Här kan du läsa programmet

En vinterkväll i år styr en av de största svenska fisketrålarna in mot hamnen i Skagen i Danmark. I lasten finns drygt 1400 ton sill och skarpsill från Östersjön. Fisk som ska bli till fiskmjöl på fabriken i hamnen.

Skepparen har uppgett att det finns cirka en tredjedel sill och två tredjedelar skarpsill i fångsten. Men när kontrollanterna tar det första provet får de en föraning om att något inte stämmer. Kaliber idag om yrkesfiskets felaktiga rapporter - som kan få konsekvenser för livet i det känsliga Östersjön.

I mitten av oktober i år fattas viktiga beslut om fiskets framtid i Östersjön. Då bestämmer EU:s medlemsländer hur mycket fisk som får fångas. Då sätts kvoterna till nästa år för olika arter.
Men hur vet man egentligen hur mycket fisk havet innehåller och hur mycket fisk som kan tas upp innan ekobalansen rubbas och fiskbestånden påverkas?

Jo, en väldigt viktig källa till kunskap är yrkesfiskarna själva och deras uppgifter om hur mycket de fångar och vilka fiskar som fångas. Men - vad händer om dem som fiskar lämnar fel uppgifter?

I Skagen

Vi beger oss till Skagen och träffar Kasper Schou, chef vid den danska myndigheten Fiskeristyrelsen.

- Nu står vi i Skagens hamn och kikar på FF Skagens fiskmjölsfabrik. Det är inte hit turisterna kommer. De är i en annan del av hamnen. Men det är här det blir gjort pengar. Mitt namn är Kasper Schou. Jag är vice fiskeriinspektör i avdelningen i Fredrikshamn.

Här i Skagen på norra Jylland i Danmark, i skarven mellan Skagerack och Kattegatt vad det länge sedan den här fiskehamnen bestod av små fiskebåtar. För bortom turiststråken ligger idag stora, toppmoderna trålare vid kajerna.

- Ja, de är mycket stora båtar, det är stora värden det handlar om. Det är den största danska båten.

Det är en dansk båt?

- Ja, det är en dansk båt. Det är den största danska båten, hittills.

 
Den längsta den här dagen är lång som en fotbollsplan; en 90 meter lång dansk trålare. Båtar som kan frakta upp till 2000 ton fisk – motsvarande vikten av cirka 1500 småbilar. I en enda last.

Det är hit som en stor del av den sill och skarpsill som fångas i Östersjön under höst-och vintermånaderna transporteras. Det är här vi hittar de svenska båtarna som väcker vårt intresse.

Den båten vi ser framför oss nu, den svenska båten, det är en av de båtar ni kontrollerat?

- Ja, det är en av dem som vi kontrollerat under vintern och våren.

Det svenska och danska fisket är tätt ihopkopplat. Svenskar är delägare i fiskindustrin på Jylland och det är här de största trålarna byggs som sen säljs till bland annat svenska fiskeföretag. Och en del båtar är så stora att de långt ifrån kommer in i alla hamnar. Men här i Skagen får båtarna plats att lägga till och lossa sin last. Fisk som ska säljas till matkunder eller malas ned till mjöl.

I Skagen ligger en av världens största tillverkare av fiskmjöl och fiskolja. Mjöl som blir till foder för pälsdjur och odlad lax.

För fet fisk från Östersjön som sill, kan innehålla miljögifter som dioxin och PCB. Så därför mals en stor del av sill och skarpsill ned. I den processen går det att ta bort giftet dioxin.

Det är här som det är möjligt för fiskefartygen att lämna felaktiga uppgifter om vad som finns i lasten eftersom fisken ändå pulvriseras.

Det är bland annat därför kontroller görs av båtar från Sverige, Danmark och andra länder.

Kontrollerna

Under nästan en vecka har den stora fiskebåten dragit sin trål i Östersjön och fyllt båten med sill och skarpsill.

Kontrollanterna från danska Fiskeristyrelsen bestämmer sig för att undersöka om lasten stämmer överens med vad båtens skeppare har uppgett i sin loggbok.

- om det inte ser korrekt ut, utifrån vad som beskrivs i loggboken så vi in dem för kontroll.

