Här kan du läsa programmet

Här kan du läsa programmet Den svenska PFAS-skandalen. Vill du lyssna gör du det här.

– Alltså jag är i chock.

Kalibers reporter har just berättat för Herman Afzelius i Kallinge i Blekinge om dokument han har hittat. Herman är en av de 5000 kallingebor vars dricksvatten var kraftigt förorenat av PFAS-ämnen i åratal och som upptäcktes för sex år sen.

PFAS är en grupp av tusentals kemikalier där många är giftiga, hälsofarliga och svårnedbrytbara.
Kemikalierna i Hermans dricksvatten kom från Försvarsmaktens övningar med brandsläckningsskum på flygflottiljen F17 i Ronneby som pågått i decennier. Men hur kunde det ta så lång tid innan föroreningarna upptäcktes?

– Det ett väldigt kraftfullt dokument att detta har man vetat om länge.

Kaliber idag om att varningsklockorna ringde flera år innan PFAS-föroreningarna hittades i dricksvattnet. Men vad gjorde svenska myndigheter?

Det kommer ett mejl till en tjänsteman på Kemikalieinspektionen. Det är den 16 maj 2000. Mejlet är från amerikanska naturvårdsverket, EPA. Det sänds till ett 30-tal länder. Mejlet varnar för ämnet PFOS, en av tusentals kemikalier i gruppen PFAS. Det står att PFOS är giftigt, långlivat och mycket svårnedbrytbart i naturen. Det står också att PFOS ska fasas ut för att skydda miljön och människors hälsa från allvarliga långsiktiga konsekvenser.

Samma dag skickar det amerikanska företaget 3M, en av världens största producenter av PFOS, ut ett pressmeddelande där det står att man ska fasa ut ämnet i alla sina produkter. PFOS är olje- och vattenavstötande och användes bland annat i kläder, möbler, mattor och rengöringsprodukter. Och i brandsläckningsskum.

Mer än 13 år senare hittas PFOS och andra PFAS-ämnen i dricksvattnet i Kallinge.

”5000 kallingebor kan ha fått i sig giftigt vatten. Idag stängde Ronneby kommun av vattenverket i Kallinge.” (SR P4 Blekinge 16 dec 2013)

Halterna av PFAS-ämnen i dricksvattnet var skyhöga. Det ämne som det var högst koncentration av var just PFOS. Det visade sig vara Försvarsmaktens brandsläckningsskum som var orsaken till föroreningen. Och det var det också på andra håll i landet, i bland annat Tullinge, Uppsala, Halmstad och Luleå.

Men vad hände hos de svenska myndigheterna efter den här varningen från USA? Och hur kan det komma sig att det sen tog 13 år innan det upptäcktes i dricksvattnet i Kallinge? Kaliber följer i spåren av varningssignalerna.

– “I would like to draw your attention to an important development in the US which concerns persistent, bio accumulative and toxic chemicals…” Spännande…

I vardagsrummet i villan i Kallinge sitter Herman Afzelius i hörnsoffan och läser mejlet från amerikanska naturvårdsverket. Han och familjen med två barn har bott här sen 2003.

– Det är ganska tydligt. Det är en ganska kraftfull varning som kommer i detta utskick. Det är chockerande, att man har vetat om det här så länge. Jag blir alldeles kallsvettig i händerna när jag läser det här.

Herman Afzelius är ordförande för PFAS-föreningen. Den startade i Kallinge efter att föroreningarna upptäcktes i dricksvattnet. Den har 170 medlemmar och nu driver de skadeståndskrav mot Ronneby kommuns vattenbolag Miljöteknik.

– Man blir ju så klart nyfiken. Vad hände där då efter 16 maj 2000. Vad hände på den svenska myndigheten. Vad gjorde de med den här informationen? Som uppenbarligen är otroligt viktig.

