Idrott och prestation

Atletisk tarmbakterie äter mjölksyra

2:18 min

Maratonlöpare får genom sin träning mer av en bakterie i tarmen som kan äta upp mjölksyran. Det visar forskning av amerikanska och kanadensiska forskare.

– Det är en helt ny information som vi inte har haft sedan tidigare, säger Per Hellström, professor i gastroenterologi vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.

Forskarna kontrollerade avföringen hos 15 maratonlöpare flera dagar före ett lopp och lika många dagar efteråt, och jämförde med icke-maratonlöpare.

Resultatet visade på en stor skillnad i mängden av en bakterie som kallas veillonella, hos de båda grupperna.

I musstudier kunde forskarna visa att veillonella-bakterierna i tarmen åt upp mjölksyra som bildas i musklerna.

De möss som fick veillonella insprutat i tarmen lyckades också hålla ut 13 procent längre än de andra mössen, och de blev inte trötta när de sprang runt i ett hjul.

Att tarmens bakterier äter upp oönskade produkter från övriga kroppen, som mjölksyra, är inga självklarheter:

– Det är absolut inte självklart! Många tror att transporten går åt andra hållet, det vill säga från magtarmkanalen där vi absorberar näring. Men i det här fallet går transporten åt andra hållet. Så det här är någon form av reningsprocess där man blir av med mjölksyran in till bakteriefloran i tarmen, säger professor Per Hellström.

Även om det är vanskligt att översätta resultaten från möss till maratonlöpare skulle experimentet kunna innebära att en löpare som tränat ihop till mycket veillonella i tarmen går i mål när de andra ligger mer än fem kilometer efter:

– Så det är stora skillnader vi talar om.

Men det är inte så det blir någon slags dopning?

– Ingen har vågat röra i det där ännu, vad tarmfloran betyder för dopningseffekter. Ingen känner till det där överhuvudtaget. Tja, vad vet vi? säger Per Hellström.

Referens: Jonathan Scheiman et al "Meta-omics analysis of elite athletes identifies a performance-enhancing microbe that functions
via lactate metabolism" Nature Medicine 24 June 2019
DOI
https://doi.org/10.1038/s41591-019-0485-4