Ljudet är starkt när fisken pumpas upp från båten inre genom det tjocka röret till fabriken i hamnen.

Det är nu som kontrollanterna tar stickprov med fisk. Med ett visst intervall fylls svarta hinkar med sill och skarpsill som flödar in i fabriken. Minst 100 kilo eller 0,5 promille om lasten överstiger 200 ton. Stickproven ska motsvara lastens innehåll och metoden är den samma som används inom EU.

- De är så klart trötta på att bli kontrollerade. De vet ju många gånger vad de har i lasten.

Du säger att de vet mycket väl vad de har i lasten.

- Jag tror de vet mycket väl vad de har i lasten. Många av dem har ju fiskat längre än jag varit kontrollant.

Dörrarna öppnas på den blå skåpbilen som tillhör Fiskeristyrelsen och de fulla hinkarna med fisk körs iväg till en annan byggnad i hamnen.

Här hälls fisken ut, sorteras och räknas. En del fisk har gått sönder efter transporten från Östersjön och det kan ibland vara svårt att skilja en sill från släktingen skarpsill.
När sista hinken är räknad sammanfattar kontrollanterna i protokollet vad de kommit fram till.

Och strax får skepparen veta om det han uppgett stämmer överens med vad kontrollen visade. Om inte kan det få konsekvenser för honom i form av till exempel böter i Danmark. Och i förlängningen också för Östersjön eftersom balansen i havet kan rubbas när en art riskerar att fiskas ut.

Man fångar brissling, skarpsill och bokför dem som sill. Varför gör man det?

- Jag har en god idé om varför och det är att fartygen har en lika stor sillkvot som brisslingkvot, men eftersom man har svårt att fånga sillen vill man gärna ha den avskriven som brissling. Därför gör man det.

Kasper Schou från Fiskeristyrelsen som ansvarar för kontrollerna av båtar på norra Jylland säger att båtarna har ofta lika stora kvoter – det vill säga att de får fiska lika mycket sill och skarpsill. Och när den ena kvoten är fylld får de inte fiska mer på just den sortens fisk. Men eftersom det är enklare att fånga skarpsill bokförs skarpsill som just sill, menar han.

Och felrapporteringar är inget nytt fenomen, konstaterar Kasper Schou:

- Det är ett problem som pågått i många år.

Här är dagens eko kvart i fem. EU-kommissionen har i dag beslutat om ett omedelbart fiskestopp av torsk i havet utanför Skåne, Blekinge, Polen och Litauen.

En art som livnär sig mycket på sill är torsken. I slutet av juli beslutade EU-kommissionen om ett akut stopp för allt kommersiellt torskfiske i södra Östersjön för att skydda beståndet. Torsken blir allt magrare på grund av bland annat parasitangrepp, syrefattiga bottnar och brist på föda. Och för den vuxna torsken står bland annat sill och skarpsill överst på menyn.

Även sill och skarpsill har minskat i områden där torsken finns. Och även dem fiskarna är magra, en trolig effekt av sämre tillgång på bottenlevande djur som sillar äter.

- De senaste åren har man fiskat lite för hårt på dem.

Joakim Hjelm är avdelningschef och forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet.

Han är en av de svenska forskare som ingår i Internationella havsforskningsrådet, ICES som ger råd till myndigheter och politiker om hur mycket fiske de anser att haven tål. För att kunna ge säkra råd samlar ICES in information till exempel om hur mycket som fiskas. I Östersjön sker det bland annat med eget provfiske och genom att analysera yrkesfiskarnas egna uppgifter om fångster.

Men vad händer då om yrkesfiskarnas uppgifter är felaktiga?

- Dels så ger vi ett råd som baseras på deras uppgifter och får vi in fel uppgifter så ger vi också fel råd. Så det blir ett moment 22 i det där.

 Vad kan det innebära i förlängningen?

- Att vi fiskar alldeles för mycket, vi ger för stora råd för ett bestånd och för små råd för ett annat så att vi slår ut det ena.”

