Sisuradios kartläggning

Finländsk arbetskraft drabbades i högre grad av sjuklighet och dödlighet än svenskfödda

9:27 min

Sveriges genom tidernas största arbetskraftsinvandring skedde från Finland under åren 1968 – 1971.
Men nära hälften av den finländska arbetskraften – som blev kvar i Sverige – var sjukskrivna eller hade förtidspension innan de nått pensionsåldern.

Byggnadsarbetaren Heikki Nevalainen avslutade sitt arbetsliv, när han var 50 år. Han föll ner med en byggställning som kollapsade.

– Jag trillade ner från en byggställning. Sedan skadade jag ryggen, sedan blev halva kroppen förlamad. Den högra sidan av kroppen.

Av dom finländare som kom till Sverige i arbetsför ålder under åren 1968 till 1971 och som var kvar i Sverige 30 år senare (år 2000) hade nära hälften slutat att arbeta och var sjukskrivna eller förtidspensionerade – innan dom fyllt 65-år, det visar Sveriges Radio Sisuradios kartläggning.

Det är en betydligt större andel än personer födda i Sverige i motsvarande åldersgrupp.

Skillnaden var störst bland männen. 45% av de finländska männen fick sjukpenning eller var förtidspensionerade år 2000, jämfört med 26% av män födda i Sverige.

Lahja Tetri arbetade inom äldreomsorgen. Hon är en av dom som blev förtidspensionerade.

– Man har så ont i ryggen, knäna och hjärnan funkar inte riktigt. Jag tog helt enkelt för mycket arbete och det gjorde att jag var slut. Jag tog helt enkelt sådant arbete för jag kunde inte koncentrera mig, kroppen var slut.

Många finländare som kom till Sverige mellan åren 1968 och 1971 var verksamma inom tillverkningsindustrin, vården, hotell- och restaurangbranschen. Många av dem drabbades av kroppsskador, säger Örjan Hemström, befolkningsstatistiker på SCB.

– Ofta är det ju sjukdomar i rörelseorganen som är vanliga, värk i leder och axlar, i knäna, i kroppen som man ofta får av olämpliga arbetsställningar och tunga lyft och sådana aspekter i arbetsmiljön.

Johan Svanberg, lektor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet har studerat konsekvenserna av finländarnas hårda arbete i Sverige.

– Mycket monotona arbeten, slitsamma arbeten, repetitiva arbeten längs med löpande band, som kunde ge förslitningsskador. Inom konfektionsindustrin pratade man exempelvis om sömmerskenacken. Vilket tyvärr var väldigt utbrett. Det handlade om förslitningsskador i nacke och kotor som gav molande värk, stark värk och var väldigt ihållande. Det är en typ av yrkesskada som den här typen av arbete kunde leda till. Det finns alldeles säkert ett starkt samband mellan en ökad grad av förtidspensionering och vilken typ av arbetsuppgifter som man hade. Repetitiva arbeten som gjorde att kroppen helt enkelt inte orkade med till slut.

Den stora arbetskraftsinvandringen från Finland ägde rum samtidigt som missbruket av cigaretter och alkohol ökade i Sverige.
Den alkoholrelaterade dödligheten ökade i Sverige under 1970-talet både bland män och kvinnor. Missbruket riskerade att få fäste också bland finländare vid den här tiden,  säger Örjan Hemström på Statistiska Centralbyrån.

– Man kan reflektera över den här gruppen födda i Finland. När invandringen var som störst i slutet på 60-talet till i början på 70-talet då var beteenden som rökning och alkoholkonsumtion ökande, så då fanns det en risk att de här beteendena fick ett fotfäste i den finska gruppen, säger Örjan Hemström på Statistiska Centralbyrån.

Helena Kivisaari är idag pensionär men hon arbetade under åren 1968 och 1971 som socialarbetare och var verksam i Sverigefinska Riksförbundet.  Hon hjälpte många finländare som fick problem med både hälsan och psyket.

