STUDIO ETT TORSDAG 1 AUGUSTI

Frivilliga gör Sommar i P1 tillgängligt för hörselskadade

8:55 min
  • I facebookgruppen "Sommarprat 2019 på teckenspråk och skriven svenska" transkriberar frivilliga programmen i "Sommar i P1" för att även de med nedsatt hörsel ska kunna ta del av innehållet.
  • Hör samtal med Conny Norén, pappa till två döva barn och aktiv medlem i gruppen.
  • Hör även Ulf Myrestam, Sveriges Radios områdeschef Öst som tidigare varit tillförordnad programdirektör, utveckla varför "Sommar i P1" och andra program inte görs tillgängliga för alla.

Här följer en transkribering av samtalet i Studio Ett.

Programledarna: Programmet Sommar i P1 är en riktig snackis. Det är därför också något som det ofta talas om på virtuella och verkliga fikaraster. Men det är inte alla som kan hänga med i snacket. I Sverige finns runt 1,3 miljoner hörselskadade och 10.000 döva som oftast inte kan få del av det omtalade innehållet.

För några veckor sen startade en Facebookgrupp som kallas "Sommarprat 2019 på teckenspråk och skriven svenska" som snabbt fick många medlemmar. Och dessutom – kanske viktigast av allt – många frivilliga som hjälper till att göra Sommar tillgängligt för döva och hörselskadade.

Varför "Sommar i P1" och andra program inte görs tillgängliga ska en chef från Sveriges Radio få utveckla om en stund men först säger vi välkommen till en av alla som är engagerade i gruppen Conny Norén, som också är pappa till två döva barn. Berätta hur startade gruppen?

Conny Norén: Grundaren Charlotta Sjölander hade en tanke som hon burit på i flera år om varför sommarpraten inte finns tillgängliga för döva och hörselskadade. Hon la ut en post på Instagram och frågad vänner och bekanta om de skulle vara intresserade av att ha dem översatta till teckenspråk och av de 47 som röstade var det 46 som sa ja. Då startades en grupp på Facebook där hon efterlyste hjälp från tolkar och andra teckenspråkskunniga som kunde tänka sig att göra en insats.

PL: Hur gick det att hitta frivilliga?

CN: Det gick ganska bra faktiskt! Hon gjorde den första översättningen själv viket var lite nervöst men hon tog mod till sig och sen dök det upp en till och en till och sen började transkriberingarna droppa in efter det.

PL: Vilka är det som hjälper till?

CN: Alla som är involverade är på något vis knutna till den här målgruppen döva och hörselskadade. Vissa är hörande men har döva föräldrar, vissa är som jag hörande men har döva barn, vissa är hörselskadade och några är döva själva. Det finns alla möjliga personer, men det gemensamma är att alla känner igen den här känslan av exkludering och brist på tillgänglighet.

PL: Hur har det här initiativet tagits emot?

CN: Det var en rungande succé! Äntligen tycker de flesta!  Många har blivit lite överväldigande, dels för att folk orkar göra det här på sin fritid eller på semesterkvällarna men även överraskade över bra det här faktiskt var. För många har ju ingen aning om vad som har sagts i de här sommarpraten och helt plötsligt inser de att det är ju otroligt hög kvalitét på de här praten!

PL: Hur lång tid tar det att transkribera?

CN: Det beror lite på hur fort personen pratar och hur ofta man behöver pausa eller som ett prat jag transkriberade med en person som pratar norska, då fick man ju leta upp alla tekniska detaljer, men någonstans mellan tre och fem timmar effektiv tid kan man säga.

PL: Du har ju själv transkriberat eller översatt som du säger eller hur …

CN: Ja eller det är litegrann en skillnad där. För man översätter från svenskt talspråk till svenskt teckenspråk, då blir det en översättning mellan språken, medan transkribering är när man skriver ner vad som är sagt. Detta samtal har jag fått reda på kommer transkriberas och då är det någon som lyssnar och får skriva ner ord för ord vad vi säger.

PL: Vilka sommarpratare har du översatt eller transkriberat?

CN: Stina Wollter, Anne Sverdrup-Thygeson, Anders Hansen, Grynet Molvig, Isabella Löwengrip, Magda Gad och så håller jag nu på med en gammal favorit – Filip Hammar från 2013.

