Krönikör Ulrika Knutson: Om Wägner, Greta och existensiell kris

5:09 min
Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Jag heter Ulrika Knutson. På 1600 platser runt om i världen demonstrerade människor i fredags. Gretas trupper för klimatet. På radion hörde jag Greta Thunbergs egen stadiga röst: "Vi står inför en existensiell kris, som har nonchalerats i decennier".

För snart åttio år kom Elin Wägner med samma varning, i boken Väckarklocka, från 1941. Detta var Elins analys: "För att civilisationen skulle bli jordens herre har människan måst bli slav under sitt eget system. Människan har stört jämvikten i naturen och uppträder nu själv som ett skadedjur."

Åttio år sedan. Greta Thunberg skulle nog hålla med: vår konsumtionskultur har nått vägs ände, vi måste få ner utsläppsnivåerna. Nu.

Existensiell kris. Bra ord. De säger mer än klimatångest, som mest signalerar jagets ojämna kamp med sig självt. Något som gör privatmoral av politik. Det är vi ju inte hjälpta av. Det borde vara tvärtom - hur ska den personliga upplevelsen av kris omsättas i politisk handling? Det är detta den sakliga Greta säger; politikerna ska lyssna på forskningen och vidta åtgärder. Men hur? Det säger inte Greta, för hon vet inte. Ingen annan heller.

Själv journalist önskar jag ibland att vi kunde sätta medielogiken ur spel. Medielogiken uppmuntrar inte politisk analys, den uppmuntrar starka känslor. Det är medielogiken som har hjälpt Greta Thunberg till toppen, och det är medielogiken som kan fälla hennes rörelse. Medielogiken gillar inte stapeldiagram, men den älskar känslor, den gillar vekligen klimatångest, köttpanik och flygskam. Märk väl - jag tycker inte att vi ska flyga ännu mer, tvärtom är det utmärkt om vi kan åka tåg, men jag vill inte att flygskammen ska skymma sikten för politisk åtgärd.

Flygandet står för några procent av utsläppen i vårt land. Medan en hel tredjedel av alla utsläpp gäller stål- och cementindustrin. Det går att tillverka klimatsnålare cement, men det är dyrt. En tredjedel av all cement som tillverkas i Sverige beställs av statliga Trafikverket. Om politikerna sade åt Trafikverket att bara använda klimatsnål cement så skulle folk kunna flyga vart de ville. För räkneexemplets skull, alltså! Flyget har ju tyvärr ändå sina utsläpp, även om cementen har mer.

Hur vi ska få politikerna att ta reson är inte heller bara en psykologisk fråga. Politiker gör som deras väljare vill, inte som Greta Thunberg vill. Alltså vore det en god sak om journalisterna tvingade politiker från alla läger att tala om vilka klimatfrågor det kan råda konsensus kring? Flygskatten borde ju vara en ickefråga, om man kompenserade resenärer i övre Norrland. Låta politiken bråka om annat?

Också när psykologerna själva ägnar sig åt klimatpsykologi kan det bli konstigt. En professor i Gävle skällde på den dumma allmänheten som tydligen trodde att klimatskadorna blev mindre om vi beställde morötter till hamburgaren. Det låter som om professorn flirtade med medielogiken. Han lyckades också, genomslaget blev enormt. Nästa gång tycker jag professorn borde studera vilka attityder hos forskarna som gynnar det mentala klimatet för en förändring, och vilka som hindrar det.

Även den sakliga Greta Thunberg offrade åt medielogiken när hon krävde att vuxenvärlden skulle få Panik. Panik och politik är en livsfarlig kombination, på Elin Wägners tid och i vår egen.

En existentiell kris löser vi inte bara med känslor. Det krävs ansvar, mod, uppfinningsrikedom och en dos skepsis med. Nu efterlyser jag både journalistik och forskning som berättar hur psykologin kan bli politik, hur politikerna kan påverkas till handling. Och inget mer om privat flygskam det närmaste halvåret, tack.