RECENSION - MUSIKAL

Häxorna i Eastwick på Cirkus - sex, djävul, intolerans, parodi, kvalité och formulär 1A

2:03 min

RECENSION. Häxorna i Eastwick - en roman av John Updike som blev film med Jack Nicholson och sedan musikal i London och nu Sverigepremiär på musikalen på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Verk: "Häxorna i Eastwick"
Musik: Dana P. Rowe
Text: John Dempsey
Regi (eng): Rachel Kavanaugh / Regi (sve): Edward af Sillén
Dirigent: Julian Bigg
Koreografi: Andrew Wright / Kostym / Scenografi: Colin Richmond
Medverkande: Peter Jöback, Kayo Shekoni, Vanna Rosenberg, Linda Olsson med flera
Spelperiod: tom 12 dec 2019

Till en liten småstad i USA på 60-talet kommer en märklig man och uppfyller tre ensamma kvinnors längtan.

Hm... känns rätt otidsenligt... men han får sig en läxa.

Som helhet är det här en rätt förvånande blandning av olika spelstilar som gör att det varken blir komedi eller dramatik. Småstaden är en parodi, en överdriven drift med småskurenheten och intoleransen mot allt nytt... och mot sex... och mot förändringar.
Peter Jöbacks Darryl van Horn är ju också en karikatyr av en djävul. Men de tre kvinnorna - Vanna Rosenberg, Kayo Shekoni och Linda Olsson är någonstans mellan verkliga personer och typer.

Men det en mycket hög kvalitet på själva uppsättningen - snygg dans, rolig scenografi, någon häftig överraskning jag inte ska avslöja.

Det som brukar rädda musikaler med lite tomt innehåll är musiken. Så är det inte i det här fallet.

Det är amerikansk standardmusik för musikaler enligt formulär 1A. Perfekt för stunden, men inget jag kommer att minnas.