Såg allvarligt på det

En modern tegelbyggnad nära järnvägen i Sundbyberg norr om Stockholm. Mejlet från amerikanska naturvårdsverket landade i inkorgen hos en tjänsteman här på svenska Kemikalieinspektionen, den där vårdagen i maj 2000.

Bert-Ove Lund är toxikolog på Kemikalieinspektionen där han också varit enhetschef och var med när mejlet kom till en kollega.

Hur allvarligt såg ni på de här varningarna? 
– När det gäller substansens egenskaper såg vi allvarligt på det. De egenskaper som PFOS har är sådana vi inte vill se. Substansen är mycket eller till och med helt, att den inte går att nedbryta i miljön. Den var bioackumulerbar, det innebär att ju högre upp i näringskedjan man kommer ju högre blir halterna så att också vi som står på toppen av näringskedjan och många fåglar, isbjörnar, sälar har de högsta halterna.

PFAS är alltså en grupp av tusentals kemikalier som kan finnas i bland annat impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. De är vatten-, fett- och smuts-avisande och extremt långlivade. PFAS-ämnen är inte akut giftiga, men det finns risker på lång sikt som ännu är inte klarlagda. Man har upptäckt att sköldkörtelhormoner, blodfetter och levern kan påverkas och det finns forskning som visar en möjlig koppling till vissa cancersjukdomar.

PFOS är ett av de PFAS-ämnen som bedömts som värst. Det bryts inte ned i naturen, är kroniskt giftigt och reproduktionsstörande. Och ämnet började användas på 50-talet.

– Vi startade med att utreda hur det såg ut i Sverige. Göra en svensk riskbedömning, säger Bert-Ove Lund på Kemikalieinspektionen och fortsätter berätta att de tillsammans med Naturvårdsverket skrev en rapport till regeringen om värstingkemikalier och tog med PFOS som ett ämne man kan behöva reglera globalt.

Naturvårdsverket lät sen göra en undersökning av PFOS i miljön och hittade det i princip överallt där man letade, mest i låga nivåer. Men grundvatten eller dricksvatten undersöktes inte.

Att PFOS skulle kunna finnas i dricksvattnet var inget Kemikalieinspektionen heller tänkte på. Och enligt Bert-Ove Lund kontaktade man heller inte den myndighet som har ansvar för grundvattnet, SGU Sveriges Geologiska Undersökning, och inte heller de som producerar dricksvatten, som är kommuner eller kommunala bolag.

”Tanken fanns inte på den tiden”

– Näe, det fanns inte med i de tidiga diskussionerna. Vare sig på internationella planet eller nationellt här i Sverige. Då hade vi inte någon kunskap om att den här typen av kemikalier kan dyka upp i grundvattnen och sen i dricksvattnen. Nej, tanken fanns inte på den tiden.

Efter den här intervjun får Kaliber ett dokument som visar att Kemikalieinspektionen hade kunskap om att släckskum kunde sprida sig till grundvatten. I en rapport från 2004 som myndigheten var med och skrev hänvisas till amerikansk forskning där PFOS har hittats i grundvattnet nära en brandövningsplats på en flygbas i Michigan.

I ett mejl bekräftar Bert-Ove Lund det här och svarar att ”Uppenbarligen borde vi också ha reagerat på detta, men vi kan bara konstatera att vi inte gjort det” och han skriver att deras fokus var att få bort PFOS från marknaden.

Efter att föroreningarna hittades i vattnet i december 2013 var många oroliga. Och många kallingebor och barn i förskolor och skolor där tog blodprov. Enligt en forskningsrapport hade 11-åringar i Kallinge mycket högre halter av PFAS i sina kroppar än jämnåriga från en annan del av kommunen. Och Herman Afzelius berättar att han hade skyhöga värden i blodet.

– Det är klart man är orolig för det. Jag vet själv, jag har fått svart på vitt hur mycket av de här kemikalierna jag har i min kropp. Jag vet hur mycket mina barn har i sig. Jag vet att i princip aldrig kommer aldrig bli av med det. Sen vad jag kommer drabbas av, det har jag ingen aning om. Men jag vet att man kan få sjukdomar av det här.

