funderade vad fan det blir av det här, ja.
I tingsrätten döms han till fängelse och hovrätten skärper straffet till två år. Skoterföraren frias först av tingsrätten men döms sen av hovrätten – också han till två års fängelse. Mot sitt nekande.
Är det något du ångrar?
– Jag vet inte…eller javisst, ångrar det så om vad man tänker på vad som hände.
Vad tycker du själv om rovdjur?
– Nä, alltså jag är ingen rovdjursmördare om man säger så, absolut inte. Men definitivt gjorde det ingenting om det inte fanns någon över huvud taget, jag tänker mest på vargen som förstör allting.
Av över 600 polisanmälda misstankar om illegal rovdjursjakt de senaste tio åren leder bara ett fåtal till åtal och fällande dom. Åse Schoultz och hennes kollegor har förlorat flera mål de senaste åren, friande domar som fått stor uppmärksamhet. Men att inte fler anmälda brott leder till fällande domar beror inte på åklagarna, säger hon. Utan på brottens natur.
– Vi har inte gärningsmannen. Vi vet inte vilka det är. Vi kanske har våra aningar, eller kanske vet, men kan inte leda i bevis i domstol. Det skall vara ställt utom rimligt tvivel att det är Kalle Kula. Så det är oerhört svårlösta brott. Speciellt utifrån resurstilldelning hos tillsynsmyndigheter och andra.
Möjligen kan konflikterna mellan myndigheter, jägare och djurägare komma att minska.
För i år ser Naturvårdsverket över miniminivåerna – det vill säga lägsta antal djur som bör finnas för att arterna ska ha livskraftiga stammar i Sverige. Nu under vintern pågår inventering av rovdjur. Utifrån det beräknas hur många som kommer att födas och därmed också hur många djur som kan få jagas i licensjakt under en begränsad period för att minska antalet rovdjur, eller skyddsjakt som tillåts för att till exempel skydda tamdjur.


Tjuvjakten motsatt syfte

Och någon gång efter sommaren kan nya miniminivåer slås fast – vilket skulle kunna innebära licensjakt även på järv och varg.
För närvarande tillåts ingen sådan jakt på järv men antalet ligger nära gränsen. Och för varg ansågs stammen i fjol för klen för att tillåta jakt. Men legal jakt skulle öka toleransen för varg, tror Svenska Jägareförbundet.


Men om inte vargstammen når upp till miniminivån – då licensjakt kan tillåtas - kan det bero på den illegala jakten, säger vargforskaren Olof Liberg på Sveriges lantbruksuniversitet. Och menar att den illegala jakten fått ett motsatt syfte:


– Det här innebär att vi måste hålla en högre vargstam än vad vi skulle behöva hålla annars. Om nu syftet är att man ska hålla nere vargstammen eller till och med utrota den så förfelar det sitt syfte. Vi skulle haft bättre kontroll på den här vargstammen om vi inte haft den illegala jakten. Den är förkastlig ur alla tänkbara synvinklar egentligen, avslutar Olof Liberg.