Lieberman kan snuva Netanyahu på valsegern
Israel har kastats in i en politisk kris där landet riskerar nyval om Benjamin Netanyahu inte lyckats bilda regering. Tidsfristen går ut imorgon. Det är den frispråkige ryskfödde politikern Avigdor Lieberman som sätter käppar i hjulet.
Det har gått sju veckor sedan Netanyahu utropades som segrare i det israeliska valet, och till sommaren skulle han bli den israeliske premiärminister som suttit längst vid makten, längre än landsfadern Ben Gurion.
Men nu lyder rubrikerna i israeliska tidningar istället: Avigdor Lieberman snuvar Bibi på valsegern.
Igår kväll misslyckades man att nå en kompromiss och tidsfristen för Netanyahu att presentera ett regeringsunderlag går ut imorgon.
Risken eller chansen att det blir nyval är femtio procent, enligt bedömare.
Formellt är det Liebermans krav på att Israels ultraortodoxa ska göra värnplikten som sätter käppar i hjulet.
Netanyahu är beroende av både Lieberman och de ultraortodoxa för att bilda regering.
Men det finns starka misstankar om att Liebermans ambitioner är större än lumpen för de ultraortodoxa.
Lieberman, ofta chockerande frispråkig, anses också vara den israeliske politiker med de mest finkalibrerade politiska instinkterna, nu känner han på sig att Netanyahus dagar är räknade med de korruptionsåtal som hänger över honom.
Därför har han bestämt sig för att överge det sjunkande skeppet, anser bedömare, och hindra Netanyahu från att stifta lagar som skulle ge premiärministern immunitet och minska Högsta Domstolens makt i Israel.
Lieberman som inledde sin karriär för 30 år sedan som frivillig rådgivare och chaufför åt Netanyahu, för att sedan bilda eget parti och utses till både utrikesminister och försvarsminister.
I höstas avgick han som försvarsminister i protest mot att Netanyahu för kapitulerat inför Hamas, som han sa. Netanyahu och Lieberman har skjutit giftpilar mot varandra på sociala medier de senaste dagarna där Lieberman beskyllts för sabotage och konspiration, varpå Lieberman svarat att Netanyahu-sidans sanningshalt var i nivå med Pravda under Stalin.