Upptäcktes på fler platser

PFAS-föroreningen kom alltså från det brandsläckningsskum som Försvarsmakten övade med på flygflottiljen F17 alldeles nära vattentäkten i Kallinge. Släckskummet är effektivt för att släcka petroleumbränder, där alltså bränsle brinner, och används på flygplatser runt om i landet och av räddningstjänsten. Och i bland annat Halmstad, Luleå, Tullinge och Uppsala har förhöjda nivåer av PFAS-ämnen i dricksvattentäkter upptäckts på senare år.

Men det visar sig att det fanns varningssignaler ännu tidigare än mejlet från amerikanska naturvårdsverket om just släckskummet. I Sverige.

Kaliber visar Herman Afzelius en rapport från Räddningsverket 1995, det som nu heter MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

– ”Svårnedbrytbara...”

Rapporten heter Skumvätskors effekter på miljön.

–”Det ska finnas möjlighet till uppsamling och behandling av skumvätskorna. Det är alltså viktigt att inte spola ut skumvätskan till ett vattendrag.”

Så 1995 i Sverige så kände man till riskerna med släckskummet.

– Ja, det står ju tydligt. ”Utsläpp av skumvätska orsakar akuta störningar i miljön”. ”Vid vissa tillfällen har stora mängder skum runnit ut i närliggande vattendrag och orsakat fiskdöd”. 
– Man känner ju bara. Ju mer man läser om detta känner man att det vi har råkat ut för hade inte behövt hända. Det är ju bedrövligt.

Året efter, 1996, kom en rapport till om släckskummet från Räddningsverket. Men rapporterna ledde inte till att man slutade öva med släckskummet.

På flygflottiljen F17 i Kallinge fortsatte Försvarsmakten att använda släckskum med PFAS-ämnen i - i flera år framöver. Och kemikalierna läckte ut i naturen och sipprade ned till grundvattnet och till kallingebornas dricksvatten.

Men hur kunde släckskummet egentligen läcka ut?

Höger här då. 
– Ja.

Vi åker i Herman Afzelius kombi och är på väg till en person som kan berätta hur man använde släckskummet på F17. Enligt Försvarsmakten har släckskummet med PFOS använts sen 80-talet fram till 2005. Sen 2003 tillverkas släckskummet utan PFOS men med ett annat liknande PFAS-ämne, som Kemikalieinspektionen ser liknande risker med.

– Här är det…

Kaliber har pratat med ett par personer som jobbade i många år inom flygvapnets egen räddningstjänst på Kallinge. Det ger båda en samstämmig bild om hur skummet läckte ut. Personen vi träffar vill vara anonym. Så vi har ersatt hans röst.

Så där. Hur länge är det du har jobbat på F17?

Vi sitter i hans vardagsrum. Han berättar att han jobbade länge på F17 fram till några år innan föroreningen upptäcktes. Och vi frågar vad han tänkte när det blev känt att dricksvattnet var förorenat med PFAS.

– Det har jag medverkat till. 
– Vi visste inte om hur farligt det är.

Vittnesmål om spridning

Brandövningsplattan på F17 där de övande med släckskummet ligger nära grundvattentäkten som man tog dricksvatten ifrån och bakom skyltarna som visade att det var ett vattenskyddsområde. Han berättar att när de övade med släckskummet var det mycket som läckte till omgivningen. Själva hade de skum långt upp på benen. Efteråt sved och kliade det, säger han. Stora mängder skum rann ut från brandövningsplattan eller blåstes ut av vattenkanonerna som man använde vid övningarna.

Han säger också att brandbilarna inte rengjordes efteråt och att rester av släckskummet fanns kvar. Och med brandbilarna har man övat överallt på området, även ute i terrängen.

– Det var otroliga mängder vatten från släckbilarna. Det har vi lagt överallt, rakt ut i terrängen.

