Dans hjälper sjuka med Parkinson
- Allt fler forskningsstudier visar att människor med neurologiska sjukdomar som hindrar deras rörelser - ändå kan dansa - och dessutom må mycket bättre.
- Region Jönköping var bland de första som införde dansbehandling för människor med Parkinson och flera landsting har följt efter.
- Studio Ett har besök ett dansläger för Parkinsonsjuka som arrangerats av Region Halland.
– När man har Parkinson är man ju rädd många gånger, eller har varit. Jag kanske inte har känt det lika mycket som många andra. Man vill inte vara med ute, man vill inte sitta och äta med någon annan om man skulle börja darra och så vidare. Men det tycker jag genom dansen – där lever man ju ut. Och man vågar ju delta i de rörelserna. När rytmen stämmer med rörelserna man gör, säger dansdeltagaren Saga Holmqvist.
Hit till Löftadalens folkhögskola vid havet norr om Varberg har ett sextiotal personer med Parkinsondiagnos kommit för att delta i årets dansläger. Det här är en utmaning för många, som är märkta av de långsamma stela rörelser som hör till sjukdomen, men en bit in i det första passet släpper det. Med hjälp av rytm och musik får instruktörerna från Balettakademien igång alla, och de rör sig lättare.
En av deltagarna är George som rest hit från Stockholm för att vara med på danslägret:
– Hmm, man blir lite obalanserad, stel. Jag tror jag har blivit lite stelare än tidigare. Det tar mig längre tid att komma igång när jag suttit länge.
Men jag såg när du dansade här i dag, det gick ju jättebra.
– Ja, det gick lite lättare i dag kanske, att stå än det har gjort senaste veckorna. Kanske det är inspiration av alla de här nya intrycken.
Det är Region Hallands kulturutvecklare Hugo Tham som leder årets läger. Han har varit professionell dansare och arbetar nu för att fler människor med neurologiska problem ska få kunna dansa, både på sommarläger och terminskurser, men han vill inte kalla det för danslektioner:
– Jag ser det som ett fantastiskt komplement till arbetsinriktad rehabilitering och sjukgymnastik. Den här kravlösa dansen - för det första är det inte en danslektion. Man lär sig inte någonting, förhoppningsvis får man en upplevelse. Våra Parkinsondansare blir ju inte friskare av den här aktiviteten. Man får en väldig skjuts i det kognitiva.
Musiken stärker rörelsen och rörelsen stärker musiken, och det är därför det är så häftigt att jag nu har fått forskarna med mig i detta. Forskarna håller plötsligt med oss som har hackat is för att försvara danskonsten. Vi får plötsligt rätt nu och det känns helt makalöst för oss.
– Vi gick in och tittade på vad som skedde i danssalen och blev helt fångad av det här. Det enorma. Det som hände i salen var magi, säger Kristina Ziegert, professor vid Högskolan i Halmstad.
Hon leder forskningen vid Framtidens hälsa och vård vid Högskolan i Halmstad. Hennes forskning granskar hur dansen kan bidra till upplevelsen av hälsa, trots sjukdomen. Forskargruppen har följt Parkinsondansarna en hel termin och har också intervjuat deras anhöriga.
Sedan tidigare vet man att dans kan förebygga fallolyckor, ge bättre balans, rörlighet och hållning.
Men de anhöriga har också berättat vad dansen betyder rent mentalt, säger Kristina Ziegert:
– Dansen innebär så mycket glädje att det ger också kraften till livet. För Parkinsons sjukdom är ju obotlig och svårbehandlad. Men dansen ger ju något som de ser de fram emot, den är ett otroligt värde för dem. Att de vågar leva med sjukdomen Dansen är det viktigaste av allt, som en närstående sa till oss. Det är absolut det viktigaste.
Och deltagaren Saga Holmqvist tycker att dansen är en viktig del av livet:
– Jag tror inte att jag har drabbats hårdast. Jag har fortfarande inga svårigheter att ta mig ur sängen, och inte med dansstegen heller. Jag känner det som viktigt för balansen med dansen också.
Får man ett bättre självförtroende?
– Ja, absolut.
Vad tror det det är som händer?
– Ja det måste ju ha något med glädje att göra.
Och intresset för att delta i dans är stort bland de drabbade. När årets sommarläger annonserades, tog det bara en vecka att fylla de 60 platserna med människor från hela landet. Och väntelistan blev lång. Dans för Parkinson har bara funnits i några årtionden, men nu växer rörelsen i USA, Danmark och i flera svenska regioner och också till fler diagnoser som stroke och demens.
Hugo Tham tror att det kommer att bli nödvändigt:
– Jag tror att man blir politiskt tvungen att erkänna att detta kanske är en av de billigaste formerna av förhöjd levnadskvalitet hos en växande skara medborgare.
– Man vet redan i dag, evidensbaserade forskning som säger att man sover bättre, har mindre oro, större rörelseomgång, bättre balans med regelbunden stimulerande fysisk aktivitet. Dans och rörelse tillsammans med musik är ett verktyg som jag hoppas får plats överallt med alla möten med den grånande massan som växer, inklusive jag själv.