– Man fick ju de här tyngsta jobben på olika ställen. Många har jobbat inom skogsindustrin och inom industrier överhuvudtaget, och det kunde vara väldigt tungt arbete. Det var slitsamt och kroppen slets itu, och sedan blev det sjukskrivningar och förtidspension för en del. Man hade inga andra möjligheter att få något jobb. Man jobbade exempelvis inom industrin och hade bristande språkkunskaper i svenska också. Folk i femtio års ålder blev tvingade till förtidspension. Det ville inte alla, absolut inte, det fanns inte något annat, säger Helena Kivisaari.

Den kartläggning som Statistiska centralbyrån, SCB, har gjort på uppdrag av Sveriges Radio Sisuradio visar att livslängden för de finländare som kom till Sverige åren 1968 till 1971 var i genomsnitt kortare än för motsvarande grupp svenskfödda i samma ålder.

– Det gäller främst de finländska männen, säger Örjan Hemström på SCB.

– För gruppen finländare som kom till Sverige åren 1968 till 1971 så har de en betydligt högre dödlighet än personer födda i Sverige i motsvarande åldersgrupp.

För män födda i Finland är dödligheten högre, nästan 50 procent högre än för jämförbara svenskfödda män. Dödligheten är också högre för finländska kvinnor jämfört med kvinnor födda i Sverige.

– Orsaken bakom den kortare livslängden är att gruppen födda i Finland har lägre utbildningsnivå. Ofta förgymnasial utbildning. Ofta arbetaryrken. De är faktorer som vi vet har ett samband med ökad förtida dödlighet, säger Örjan Hemström på SCB.

De finländare som invandrade till Sverige under åren 1968-1971 och som är kvar i livet idag löper en högre risk att dö i förtid än födda i Sverige i motsvarande åldersgrupper, enligt uppgifter från SCB.

Helena Kivisaari vittnar om att flera bland finländarna som hon mötte under de här åren hamnade i djup desperation och ville avsluta sina liv.

– Då är det många som har haft sociala problem, kanske har familjen skingrats. Kanske var det alkohol också, men det är en desperation förstås när man kommer så långt som till självmord. Men även till självmordsförsök. Det har varit en svår situation för många, särskilt för män, säger Helena Kivisaari.

Många finländare dröjde med att söka hjälp, säger Helena Kivisaari, tidigare socialarbetare och verksam i Sverigefinska riksförbundet.

– Vi har ju märkt att  finnar och sverigefinnar söker hjälp alldeles för sent, att det är svårt att hjälpa dem sen när situationen har gått snett för länge. Sedan är det också det att det inte alltid finns tillgång till finskspråkig service, vård och behandling som man skulle ha behövt i alla fall under den tidsperioden som du tog upp, säger Helena Kivisaari.

Att det hårda arbetet kom att kosta många livet, fick Tuula Tervakoski erfara. Tuula är en av dem som drabbats hårt av livet.
Hon kom till Sverige med sin man år 1970. Hon blev tidigt änka. Hennes finländska man dog när han var 30 år.

– Han jobbade som linjemontör, med kraftledningar, det var ganska tungt, säger Tuula Tervakoski. 

Några år senare träffar Tuula en finländsk byggnadsarbetare. Dom fick nio år tillsammans innan hennes man en dag fick smärtor i hjärtat och hastigt avled. Han var då 52 år.

– Hjärtat är ju en sak som inte orkar hur mycket som helst just fysiskt arbete. Det här var ju en plötslig död, hjärtat tog slut på en gång, säger Tuula Tervakoski.

Många finländare kom till Sverige för att jobba, och det var det enda som gällde, säger Tuula Tervakoski, och talar av egen erfarenhet.

– Alla jobbade fast man hade kanske lite ont. Man gick till jobbet. Man var väldigt mån om sitt arbete och jag tror att vi finländare är sådana att när man jobbar så jobbar man, säger Tuula Tervakoski.