Och för att ta reda på hur vanligt det är att det blir fel så börjar Kaliber begära ut dokument från den senaste sillfiskesäsongen i Östersjön. Det handlar om kontrollrapporter från det storskaliga, eller pelagiska, svenska yrkesfisket - som landar sin fångst i Danmark. Säsongen sträcker sig från i höstas till i våras, totalt 29 kontroller. Och här är några exempel:

En vinterkväll närmar sig en svensk trålare Skagen med 1000 ton fisk. Skepparen uppger att han har knappt 60 procent sill och 40 procent skarpsill ombord. Kontrollen visar senare att lasten endast innehåller drygt 10 procent sill. Skepparen informeras om risken att bötfällas.

En morgon tidigare i år lägger en av de stora fisketrålarna till i Skagens hamn med drygt 1 400 ton fisk. Skepparen uppger att det bara finns 85 procent sill ombord. Men båten innehåller knappt hälften så mycket.

I mer än hälften av de undersökta fångsterna på båtarna – vid 15 av 29 tillfällen – kommer kontrollanterna fram till skillnader, ibland stora skillnader, mot vad yrkesfiskarna själva uppger att de fiskat.

Det är inget brott att rapportera fel arter i fångsten när man fiskar i Östersjön. Men det får inte skilja mer än tio procent mellan hur mycket fisk man uppger att man fiskat och vad kontrollen visar. Då riskerar befälhavaren en sanktionsavgift eller böter. Och i sju av fallen i vår granskning anser danska Fiskeristyrelsen att de svenska fartygens felrapportering bryter mot lagstiftningen och har lämnat fallen till polis.

Danska fiskerimyndigheter rapporterar också till sina svenska kollegor på Havs- och vattenmyndigheten - som därefter kan minska båtarnas fiskekvoter utifrån vad kontrollerna i hamn visat.

När vi räknar samman felrapporteringarna under perioden vi granskar visar det sig att yrkesfiskarna tar upp närmare 50 procent mer skarpsill ut Östersjön än vad de själva uppger. Och drygt 50 procent mindre sill än vad de påstår. En stor skillnad, med andra ord.

Om forskarna litar på de siffror som yrkesfiskarna lämnar kan de med andra tro att det finns mer sill än vad det gör i havet.

Kasper Schou, chefen på tillsynsmyndigheten Fiskeristyrelsen, har också gjort en sammanställning av den senaste tidens kontroller av samtliga svenska båtar i Skagen. Och den visar samma sak. Med sin rapport framför sig visar han på en av båtarna som sticker ut:

- Här är en av de slemme…

Det är en av de största svenska fisketrålarna, en av de dåliga som han uttrycker det. I stället för 1 000 ton sill som skepparen på båten uppgav fanns 129 ton sill ombord.

Vad tänker du om det? 

- Det är en våldsam differens. Om man gör det till pengar är det cirka 1,4 miljoner kronor.”

1,4 miljoner kronor i differens?

- I danska kronor. Så det är stora belopp det handlar om.

För det handlar i slutändan om stora pengar, säger Kasper Schou, eftersom yrkesfiskarna kan fylla sin sillkvot med skarpsill och därmed fortsätta fiska eftersom de har skarpsill kvar på sin kvot.

Så pekar Kasper Schou på en siffra längst ned i sin sammanställning.

- Det är den siffran på hur mycket fisk vi har flyttat när vi gjort kontroller. 4358 ton...

Siffran, alltså drygt 4 300 ton,  visar hur mycket som båtarna bokfört som sill medan det i själva verket var skarpsill som kontrollanterna hittade.

Att yrkesfisket felrapporterar sina fångster är ingen nyhet för havsforskaren Joakim Hjelm i Lysekil. Han säger att forskarna haft kännedom om att det kan ha pågått i så lång tid som upp till tio år.

Men eftersom fångstrapporterna är en viktig del när bestånden i havet ska uppskattas så finns en stor fara med att lämna felaktiga uppgifter, för fiskarter riskerar att slås ut. Och därmed slår yrkesfiskarna också undan en viktig inkomstkälla för dem själva.

- Ja, så är det ju. Och det har ju fisket börjat fatta nu. Så de är mer måna nu än för tio år sedan att de vill ge rätt data Det är min uppfattning.

Det är vad de säger? 

- Det är vad de säger.