Han berättar att innan han började på F17 övade räddningstjänsten även med släckskummet i terrängen. Det har Kaliber fått bekräftat från en person som jobbade i räddningstjänsten då, på 80-talet. Varje vecka testades utrustningen genom att man provsprutade med släckskum. Skummet sprutades ut i närheten av en bäck och samlades inte upp, berättar han. Det har vi också uppgifter om från en annan person.

Och under alla år han jobbade på F17 och under alla utbildningar han gick hörde han aldrig nåt om några risker med släckskummet eller att det skulle samlas upp. Det handlade bara om hur man släcker med det, säger han.

– Det var väl så att vi insåg att vi inte fick hålla på att slabba ut det från brandplattan. Men i stridens hetta, det var väl ingen som tänkte på det. När man ska släcka ett flygplan ska det gå så fort som möjligt.

Det byggdes en liten skyddsvall, berättar han, som stoppade skum från att flyga iväg mot grundvattentäkten, men det rann ändå ned i marken utanför övningsplattan. Och brunnen som vätskorna skulle rinna ned i blev ofta full. Så det är inte konstigt att kemikalierna läckte ut till grundvattentäkten, säger han.

– Mest obehag är tanken på dina barn som druckit det här. Jag har druckit det själv. Men barnen, barnen.

”Följde gällande föreskrifter”

Tommy Petersson är den som är chef för F17 idag. Försvarsmakten har tagit på sig ansvaret för utsläppen. Och han säger att det har konstaterats att släckskum har läckt ut från brandövningsplattan och att det har nått grundvattnet. Och han säger också att rester från släckskummet i brandbilarna har spridits ut.

– Det har kommit ut vet jag. Och då följde man gällande föreskrifter på den tiden. Man visste inte tyvärr bättre.


Uppenbarligen så vidtog ni inte då tillräckliga åtgärder för att det här inte skulle spridas till omgivningen från brandövningsplattan?

– Jo, tillräckliga utifrån dåtida regelverk, lagstiftning och anvisningar. Man visste tyvärr inte bättre då.

Men med tanke på att vattentäkten har förorenats?
– Näe, och det är beklagligt. Men vi följer alltid… Vi kunde inte veta det så säga innan någon annan visste det så att säga…

F17-chefen Tommy Petersson säger alltså att man har följt anvisningarna i tillverkarens säkerhetsdatablad. I säkerhetsdatabladet för släckskummet 2004 står det att det är biologiskt nedbrytbart, men det står också: ”Miljöskyddsåtgärder: Vid övning, undvik spridning till ytvatten- och grundvattensystem samt till mark.”

– Ja, det enda jag kan säga är att vi har fortlöpande följt de regler som har gällt vid varje givet tillfälle under de här 50 åren. Det är svårt för mig att kommentera ett enskilt datablad från 2004.

Men om det står så i säkerhetsdatabladet och det ändå kom ut i omgivningen så har ni då inte följt det som står i det här säkerhetsdatabladet från 2004? 

– Man har säkert följt det… alltså… Min bild är ju att vi följde alla regler, alla anvisningar som gällde vid tillfället. Och sen är det ytterst beklagligt att det ändå läckte ut ned till grundvattnet.

Från Försvarsmakten centralt säger Jakob Gille, stabschef på Ledningsstabens Totalförsvarsavdelning, att F17 gjorde tillräckligt för att undvika spridning.

– Min bild är att man har gjort i tillräckligt hög grad med de system som vi har. Sen är det ju så att, i efterhand kan man konstatera att: ja, de här ämnena finns trots det i grundvattenssystemet.

Men hur ser ni på det från Försvarsmaktens sida då om anvisning i säkerhetsdatabladet att man ska undvika spridning till ytvatten, grundvatten och mark?

– Det ska naturligtvis undvikas. Ibland så kanske det, som de säger här, har det runnit över kanten. Men det är inte samma sak som att vi konsekvent sprider de här ämnena runtomkring. Min bild av anläggningen på F17 är att den ska vara tillräckligt dimensionerad utifrån det den är specad för.