PL: Så både gamla och nya sommarprat alltså. Jag förstår ju det här när man skriver ner orden men hur förmedlar man själva känslan i programmet?

CN: Det är en lite svår nöt att knäcka faktiskt. För att en transkribering ska ju kanske per definition vara ordagrann nedskriven text, men samtidigt om det är någon som säger något med väldigt stark emfas då kanske man ska skriva det i versaler och om det är någon som blir lite gråtmild så kanske man ska lägga till det som en parantes – att ”här får Magda Gad gråt i rösten när hon berättar om detta” eller liknande.

PL: De här sommarpraten du räknade upp, varför valde du just dem?

CN: Det gick till så att vi startade en omröstning i gruppen om vilka sommarpratare man helst ville höra och då listade vi in alla de som var årets sommarpratare och de som låg högst upp på listan valde vi först. Sen dök det upp lite diskussioner efter det där till exempel Magda Gad från 2017 var det många som ville höra och då plockade vi upp henne.

PL: Hur viktigt är det för hörselskadade att ha tillgänglighet till just radio?

CN: Just själva radion är ju inte jätteviktigt men själva innehållet i radion är fantastiskt viktigt! Det är ju en demokratifråga egentligen att alla ska kunna hänga med i samhällsinformation och samhällsinformation och samhällsdebatt.

PL: Vi ska skicka det vidare till Ulf Myrestam, Sveriges Radios områdeschef Öst som tidigare varit tillförordnad programdirektör. Varför finns inte Sommar och andra program tillgängliga för döva och hörselskadade?

Ulf Myrestam: Ja när man hör Conny berätta här om vilket mottagande era transkriberingar har fått så kan man ju verkligen önska att allt skulle finnas i text form och teckentolkat. Jag måste bara säga det allra först att det är ju helt fantastiskt att höra vilket engagemang det finns, men skälet till att det inte är så att vi har gjort det här tidigare med alla våra program är ju att vi har haft fullt fokus på ljudet. Vi har ju löpande diskussioner med organisationer kring hörselskadade bland annat och då har vi pratat jättemycket om ljudkvaliteten och att öka hörbarheten och det är också det som står i vårt sändningstillstånd att det är så som staten tycker att vi ska använda våra resurser. Nämligen att göra så bra ljudande radio som möjligt. Nu har den här diskussionen kommit upp och vi får se vart den leder, men det är väl sanningen att vi är ett ljudföretag och vi har därmed tänkt mest på ljudet och det har staten också tyckt att vi ska göra.

PL: Vad tänker du i ett bredare perspektiv när det gäller tillgänglighet för den här gruppen?

UM: Nej men jag tänker att det är superviktigt, precis som vi hör här att alla människor i Sverige kan ta del av det bästa innehållet och vi tycker själva att vi står för en hel del av den allra bästa journalistiken. Såklart att kan vi hitta sätt som är både praktiskt och ekonomiskt möjligt att genomföra så att fler kan ta del av det vi gör så kommer vi att försöka göra det. Diskussionen internt vet jag är påbörjad i och med det här initiativet, vart det leder det får vi se, men att frågan är väckt är i sig en start på det.

PL: Conny Noren du som är aktiv i Facebook-gruppen ”Sommarprat 2019 på teckenspråk och skriven svenska”, vad betyder det om Sveriges Radio blir mer tillgängligt för döva och hörselskadade i ett bredare perspektiv och inte bara när det gäller sommarpraten?

CN: Det innebär ju som jag nämnde innan att fler kan ta del av de debatterna som rör samhället i stort, för mycket av det rör ju sig på radion. Förutom det kan man ju också säga att man får valuta för sina skattepengar, för den gruppen är ju också med och finansierar den statliga svenska radion.

PL: Lite kort vilka andra program skulle du vilja göra tillgängliga?

CN: Kort sagt alla, om jag får drömma lite grann! Sen förstår ju jag att det finns det kanske inte pengar eller resurser till att göra det, men jag tycker att kan man ta någonting så folkkärt och angeläget som de här sommarpraten och tillgängliggöra dem som en start så tycker jag att det är fantastiskt och mycket vunnet.