Bildarkivet avslöjar

Från atombombsskräck till klimatångest – så har barns rädslor förändrats

10 min

Dagens barn lever med en kollektiv klimatoro. Men så har det inte alltid varit.

Just nu visas utställningen "En meter till framtiden" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Där har 77 elvaåringar gestaltat hur världen kommer att se ut om femtio år, och bilden som framträder är full av oro över klimatet och naturen. Men det har inte alltid varit huvudorsaken till barns oro och rädsla.

På svenskt barnbildarkiv i Eskilstuna har man i över 40 år samlat på barns teckningar, målningar och bilder. I arkivet finns alla motiv du kan tänka dig, och där kan man se hur barns oro förändras över tid.

I bilder från 1948, gjorda av barn i Arvidsjaur och Laukers Folkskola, syns flygplan och starka ljussken på mörka himlar.

– Beredskapen finns närvarande, för det här är ju efter andra världskriget. De har kanske sett de här striderna på nära håll, men man var väldigt väl medveten om att man skulle vara redo på kriget 1948, säger Karin Isaksson, arkivarie på Svenskt barnbildarkiv.

Bland bilderna finns också vattenfärgsmålningar av Tjernobylolyckan och teckningar om mordet på Olof Palme.

Karin Isaksson visar en bild gjord 2005, gjord av ett barn i årskurs fyra. Den kommer ur en samling bilder med koppling till tsunamikatastrofen i Sydostasien.

Bilden föreställer ett ensamt barn i en sjukhussäng. Vid sidan om sängen syns två pratbubblor. I den ena pratbubblan kan man läsa "har de hittat hans mamma?", varpå den andra pratbubblan svarar "nej".

– Det är ju en väldigt stark bild. Och sådana blir man ju väldigt, väldigt berörd av, säger Karin Isaksson.

När utställningen "En meter till framtiden" gjort sitt på Kulturhuset Stadsteatern så kommer den att hamna här på barnbildarkivet i en brun, numrerad kartong.

Bilderna kan sedan bli viktiga källor för framtida forskare som vill studera hur vår tids barn såg på framtiden. Och när de bläddrar bland utställningsbilderna kommer de se en tydlig röd tråd: klimatet.

Frances Lagerfelt är en av de medverkande konstnärerna. I hennes bild "Den stora strypningen" syns fyra monster, ett i varje hörn av tavlan. Monstren symboliserar olika typer av miljöförstöring, och i mitten syns Greta Thunberg, framför en cirkel av guld.

Gretas långa flätor letar sig ut mot kanterna och stryper monstren.

– Jag tänkte att Greta har kämpat hela sitt liv, och har äntligen lyckats bekämpa alla monster. Då börjar den guldiga jorden att lysa, för att allt är bekämpat. Det är därför hon är vit, för att hon har kämpat så mycket, säger Frances Lagerfelt.

Att barn oroar sig för klimatet är i sig inget nytt. I barnbildarkivet i Eskilstuna finns bilder av försurning, avgaser och kärnkraftsolyckor. Men om barn förr ofta riktade sin oro mot lokal miljöförstöring, så ligger dagens klimatångest på ett mer globalt plan, enligt etnologen Helena Hörnfeldt, som forskat om barns rädslor genom tiderna.

– Det blir så mycket mer skrämmande, för det går inte att skydda sig från de här klimatförändringarna. Vi kan inte sätta upp murar eller stänga gränser. Vi vet att det kommer att påverka oss i framtiden, vi vet bara inte riktigt hur. Det skapar också väldigt mycket oro inför framtiden på ett väldigt existentiellt plan, säger Helena Hörnfeldt.

I sin forskning har Helena Hörnfeldt intervjuat barn om deras rädslor, och det är tydligt att föreställningarna om klimatet och framtiden påverkas av bilder de sett i filmer, tv-spel och annan populärkultur.

Vissa teman återkommer i intervjuerna, bland annat att vi inte kommer att kunna leva på marken. Istället kommer vi att leva på andra planeter eller i kupoler.

– Det framkommer att vi kommer att kunna ordna det här, med hjälp av väldigt avancerad teknik. De uttrycker att människan har förmåga att lösa den kris som vi kommer att hamna i, säger Helena Hörnfeldt.

För hundra år sedan oroade sig dåtidens barn för påhittade figurer som Näcken och Brunnsgubben. De här figurerna användes av föräldrar som en pedagogisk skrämseltaktik, helt enkelt för att hålla barnen borta från farliga platser som brunnar och vattendrag.

Går vi lite längre fram i tiden, till 50-70-talens barn, så kretsade deras oro kring något betydligt mer realistiskt.

– Det som absolut först kommer upp i deras berättelser är atombomben, och terrorbalansen under kalla kriget, säger Helena Hörnfeldt.

I och med atombomben växte oron för världens undergång, och en känsla av att precis allt kan ta slut precis när som helst. Och det här hände samtidigt som världen här hemma upplevdes som, på det stora hela, ganska trygg, menar Helena Hörnfeldt.

– Den typen av känslor levde samtidigt parallellt med en idé om en väldigt ljus framtid. Och det är något jag tror skiljer sig från dagens barn. Det där hoppet om framtiden kanske är lite mindre uppenbart.

Frances Lagerfelt började tänka på klimatet för ungefär ett år sedan. Hon är inte orolig för att jorden kommer att bli helt obeboelig under hennes livstid, men tänker lite extra på de som kommer efter henne.

– Jag har precis fått en liten lillasyster, och jag vill ju att hon ska få leva ett bra liv där folk förbättrar sig, säger Frances Lagerfelt.