Vill inte ta emot sopor från väst

Kambodja skickar tillbaka tusen ton plastskräp till väst

1:53 min

Kambodja beslutade i veckan att skicka tillbaka nästan hundra containrar med plastsopor till Nordamerika. Det innebär att ytterligare ett land i Sydostasien har börjat sätta stopp för att emot sopor från västvärlden.

Containrarna står i långa rader på en undanskymd kaj Sihanoukville, en av Kambodjas hamnstäder.

Det handlar om 1 600 ton med plastskräp, ungefär 80 procent kommer från hushåll i USA, resten från Kanada. Det allra mesta sånt där vanliga medborgare tror att dom gjort en god miljöinsats genom att sopsortera.
Men istället står det nu på en kaj i ett av Asiens fattigaste länder. Och här har dom faktiskt stått ett tag.

Först i onsdags började tullen i Kambodja fatta misstankar, när ingen verkade kännas vid containrarna, och beslutade sig för att undersöka vad de egentligen innehöll.

Innehållet var bara angivet som "återvinningsbara produkter". Nu ska man försöka hitta det företag som slutligen valde att bara ställa av allt plastskräp från Nordamerika i Kambodja. Och sedan ska allt skeppas tillbaka, säger Neth Peakthra från Kambodjas miljödepartement.

Detta är tredje gången på kort tid som myndigheterna i sydostasiatiska länder skickat tillbaka eller vägrat ta emot sopor från väst. Filippinerna och Kanada hamnade till och med i en diplomatisk kris i maj, för att Kanada inte ville ta tillbaka 2500 ton plast och gamla blöjor som de skickat till Filippinerna. Först när president Duterte kallade hem sin ambassadör från Ottawa, gick Kanada med på att ta tillbaka skräpet.

Strax därefter beslutade Malaysia och Indonesien att sätta stopp för merparten av sin sopimport. Kina, som var en av världens största importörer stoppade all import av sopor redan förra året.

Det handlar dock inte bar om plast. Det amerikanska Universitetet MIT placerade små spårningssändare i flera hundra uttjänta elektronikkomponenter, som telefoner, dataskärmar och tv-apparater.

Efter att de lämnat in dessa på återvinningsstationer runt om i USA, kunde de spåra deras resa, som i vissa fall pågick i irrfärder upp till ett år. En tredjedel hamnade i Sydostasien, och det är väldigt tveksamt om de ens togs om hand.

Kraven ökar nu allt mer på västvärlden, att på riktigt, börja ta hand om sitt eget skräp. Samtidigt är det stora pengar inblandade i den här hanteringen, där företag får betalt för att ta hand om skräpet – och betalar fattiga länder att i sin tur ta emot allt.