Jag berättar om det våra källor har sagt, att det rann mycket skum från betongplattan, att det fanns rester kvar i brandbilarna som de övade med på andra platser på F17-området och att de testade utrustningen regelbundet med provsprutningar ut i ett område nära en bäck utan att ha samlat upp det.

Har man då undvikit spridning till vattensystem och mark, som det står då i anvisningen?

– Nej, det är ju riktigt. Det kan man inte säga att man har undvikit det.

PFOS användes fram till 2011

Kalibers granskning visar också att Försvarsmakten kände till att släckskummet kunde förorena grundvatten flera år innan det till slut upptäcktes i Kallinge. Vi återkommer till det.

Men först återvänder vi till varningen från amerikanska naturvårdsverket år 2000 och vad den ledde till. För uppgifterna om PFOS togs på stort allvar. Kemikalieinspektionen kom med en rapport 2004 där man föreslog att PFOS och liknande ämnen ska fasas ut. EU beslöt att förbjuda PFOS och förbjöd försäljning från juni 2007, men att det var tillåtet att använda släckskum fram till i juni 2011.

Varför så lång tid som man ändå får sälja de här produkterna och använda dem?

Bert-Ove Lund på Kemikalieinspektionen:

– Det är nästan alltid så när det blir begränsningar att man ger marknaden ett par år att anpassa sig till de nya reglerna. Så att det är den normala gången. Sen kan man tycka i backspegeln att det var väl tilltaget att tillåta användning av lager till 2011.

I praktiken flera år till av användning hamna i vattentäkter?

– Ja precis, i backspegeln alldeles för lång tid.

”Självklart att det inte borde släppts ut”

Kemikalieinspektionen gjorde det de kunde för att få bort PFOS från marknaden och det var det viktigaste. Men det borde inte släppts ut alls, säger Bert-Ove Lund.

– Nu när vi vet så mycket om det så är det självklart att det inte borde släppts ut. Det är ju inte någon kontroll av produkter innan de sätts ut på marknaden från myndigheternas sida utan det bygger på att tillverkarna och de som sätter ut kemikalierna på marknaden inte ska sätta ut sånt som är farligt för människa och miljö. I det här fallet hade de uppenbarligen missat.

Så trots att PFOS förbjöds ledde det alltså inte till att dricksvatten undersöktes i Sverige.

Till saken hör att Kemikalieinspektionen inte har ansvar för dricksvattenfrågor. Det ansvaret är i Sverige uppdelat på en rad myndigheter som har olika ansvarsområden.

Livsmedelsverket är ansvarig för lagstiftningen om kvaliteten på dricksvattnet, att det är säkert. Myndigheten är också den som har mest att göra med kommunerna eller de kommunala bolag som producerar dricksvattnet. Livsmedelsverket skriver föreskrifter, riktlinjer och rekommendationer till dem. Och myndigheten fick löpande information från Kemikalieinspektionen sen 2000, men alltså inget om att det kunde förorena dricksvattnet.

Vad gjorde ni då vid den här tiden för att dricksvattnet skulle undersökas för PFAS-ämnen?

– Det var inget man visste att det här kunde hamna i dricksvattnet. Utan det var framför allt i fisk som vi i oss det, säger Emma Halldin Ankarberg, toxikolog och riskvärderare på Livsmedelsverket.

Informerade ni då vattenproducenterna om risker med PFAS? 

– Nej, inte vattenproducenterna. Men däremot så började det ju då uppdagas att det kunde finnas i fisk. Så att vi hade kontakt med flera kommuner när det gällde att hjälpa dem och bedöma om fisken i deras sjöar kunde ätas. Men det var ingen diskussion om dricksvatten.

Inte heller Livsmedelsverket såg till att det togs prover på dricksvattnet på flera år. Eftersom man inte insåg hur stort problemet var fanns inget gränsvärde för PFAS som därmed inte heller fanns med på den lista av ämnen som dricksvattenproducenterna var skyldiga att ta prover på.

