Lagen om särskild utlänningskontroll

Juridiklektor: Rättssäkerheten bör stärkas

1:58 min

Den enskildes intressen måste stärkas i rättsprocessen där Säpo ansöker om att utvisa misstänkta säkerhetshot. Det menar Dennis Martinsson, lektor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet.

– Det jag tycker är allvarligast är bristen på partsinsyn. Det är i princip helt omöjligt att bemöta uppgifter eller snarare påståenden om uppgifter som man aldrig får se eller som konkretiseras, säger Dennis Martinsson vid Stockholms universitet.

Enligt lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) så kan Säpo ansöka om att utvisa utländska medborgare som de bedömer utgör ett säkerhetshot. Processen tillåter även att beslut baseras på bevisning som den enskilde inte fått ta del av, och har därför kritiserats för bristande rättssäkerhet.

Ekots granskning av lagen har visat att inte en enda av de personer som pekats ut enligt lagen vunnit rättsprocessen mot Säpo.

Alparslan Tügel är juridiskt ombud för en av de personer som Säpo ansökt om att utvisa. Han menar att vikten av att den enskilde i en rättsprocess får ta del av bevisningen mot sig inte bara handlar om principer utan om att minimera risken för att staten fattar felaktiga beslut.

– Risken för felaktiga beslut är helt överhängande. Den process vi vanligtvis har bygger på att all bevisning presenteras så att den som berörs av bevisningen kan säga – ”men titta här, ni tolkar det på det här sättet men nu när jag ser den bevisning som ni har åberopat så kan jag peka på ett annat förhållande som gör att det här ska tolkas på ett helt annat sätt”.

På Säpo betonar man att man gör noggranna utredningar, men att myndigheten också måste skydda sina källor och arbetsmetoder. Dennis Martinsson menar att LSU-processen i slutändan handlar om en avvägning där statens intresse anses väga tyngre än den enskilde.

– Spontant skulle man kunna säga att rättssäkerhetsaspekterna är helt lagda åt sidan. Men å andra sidan får man komma ihåg att det här är en väldigt speciell lagstiftning och då skulle man från statens sida kunna säga att det rör sig om så pass allvarliga fall att då kanske man får tumma lite på rättssäkerhetskraven.

Så om man tänker sig i jämförelse med fria än fälla, vad är det för principer som gäller här?

– Här är det uppenbart att det snarare är tvärt om.