Men när vi visar några av kontrollrapporterna reagerar han:

Det var ett exempel…vad tänker du om det?

- Lite förvånad kan jag tycka nu…vi har ändå pratat om det här flera år…lite förvånad är jag allt.

Men stämmer det att felrapporteringarna pågått under flera år? Eller var kontrollresultat från i vintras en tillfällighet? Vi bestämmer oss för att fortsätter granska de senaste årens kontroller och begär ut mer information från myndigheterna.

Välkommen till Fiskeristyrelsen. Du står nu i kö som nummer två.

Ombord

I hamnen i Skagen den här dagen ligger en svensk trålare från västkusten som känns igen från kontrollrapporterna, Västfjord. Den här dagen byter båten trål och ljudet från båtmotorerna är starkt:

Svenskar? Får man störa?

- Är Sveriges radio här i Skagen?

Richard Jarander är en av delägarna i båten.

Jag såg i dokumenten att er båt var utsatt för en kontroll.

- Jag kan säga att jag är väldigt missnöjd med kontrollen i varje fall en av dem. Jag tycker bara det är konstigt att vi kommer fram till så olika siffror. För om jag kommer i land och anmält typ 50-50, sill och skarpsill, det vi har kommit fram till i våra kontroller ombord.

Hur gör man dem? 

- Vi tar spänner när vi pumpar, tar prov. Nu står jag och vinkar det syns inte i radio men vi tar prov när vi pumpar in fisken. Men det kan vara 20 procent skillnad mot när kontrollen i land räknar.

Så när ni gjort kontrollen så fyller du i loggboken att så här mycket sill?

- Ja, självklart.

(ska vi ta en kopp eller?- röst över kommunikationsradion).

Så vi pratar om att ha en oberoende granskare som granskar kontrollen liksom. Det är för ofta och för många gånger vi inte kommer fram till samma resultat.

Ändå är det här ett vedertaget system som EU har.

- Jo, jo visst. Men när jag är säker på att jag har skrivit rätt enligt de uppgifter som vi fått ombord och de kommer fram till en annan siffra, då är det något som inte är rätt.

Du fuskar inte då för att fylla din kvot? 

- Nä, jag fiskar upp den ändå bara att det kostar mer pengar. Vi har mycket mera skarpsill kvar än sill på kvoten i år, det är inget.

Ponera att dem har rätt, att ni har fel i er last, då blir det ju fel i rapporteringen över hur mycket fisk som tas upp ur havet?

- Ja, så kan det ju vara, absolut. Det är lättast för oss, mest bränsleeffektivt att fiska skarpsill. Sillen är svårare att fånga och den står på sämre botten och det går åt mer olja.

För att fylla eran sillkvot måste ni gå lite andra vägar, fiska på andra platser och ligga ute längre.

- Exakt.

Och att det handlar om att spara på bränsle är också en av de orsaker till felrapporteringen som nämns i en rapport som Havs-och vattenmyndigheten nyligen kommit ut med.

Richard Jarander på båten Västfjord är kritisk till hur provtagningarna går till. Men Kasper Schou på Fiskeristyrelsen säger att dem har tydliga riktlinjer från EU för hur kontrollerna ska gå till:

- Ja, men vi har helt klara riktlinjer för hur proverna ska tas på industrifartyg och det är vad vi förhåller oss till.

Och ni gör som man gör inom hela EU, som man kommit överens om att göra?

- Ja, det gör vi.

Vi granskar rapporterna från danska Fiskeristyrelsen även för första halvan av 2018 och för hela 2017. Och mönstret känns igen.

I till exempel ett fall finns bara en procent sill i den 1 000 ton tunga lasten, trots att skepparen uppger i sin loggbok att det ska finnas närmare 40 procent sill.

Och när vi räknar samman alla kontroller som skett av svenska båtar på Jylland under åren 2017 till våren 2019 – närmare 100 kontroller – visar det sig att yrkesfiskarna lämnat felaktiga uppgifter i mer än hälften av fallen.

Felaktig rapporteringen som kan påverka beslut om kvoter, över hur mycket som tillåts fiskas i Östersjön. Beslut som kan påverka livet under ytan och det känsliga ekosystemet.