Emma Halldin Ankarberg tycker att grundfelet är en svag kemikalielagstiftning och att ämnen som kan förorena vattnet får släppas ut.

– Men att sätta gränsvärden för ämnen som kan komma ut i miljön i efterhand, det är ju inte riktigt rätt sätt att gå, utan man behöver förhindra att de kommer ut i miljön först och främst.

Slump att det hittades

Istället upptäcktes PFAS i svenskt dricksvatten av en slump. En gymnasieelev gjorde en uppgift på en sommarskola på Stockholms Universitet och mätte sitt eget dricksvatten i Tullinge 2011. Nivåerna av PFAS var så höga att de trodde proverna visade fel, men det visade sig stämma. Vattentäkten stängdes. Man konstaterade att föroreningen kom från släckskum.

Och därefter upptäcktes det i Uppsala tack vare en forskningsstudie på unga kvinnor:

”En studie från livsmedelsverket bekräftar nu att mödrar som bott i områden i Uppsala där dricksvattnet varit förorenat, har dubbelt så höga halter i blodet av s k PFAS-ämnen än mödrar som inte bott i dessa områden.”  (P4 Uppland 2015-09-16)

Sökandet efter källan för PFAS-ämnena ledde 2012 till dricksvattnet och sen en grundvattentäkt i närheten av brandövningsplatsen på den militära flygplatsen, före detta F16. Och upptäckten av PFAS i Uppsala gjorde att Länsstyrelsen i Blekinge 2013 tog prover på dricksvattentäkten i Kallinge. 
Nivåerna av PFAS var kraftigt förhöjda. Ronneby kommuns vattenbolag tog prover som bekräftade det och vattentäkten stängdes omedelbart den 16 december 2013.

I stadshuset i Ronneby jobbade då Magnus Olofsson som miljö- och hälsoskyddsinspektör:

– Man måste se det som ett misslyckande från samhällets sida att vi inte har kunnat se den här risken och kunnat göra något åt det.

Vare sig miljö- och byggnadsförvaltningen eller vattenproducenten Ronneby Miljöteknik hade hört talas om att PFAS skulle kunna förorena vattnet, säger han. Och i Livsmedelsverkets föreskrifter fanns PFAS alltså inte med på listan av ämnen som man skulle mäta i dricksvattnet. Han är kritisk till att varningssignalerna kom så många år innan utan att informationen nådde dem.

– Det måste man också se som ett misslyckande. Visst, jag kan som lokal företrädare kritisera det här. Det ska inte ju behöva ta så lång tid för att det här ska sippra ned.

Både Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket säger att man tänkte inte dricksvatten, man tänkte inte att det här kunde komma ned till dricksvattnet och att det var någon fara för det?

– Nej, och det får väl stå för dem. Det känns som att man då inte har tänkt tillräckligt långt. Det känns ju som att de borde kunna tänkt till på lite tidigare.

Men Ronneby kommun och vattenbolaget Miljöteknik kunde också gjort mer för att undersöka den förgiftade vattentäkten. Trots att brandövningsplatsen ligger inom vattenskyddsområdet kollade de inte de här ämnena. Och från januari 2012 skulle man göra en så kallad faroanalys för varje vattentäkt, där man ska identifiera risker. En sån gjordes aldrig. På den här punkten är Magnus Olofsson självkritisk.

– Det som man kan se som en formell brist och en intern självkritik. Det infördes ett krav på faroanalys och en sådan hade Miljöteknik inte gjort och vi på miljösidan hade inte följt upp om de hade gjort det.

Emma Halldin Ankarberg på Livsmedelsverket säger att kritiken från Ronneby kommun får stå för dem.

– Det är ju inte egentligen bara Livsmedelsverkets ansvar att titta på saker som kan finnas i miljön, utan det är ju många myndigheter som är involverade i det här. Det informationsutbyte som vi har idag det fanns inte på samma sätt då. Så det hade man önskat att det hade varit bättre informationsutbyte mellan myndigheter och mellan miljöövervakning och dricksvattenproduktion.

