RECENSION – KONST

Klimatkitsch och ekokonst i Uppsala och Malmö

2:17 min

Klimatkrisen är ett hett ämne också inom samtidskonsten. Två nya utställningar vill förändra vårt förhållande till naturen. Men hur går det med konsten?

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Sensing nature from within och The non-human animal
Plats: Moderna museet Malmö och Uppsala konstmuseum
Konstnärer: Cecilia Edefalk, Ursula Biemann, Christine Ödlund, Lars Brunström, Gunnhildur Hauksdóttir m.fl.
Curator: Joa Ljungberg (Malmö), Rebecka Wigh Abrahamsson (Uppsala)
Tid: 8 mars 2020 (Malmö), 24 november 2019 (Uppsala)

Egentligen är det nog kört från början.

För vad kan det finnas för utrymme för konst i skuggan av en så akut och livsavgörande fråga som klimatkrisen?

Rädsla urholkar själen sa Fassbinder och på Moderna museet i Malmö kan man se hur den urholkar konsten.

I Hans Hammarskiölds bedårande gamla fotografi Erica (1987) ser vi en liten flicka i för stort nattlinne och yvig, blond kalufs sticka näsan i en blomma på en sommaräng. En bild som kan väcka en rad olika känslor och associationer hos en betraktare, men som av sammanhanget här reduceras till ett plakat för Att Vi Måste Hitta Ett Nytt Förhållningssätt Till Naturen Om Vi Ska Överleva.

Och visst, så är det säkert. Men av konst blir det klimatkitsch. Det är en genre med framtiden för sig.

Men gud ske lov finns det. än så länge, sådant här också:

(musik - lyssna på ljudlänken ovan!)

På Uppsala konstmuseum spelar några mystiska musikanter på samplade, sekundkorta klipp ur naturfilmer, medan de sjunger falskt om allt och inget särskilt, i en häpnadsväckande videoinstallation av Rebecca Digby.

Och visst kan man säga att det här belyser "vår instrumentella natursyn", som det står i utställningsfoldern, men här är det något - kanske är det musiken, kanske den sammantagna absurditeten i alltihop - som når bortom Det Viktiga Budskapet.

Och försätter mig i svävning.