I Fiskebäck i Göteborg ligger Sveriges största fiskehamn. Här är centrum för Swedish pelagic federation, en samarbetsorganisation för de stora svenska fisketrålarna som fiskar på Västerhavet och i Östersjön. Den pelagiska flottan med 34 båtar fiskar bland annat sill och skarpsill. Här är Anton Paulrud VD:

- Framtidstron är väldigt god. Vi är 34 större fartyg. Så är det ungefär 350 till 400 heltidssysselsatta.

Och nästan 60 procent av all fisk som de fångar tas upp i Östersjön. Sill och skarpsill som till nästan uteslutande mals ned till foder. Och det är här problemen med felrapportering finns. Det blir tydligt när vi går igenom den senaste tidens kontroller:

- Det är ett jättestort problem och vi måste få en lösning på det så vi får en trovärdighet från båda sidor. Det finns säkerligen dem som skruvar på sina siffror.

Varför gör man det?

- Ja det är för att få rätt kvotsammansättning, givetvis.

Havs-och vattenmyndigheten menar att det finns ekonomiska incitament felrapportera. Hur ser du på det?

- Jaa…det finns nog incitament för en del av fiskarna som inte har rätt kvotsammansättning att göra det. Men samtidigt har även myndigheten insett att det är svårt att uppskatta sill och skarpsill. Därför har de heller ingen…det är inte brottsligt att uppskatta fel.

Så egentligen är det helt riskfritt att rapportera fel?

- Ehh…riskfritt och riskfritt…ja riskfritt skulle jag väl ändå inte vilja säga…det är ju en svår fråga att svara på. Det är väl snarare så att det är ett bekymmer att uppskatta rätt. Men riskfritt är det ju inte, man vill ju inte ha ett dåligt rykte. Man vill göra rätt och alla vill göra rätt för sig. Jag skulle inte vilja överdriva det här problemet. Utan det är något vi jobbar på, det måste bli rätt.

Vi tittar på några av den danska fiskerimyndighetens kontrollrapporter.

Här har du några siffror…(visar). Vad tänker du när du ser sådant? 
- Ja…här har han antingen skruvat på siffrorna eller också har det blivit helt galet.

Han är ju ändå en rutinerad fiskare, hållit på i många år.

- Ja…antingen är det fel på inspektionen eller på det han skrivit.

Men det är ju en otroligt stor diskrepans…eller hur?

- Ja, ja men…det är totalt fel uppskattat. Eller så har han helt enkelt tappat förtroendet för inspektionen och så skriver han bara något.

”Han bara skiter i det, är det så?

- Han vet att det är så svårt att gissa rätt.”

Är det gissning det handlar om?

- Ja…det är frågan.

Och felrapporteringar skapar problem, medger Anton Paulrud:

- Problemet är givetvis när forskarna använder det här för att skapa nya kvoter.

Men vad säger gubbarna på båtarna när du säger att så där får det inte se ut?

- Du menar som den? Nej, man angriper inte en enskild. Men vi diskuterar det här väldigt, väldigt mycket. Hur ska vi få ordning på kvotssammansättningen?

Anton Paulrud anser det är svårt att uppskatta vad för sorts fisk man får i trålen och att kontrollerna inte säger hela sanningen. Han visar upp en bild, tagen i samband med en kontroll av en båt i Danmark, 28 hinkar med fisk där det kan vara svårt att skilja arterna åt efter att fisken legat i lastutrymmet på båten i flera dagar.

- Om man tar ena fingret och gnuggar lite på buken så kan man känna att det finns taggar, det är det sättet man kan skilja en sill från en skarpsill.

Och han hoppas att båtarna i framtiden kan utrustas med någon sorts automatisk fiskräknare som ger en bättre bild av vad som fiskas upp.

Men även om yrkesfisket rapporterar fel, påverkar det inte fiskbestånden i havet, menar han:

- Det är ett trovärdighetsproblem, det är inget beståndsproblem. Det påverkar inte på så sätt att vi fiskar ut något. Men det är ändå ett trovärdighetsproblem speciellt när journalister får tag på det.

Men är problemet när journalister får tag på det, är inte problemet att det sker? 