Vad visste Försvarsmakten?

Men hur var det nu med vad Försvarsmakten kände till om att släckskummet kan påverka grundvattnet?

Kalibers granskning visar att Försvarsmakten hittade PFAS i grundvattnet nära en brandövningsplats flera år innan det upptäcktes i dricksvattnet i Tullinge, Uppsala och Kallinge. 2008 och 2009 tog ett konsultföretag prover på grundvattnet nära brandövningsplatserna på före detta F14 i Halmstad. Det gjordes på uppdrag av Generalläkaren, den enhet som var ansvarig för tillsynen inom Försvarsmakten. Och där hittades alltså förhöjda nivåer av PFAS-ämnen, vilket man kontaktade kommunen om. I konsultrapporten står det att risk för miljö och hälsa bör utredas. Men upptäckten där ledde inte till att Försvarsmakten direkt undersökte grundvattnet vid andra brandövningsplatser runt om i Sverige. Jakob Gille, stabschef på Ledningsstabens Totalförsvarsavdelning:

– Nej, och jag kan inte svara på vilka direktiv som gavs då. Om jag får våga mig på en försiktig gissning, tror jag att både vi och övriga myndigheter famlade nog efter vägledning vid den tiden. För det fanns inte så mycket vägledning att få från Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. De hade inte den bilden klar för sig heller.

Ett par år senare, 2011, gör Generalläkaren en ordinarie tillsyn på F17 i Kallinge. Då inspekteras brandövningsplatsen och räddningsfordonen. Kaliber visar Herman Afzelius dokumentet.

–”Behov finns att provta brandbilar och mark samt grundvatten på grund av tidigare användning av skumsläckmedel innehållande nu förbjudna ämnet PFOS.” 
– Här står ju tydligt att det behövs åtgärder. Uppföljning, provtagning, eventuellt sanering, efterbehandling. Kopplat då till risk för grundvatten. Ja, man undrar ju vad som hände efter detta?

Trots Generalläkarens uppmaning att ta prover för PFOS togs det inte några prover på grundvattnet i Kallinge då. Flottiljchefen Tommy Petersson:

– Här på F17 tror jag inte att vi tog några prover förrän 2013. Det är ju när allting seglar upp här, om du menar marken och grundvattnet och det, så är det ju då.

Vet du varför man inte tog proverna? 
– Nej.

Så inom Försvarsmakten såg man alltså risken att släckskummet kunde ha förorenat grundvattnet i Kallinge två år innan PFAS-föroreningen upptäcktes av Länsstyrelsen.

Vi vill få ett svar på varför proverna inte togs. Vi ställer frågan till Jakob Gille, stabschef på Ledningsstabens Totalförsvarsavdelning, som säger att Försvarsmakten 2011 fick i uppdrag av Generalläkaren att undersöka alla brandövningsplatser.

– 2011 så var frågan väckt inom både Försvarsmakten och hos Generalläkaren. Sen kan det ta lite tid innan man kommer igång för vi är en statlig myndighet som precis som alla andra måste upphandla konsulter och så vidare. Det tar ett tag innan man kommer igång.
– Man kan alltid tycka att det hade varit ännu bättre att vara ännu snabbare och ha ännu bättre besked.

Domstol ska pröva skuld

PFAS-föreningen där Herman Afzelius är ordförande har alltså inte stämt Försvarsmakten som har orsakat föroreningen, utan dricksvattenproducenten Ronneby Miljöteknik som levererat dricksvattnet. Deras advokater har bedömt att det är den väg som är mest framkomlig juridiskt. Det ska upp i domstol i vår.