- Alltså…det är jätteviktigt att siffrorna på uttaget ur Östersjön är rätt. Så om jag sitter här om ett år igen, kommer det att se bättre ut då? Jag hoppas det, hoppas det. Vi jobbar stenhårt på det.

Myndigheten

Hur har då yrkesfiskets felrapportering kunnat pågå i flera år? Havs-och vattenmyndigheten i Göteborg har ansvar att kontrollera fisket i Sverige, men inte utomlands.

Men förra året tog danska Fiskeristyrelsen initiativ till ett samarbete med svenska myndigheter efter att man började se tydliga skillnader mellan de svenska yrkesfiskarnas uppgifter och vad de danska kontrollerna visade.

Fiskeristyrelsen tillsammans med svenska Havs-och vattenmyndigheten genomförde mellan januari och mars i år kontroller av svenska båtar i danska hamnar på Jylland.

I rapporten slår man fast att yrkesfiskarna ökar sin omsättning på bekostnad av ett hållbart nyttjande av havets resurser. Och i den rapporten ser man samma mönster som Kalibers granskning visar: en återkommande felrapportering. Enligt Havs-och vattenmyndigheten redovisade yrkesfiskarna i genomsnitt 56 procent sill i fångsten, men kontrollerna visade något annat, nämligen 27 procent.

Anna Söderblom och Martin Bjerner är enhetschefer för fältkontroll på myndigheten:

Är ni förvånade över de här siffrorna? 

- Ja, det är vi väl, det tycker jag Anna, man hade väl förväntat sig att det skulle stämma bättre.

Siffrorna ligger ju till grund för uppskattning av bestånd i havet. Vore det inte bra om den var korrekt och stämde överens med verkligheten? 

- Självklart. Om vi hade haft möjlighet att kontrollera hundra procent av alla landningar och kvotavräkna efter det vore det bra. Men då behöver vi mer resurser till det.

Känner ni till att det varit en differens under många år när man landat fisk i Skagen, Grenå, Hirtshals, Tyborön?

- Jag skulle inte vilja säga att vi känner till att det varit fel. Vi har ju sett det nu på senare tid och vidtagit åtgärder på kort och längre sikt.

När har ni upptäckt det här? 

- Senaste året, möjligen åren.

Borde ni inte gjort de här kontrollerna långt tidigare?

- Nej, jag tycker inte vi borde gjort det tidigare. Danmark är ansvarig för dem landningarna oavsett vilket land det är som kommer med sin fångst.

Men fisken fiskas i Sverige, landas i Danmark av svenska båtar.

- Precis och då är det kanske ändå Danmark som behöver utöka sin kontrollverksamhet.

Behövs det? 

- Beror på hur man ser det….men det är klart att med mer resurser hade man kunnat göra fler kontroller och det hade ju varit bra.

Havsforskaren Joakim Hjelm i Lysekil säger att yrkesfiskarnas rapporter över vad som fiskas upp ur haven måste blir mer sanna:

- De måste inse att de gynnas av att ge rätt uppgifter. Jag har full förståelse om de gör lite fel för det är stora fångster och det kan ta dygn att lossa. Men bättre statistik än så där behöver vi.

På frågan om Havs-och vattenmyndigheten, dem som har det yttersta ansvaret för att kontrollera den svenska fiskeflottan, gör tillräckligt - så svarar han:

- Givet att man ser det här kan man ifrågasätta det.

Och Joakim Hjelm har ett konkret råd till Anton Paulrud, VD för organisationen Swedish pelagic federation:

- Börja landa rätt saker.

I Skagen låter Kasper Schou, chefen för Fiskeristyrelsens kontrollverksamhet på norra Jylland, blicken svepa mot trålarna i hamnen. Här ligger inte bara trålare från Sverige och Danmark utan från flera länder runt Östersjön. Och han menar att felrapportering inte bara sker i den svenska fiskeflottan.

Felrapportering som riskerar att leda till utfiskning och påverka ekosystemet i det känsliga Östersjön.

- För mig handlar det om att det finns ett bärkraftigt bestånd kvar så det finns fiske till de kommande generationer.

Och Kasper Schou är övertygad om att kontrollanternas arbete gör skillnad för livet under ytan och för kommande generationer.