– Även om Miljöteknik har väl sitt ansvar och när det gäller kontroller av sin vattentäkt och så vidare, men här det ju så uppenbart att F17 inte har gjort sitt jobb. Hade de gjort sitt jobb hade det inte hamnat i grundvattnet i över huvud taget. Det är bedrövligt. Det gör ont i mig att läsa detta. Jag tänker dels för mig själv som är fullproppad med kemikalier, alla våra medlemmar som är med i den här föreningen, den här tunga och långa rättsprocessen och mina barn som är förgiftade av detta. Det är jobbigt att läsa.

I hörnsoffan har Herman Afzelius läst igenom en hög med dokument som Kaliber visat:

*Räddningsverkets rapport om riskerna med släckskum från 1995.
*Mejlet med varningen från amerikanska naturvårdsverket 2000.
*En rapport från USA 2003 som visar att släckskum vid en flygbas förorenade grundvattnet.
*Ett säkerhetsdatablad från tillverkaren av släckskummet från 2004 där det står att man ska undvika spridning till grundvattnet.
*Generalläkarens provtagningar i Halmstad 2009 där man hittade PFAS i grundvattnet.
*Generalläkarens tillsynsrapport i Kallinge 2011 där man såg behovet att ta prover på grundvattnet. Prover som inte togs då.

– Det är mycket att ta in. Mår lite illa. Det är väldigt mycket att smälta.

Varningsklockorna ringde flera gånger under flera år. Men det ledde inte till att man testade PFAS i dricksvattnet. Istället hittades det i Tullinge av en slump och därefter i Kallinge 2013. Det är flera myndigheter som har olika ansvar för vattenfrågor. Efter att PFAS-föroreningarna upptäcktes i dricksvattnet tillsatte regeringen en utredning. Den gjordes av Göran Enander.

– Vi kanske tror i Sverige att vi har en bra struktur och allt fungerar och griper in omedelbart om det händer nåt. Så är det ju inte. Det fanns ju, och säkert finns en del av det fortfarande kvar, systemfel.

Göran Enander tycker att det centrala problemet är att kemikalielagstiftningen är för svag. Men han såg en lång rad brister på flera myndigheter. Bland annat dålig samordning mellan myndigheter, hur ansvaret för dricksvattenfrågorna är uppdelat, en svag miljötillsyn och brister i miljöövervakningen.

Framtiden får utvisa

Det finns fortfarande inget gränsvärde för PFAS i dricksvatten, men det håller på att tas fram på EU-nivå. PFAS ska därför bara testas om man misstänker att vattnet kan innehålla det. Men det finns inget krav på att alla dricksvattenproducenter ska testa det automatiskt.

Det är alltså inte klarlagt vilka långsiktiga konsekvenser PFAS-ämnen kan orsaka hos människor. Boende i Kallinge är med i en omfattande forskningsstudie.

Försvarsmakten och även räddningstjänsten i flera kommuner använder fortfarande släckskum, men nu med nya PFAS-ämnen, som man också hittade i kallingevattnet. Och Bert-Ove Lund på Kemikalieinspektionen ser liknande risker även med det ämnet, att det är lika svårnedbrytbart.

– Om det blir problem eller inte det får framtiden utvisa. Men det är ett ämne som inte nedbryts i miljön och därför är vi bekymrade. Tyskland har aviserat att de kommer med ett begränsningsförslag för den här substansen och vi får se hur det går, det ska förhandlas och diskuteras i Europa.

På motorvägen genom Blekinge sitter Herman Afzelius bakom ratten i sin kombi. Höstsolen skiner lågt över träden och håller på att gå ned.

– Nu har man förstått att den här informationen har ju funnits i tjugo år att detta varit farligt. Då tänker man givetvis att jag, min dotter och min son inte hade behövt ha det här i oss i över huvud taget om man faktiskt hade gjort något åt det här när information gjordes tillgänglig. Det är det som gör mig så ledsen och nedstämd.

– Nu när jag fått dokument efter dokument vid flera tillfällen med flera år emellan och skickat ut varningssignaler om detta och ingenting har hänt. Då känner man att det är så bedrövligt. Man blir alldeles tom om man tänker på det…